Stora tråden om SOCIAL FOBI

Hämmar rädslan dig i din vardag? Hindrar den dig från att göra sådant som du vill/behöver?

Ja, egentligen det mesta i skolväg som att hålla presentationer, svara på frågor m.m. Sen saker som att beställa mat på en resturang och betala i kassan kan jag göra (efter några minuters gruvning och dubbelkollning att tillräckligt med pengar finns på kortet) men mår väldigt dåligt under tiden. Andra saker som att ha ett sommarjobb, träffa vänners vänner, släktingar, delta i tex luciatåg eller prata med bekanta/lärare går inte alls. Försöker undvika allt sånt så långt det går, om jag ser någon jag "känner" inne i tex matbutiken brukar jag gömma mig och om jag inte hunnit gått in än och ser personen brukar jag sitta kvar i bilen tills han/hon går ut igen. Jag har varit oerhört blyg enda sen jag var liten så vet inte om jag fortfarnade bara är blyg eller om det faktiskt är en fobi. De personer jag försökt prata med (vänner, familj) tycker bara jag är töntig & borde "sluta fjolla mig" så därför jag är rädd för att söka hjälp. Tänk om psykologen/kuratorn också tycker det och att jag bara slösar deras tid?

Det behöver du absolut inte oroa dig för! Jag känner igen mig mycket i ditt inlägg. I skolan funkade det ganska hyfsat men så fort jag hade tagit studenten eskalerade problemet jättesnabbt, jag isolerade mig mer och mer. Terapi hjälpte mig, men det har tagit ganska lång tid.

Hej!

Har haft social fobi sen början av tonåren, är idag 25+.
I början var det endast svårt att redovisa, läsa högt för klassen osv. Idag cirka tiår år senare år det verkligen inte roligt, har sån jädrans ångest varje dag i samtliga sociala situationer.

Får ångest om det ringer på telefonen eller dörren. Vilket gör att jag inte svarar eller öppnar.
Får ångest av att möta någon i trapphuset i min lägenhet vilket gör att jag bara går ut när jag tittat i hålet så att jag inte hör/ser någon. Får ångest av att bli inbjuden av min familj på middag och sitta och prata. Lever självklart ett väldigt ensamt liv, singel, inget umgänge osv.

Har gått hos flera psykologer under dessa år men känner nästan att jag stått på samma plats och stampat i minst 5år. Ätit Cipralex,Zoloft,Citralopram,Atarax,Venlafaxin,Inde ral. Känner ingen skillnad när jag ätit någon av dom, det enda jag skulle vilja är att det hjälpte lite så man slapp ha ångest även när man sitter ensam hemma.

Har även gått KBT 2st i grupp och en på internet, men det är svårt när man har problem att svarar i telefon och i gruppen fick man uppgifter att gå ut och fråga kassörskor massa frågor. Känns som mil mellan dom två.

Så vad ska man göra?

Bara ställa en fråga. Blir du aldrig rädd eller är det bara ångest?

Det låter underbart, skulle själv vilja våga göra så Istället väljer jag att inte visa svaghet, spela normal och går senare hem och slår sönder lägenheten, dricker eller skadar mig själv på andra sätt. Folk som man träffar är så jävla på, deras idé om social kontakt är att ta så mycket som möjligt av den andre, och livet går ut på vem som kan ljuga bäst.

"Fan vad ful du är" kan man inte säga rakt ut, men att kommentera det på ett indirekt, intelligent sätt kan man antagligen komma undan med. Att diskutera med någon är som att försöka slå dem i poker eller schack, ju fler steg i förväg man kan tänka sig att motståndaren skulle tänkas göra, och hur man då kan komma undan med det (eller iaf reparera det), desto bättre. Sannolikhetskalkyl.

Är det verkligen social fobi du lider utav då?

Jag tror du kan ha en början på en social fobi. Men det viktigaste är faktiskt inte att sätta en diagnos här. Du mår dåligt, du drar dig för att göra vissa saker och det låter som att du har så mycket ångest att du börjar tveka på vad du känner och vem du är eller om det bara är "blygheten" sen du va liten. När man själv lever i det så drar man hela tiden på gränsen om vad som är normalt. Och det är lätt man inbillar sig saker så att hjärnan slipper ångesten. Tex där jag jobbar fikar alla tillsammans på förmiddagen. Jag hatar det, sitter bara spänd och väntar på att någon ska fråga mig något och jag ska bli generad eller säga något konstigt,(och alla som har social fobi vet hur mycket energi det tar att vara i en social situation) därför går jag alltid iväg på fikan och chillar för mig själv/sover lite för att jag är trött. Antingen kan man tänka att jag går iväg för att det är sån jag ÄR:alltså morgontrött och gillar att ta det lugnt för mig själv en stund. ELLER Så är det min sociala ångest som blir så stor att min hjärna får mig att tro att jag absolut är den sortens människa som behöver en stund för mig själv -för att slippa sitta där på fikan. Men jag vet inte, jag har helt tappat bort vem jag är pga ångest. Hoppas du förstår, min text blev ganska flummig.

