Beklagar verkligen.
"Hur gjorde ni?".. lyder ju rubriken.
Lång historia kort:
Fett med ångest, fett med smärta, fett deprimerad... började äta Stesolid som jag köpte på gatan som självmedicinering.
Har hamnat på psykakuten, (eget initiativ), och fått tända av från 2st sådana här fleråriga Stesolid-kurer vid separata tillfällen.
Får börja med A i Fass, som i Atarax - hela vägen till Oxycontin.... hela alfabetet... you name it, enligt läkares ordination:
Atarax, Lergigan, Theralen, Propavan, Citalopram, Mirtazapin, Melatonin, Cymbalta, Oxycontin, Ipren, Alvedon, Diklofenak, Cipralex, Voxra, Edronax, Lyrica, osv.. osv...
Nu en sisådär +10 år efter jag först tog kontakt med vården så har jag blivit betrodd med bensodiazepinen Iktorivil, som jag har blivit ordinerad för dagligt/löpande bruk, och det funkar helt ok mot ångest, smärta & depressionen.
MEN: Den dagen då detta recept försvinner, dvs att jag får en läkare som är inne och surrar om att jag skall prova "x nytt läkemedel" (med alla härliga insättnings/utsättningsbesvär/glitches) - då kommer jag INTE frivilligt att ta en tredje benso-avtänding på sluten psykavdelning, igen.... nope... då blir det till att kila vidare som de säger.
Sensmoral:
"Once you pop you can't stop"... inte om man ätit/äter bensodiazepiner kontinuerligt under en huvudparten av sitt liv.
Stor eloge till de som har lyckats med att avsluta ett 5/10/20-årigt bruk av pix, jag menar det!
Lång historia kort:
Fett med ångest, fett med smärta, fett deprimerad... började äta Stesolid som jag köpte på gatan som självmedicinering.
Har hamnat på psykakuten, (eget initiativ), och fått tända av från 2st sådana här fleråriga Stesolid-kurer vid separata tillfällen.
Får börja med A i Fass, som i Atarax - hela vägen till Oxycontin.... hela alfabetet... you name it, enligt läkares ordination:
Atarax, Lergigan, Theralen, Propavan, Citalopram, Mirtazapin, Melatonin, Cymbalta, Oxycontin, Ipren, Alvedon, Diklofenak, Cipralex, Voxra, Edronax, Lyrica, osv.. osv...
Nu en sisådär +10 år efter jag först tog kontakt med vården så har jag blivit betrodd med bensodiazepinen Iktorivil, som jag har blivit ordinerad för dagligt/löpande bruk, och det funkar helt ok mot ångest, smärta & depressionen.
MEN: Den dagen då detta recept försvinner, dvs att jag får en läkare som är inne och surrar om att jag skall prova "x nytt läkemedel" (med alla härliga insättnings/utsättningsbesvär/glitches) - då kommer jag INTE frivilligt att ta en tredje benso-avtänding på sluten psykavdelning, igen.... nope... då blir det till att kila vidare som de säger.
Sensmoral:
"Once you pop you can't stop"... inte om man ätit/äter bensodiazepiner kontinuerligt under en huvudparten av sitt liv.
Stor eloge till de som har lyckats med att avsluta ett 5/10/20-årigt bruk av pix, jag menar det!
Citat:
"Hur gjorde ni?".. lyder ju rubriken.
Lång historia kort:
Fett med ångest, fett med smärta, fett deprimerad... började äta Stesolid som jag köpte på gatan som självmedicinering.
Har hamnat på psykakuten, (eget initiativ), och fått tända av från 2st sådana här fleråriga Stesolid-kurer vid separata tillfällen.
Får börja med A i Fass, som i Atarax - hela vägen till Oxycontin.... hela alfabetet... you name it, enligt läkares ordination:
Atarax, Lergigan, Theralen, Propavan, Citalopram, Mirtazapin, Melatonin, Cymbalta, Oxycontin, Ipren, Alvedon, Diklofenak, Cipralex, Voxra, Edronax, Lyrica, osv.. osv...
Nu en sisådär +10 år efter jag först tog kontakt med vården så har jag blivit betrodd med bensodiazepinen Iktorivil, som jag har blivit ordinerad för dagligt/löpande bruk, och det funkar helt ok mot ångest, smärta & depressionen.
MEN: Den dagen då detta recept försvinner, dvs att jag får en läkare som är inne och surrar om att jag skall prova "x nytt läkemedel" (med alla härliga insättnings/utsättningsbesvär/glitches) - då kommer jag INTE frivilligt att ta en tredje benso-avtänding på sluten psykavdelning, igen.... nope... då blir det till att kila vidare som de säger.
Sensmoral:
"Once you pop you can't stop"... inte om man ätit/äter bensodiazepiner kontinuerligt under en huvudparten av sitt liv.
Stor eloge till de som har lyckats med att avsluta ett 5/10/20-årigt bruk av pix, jag menar det!
Lång historia kort:
Fett med ångest, fett med smärta, fett deprimerad... började äta Stesolid som jag köpte på gatan som självmedicinering.
Har hamnat på psykakuten, (eget initiativ), och fått tända av från 2st sådana här fleråriga Stesolid-kurer vid separata tillfällen.
Får börja med A i Fass, som i Atarax - hela vägen till Oxycontin.... hela alfabetet... you name it, enligt läkares ordination:
Atarax, Lergigan, Theralen, Propavan, Citalopram, Mirtazapin, Melatonin, Cymbalta, Oxycontin, Ipren, Alvedon, Diklofenak, Cipralex, Voxra, Edronax, Lyrica, osv.. osv...
Nu en sisådär +10 år efter jag först tog kontakt med vården så har jag blivit betrodd med bensodiazepinen Iktorivil, som jag har blivit ordinerad för dagligt/löpande bruk, och det funkar helt ok mot ångest, smärta & depressionen.
MEN: Den dagen då detta recept försvinner, dvs att jag får en läkare som är inne och surrar om att jag skall prova "x nytt läkemedel" (med alla härliga insättnings/utsättningsbesvär/glitches) - då kommer jag INTE frivilligt att ta en tredje benso-avtänding på sluten psykavdelning, igen.... nope... då blir det till att kila vidare som de säger.
Sensmoral:
"Once you pop you can't stop"... inte om man ätit/äter bensodiazepiner kontinuerligt under en huvudparten av sitt liv.
Stor eloge till de som har lyckats med att avsluta ett 5/10/20-årigt bruk av pix, jag menar det!
Vad är det för hemskt att sluta med benso? alltså beskriv känslan?
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera