Frågor som besvarar sig själva

Varför?

Topic Starter säger i klartext:


Förklara förvirringen.

PS. Det här är ett exempel på ett ämne som skapar sitt eget vädersystem, sin egen termik, och börjar ta luft av sig själv. Jag vill bara få dig förstå att frågan redan har ett svar.l

Frågan har inte alls ett svar.

En hypofor skulle vara: Är jag vilse nu? Ja.

Så långt är allt grönt på taket och inga konstigheter. Men!

En hypofor kan också vara: Är jag hungrig nu? Kanske.

Vilket är att säga att om man lägger till ett svar på TS exempel, så skulle vi kunna ha att göra med en hypofor. Men det framgår klart och tydligt att det som eftersökes är frågor, där själva frågan e svaret. Vilket gör det retoriska greppet att ge frågan ett svar (vilket e stommen i hypoforen som stilgrepp), överflödig.
Ställer man sig själv frågan "är jag vilse?", så är man uppenbarligen för stunden vilse, i och med att man inte vet var man är.

Det är alltså självrefererandet som är uppe för diskussion.

Finns nog inte någon uppenbar term för den typen av frågor, men man skulle kunna kalla dem för autologiska frågor.

Jag lutar också åt det här hållet. Autologiska fraser/frågor. Tanken i sig är också intressant ur ett filosofiskt perspektiv. Allt för ofta har man problem där lösningen är uppenbar, men ändå omöjlig ... i och med att man aldrig haft problemet från första början om man varit kapabel att utföra lösningen.

" såg du det där" ( något stort självklart som alla ser) eller typ när bågon faktahar sagt " va kan verkligen en apa sova "