Du är aboslut inte fjollig, du har bara haft oturen att prata med såna som ALDRIG haft ångest inför annat än ett matteprov dom glömt plugga på. Det är svårt att beskriva detta eller bli förstådd av människor som själva inte har problemet.
När jag gick i 8an (är 21 år nu) skolkade jag alltid på idrotten för det var den som fick mig att få mest ångest av allt i skolan just då. Mina föräldrar blev så arga på mig och förstod inte varför jag gjorde det, varför jag försökte vara "häftig" och inte vara med (trodde dom). En kväll kom mamma in på mitt rum och sa "Imorgon ska du väl vara med på idrotten? Du kan INTE skolka varje gång, vad håller du på med egentligen?" Då började jag gråta framför min mamma vilket jag aldrig gör och sa att jag kommer ta livet av mig om någon tvingar mig gå på idrotten.
Då förstod dom, och tog kontakt med BUP.

Andra runtomkring har ofta svårt att förstå hur allvarligt det är, och hur dåligt man mår av detta. Dom tror som du säger att man fjollar sig och att man precis som alla andra tänker på "vad andra ska tycka" men social fobi är mer än så.
Nu blev det långt. Hoppas du fått ut något av mitt svar

Tråkigt att höra att det inte blivit bättre för dig. Har du testat KBT ensam och ej i grupp? Kommer ihåg när jag skulle gå kbt så ville de att jag skulle gå i grupp, men jag vägrade så jag fick psykologen för mig själv, och mycket hemma arbete vilket jag tyckte fungerade sjukt bra då. Känns inte som att du blivit riktigt förstådd kanske? Har du haft en mask av att du klarar mer än vad du gör kanske? Du skriver att ni skulle fråga kassörskor frågor, sa du då att du inte ens klarar att träffa en vän och fråga den frågor? Eller att du inte kan gå in i en affär?Menar det kanske hade gått bättre om du tog det i mindre steg. Förstår vad du menar med att det är ett för stort steg mellan att svara tele och att gå till en affär och fråga kassörskan frågor!! Tycker inte du ska ge upp hoppet iaf....

Inbillar mig att många som säger sig ha social fobi egentligen har helt andra problem som yttrar sig snarlikt social fobi. Nu är jag inte helt insatt i ämnet men för mig är någon med åtminstone generell social fobi en person som rentav mår förkastligt av att vara i närheten av andra människor (bortsett från familj?). Var dras gränsen egentligen? Finns även specifik social fobi och där tycker jag att det börjar bli luddigt, här skulle man kunna inkludera väldigt många symptom från andra störningar/funktionsnedsättningar.

T.ex första spalten på Wikipedia om torgskräck.

Hur går dessa utredningar till?

Har väldigt sällan ångest men fick rätt så ordentlig sådan för ett gäng veckor sedan, så jag letade upp och drog på den här: https://www.youtube.com/watch?v=HX_-6dUz77A vilket fick det att släppa ganska snabbt. Det kom tillbaka till och från men lyssnade fler gånger de kommande dagarna också. Samtidigt gjorde jag intensiv self enquiry och självobservation så vad som hjälpte mest att lösa upp det vet jag inte, men ljudfilen gjorde definitivt något positivt...! De subliminala meddelandena är listade i beskrivningen. Ha på detta i bakgrunden någon gång under dagen och när du sover i någon månad kanske?

www.replayliste.com

Sedan tror jag att med intensiv self enquiry så genomskådar man och löser upp alla sina rädslor efter ett tag. Har löst upp några själv och det känns som att det går både lättare och snabbare nu att lösa upp mer av ens falsk självbild och identitet/ego efter ett gäng veckors övande.

Prova lyssna på en satsang med mooji varje dag och se vad som händer?
https://www.youtube.com/user/Moojiji/videos

Är det normalt att social fobi börjar redan vid 8-12 års åldern ?