”Kärlek är ett maktutövande”

En student vid namn Ida Stiller uttrycker sin syn på kärlek på SVT Opinions debattsida.


Detta är mer eller mindre en sammanfattning av hennes artikel.


Trångsynt much?


Jag fick en hjärntumör av att läsa det där. Och nu har du också en. Enjoy!

Ida måste lära sig att kärlek betyder olika för olika människor.

Att leka mamma-pappa-barn med en hårig främmande man i San Francisco som Ida så fint berättar om behöver nödvändigtvis inte betyda att det var kärlek. Kanske var det bara en romans? Vem vet.

Jag håller väl till stor del med, även om skribenten verkar lite suspekt. Sanningen är att alla förhållanden mellan två parter oavsett sammanhang har en ojämn fördelning, där någon (per definition) viker sig först om olöslig konflikt uppstår.

I så fall står ju egalitärismen i direkt motsättning till kärleken. Feminismen är den kärleksfulla världens största hot! Feminismen är hatets egna sekt! Bara vi konservativa som står för kärlek, verkar det som...

Stämmer inte, våldet i förväxlingen mellan kärlek och frihet och kärlek och ägande, är däremot det kväljandehot som kan drabba så många, så du är feminist så länge du är förstådd i relationen men så fort du inte längre har kapacitet att förstå kärlekens natur.. faller du ut i hat, medan den älskande parten drabbas av hatet som väller ur frustrationen över att inte greppa med hela världen i handen på ett bräde. För kärlek krävs sotr portion ödmjukhet och varsamhet.

Att förvänta sig kärlek utan ömhet och ödmjukhet, är att vara känslostörd, det är det som kan föda fram hat och att behöva hata och börja odla hat, hat som har inget med relation att göra alls.

Uppenbart saknar du både kunskap och erfrenhet av kärlek och dess absolut överlägsna makt över hatet, hat är ett nederlag, svagare än svaghet.

det är hat som öppnar upp för krig, inte kärlek. detta verkar vara avancerd matematik för dig, yes.


för de flesta är det lätt att älska, men för hatare.. är det en svår konst som kräver tydligen mångårig terapi.

Helt rätt och riktigt det hon skriver. Det känns som hon har en självinsikt de flesta kvinnor saknar. Jag anser mig vara anti-feminist och jag håller med henne till 99%.

Enda detaljen jag inte är överens om är att man inte gillar den man är kär i...jag förstår tankebanorna men håller inte med om den slutsatsen.

Ovanstående är rotvälska, du skriver helt oförståeligt. När du lärt dig använda det ädla svenska språket, istället för att misshandla det, kommer jag kanske förstå vad du menar.

Om du vill prata kärlek säger jag som de gamla grekerna: "en allvarlig mental sjukdom". Endast om man äger tillräcklig kontroll över sina känslor för att kunna kanalisera sin kärlek genom pliktkänsla är kärlek rationellt, men inte fören dess. Den kloke låter inte sina emotioner, varken kärlek eller hat, ta över utan han förblir i strikt kontroll över sitt handlande och tänkande.

Zeno out

Först tänkte jag skriva betydligt mer, men jag tror jag nöjer mig med att anse skribenten vara mer förvirrad än de flesta. Hon blandar ihop begreppen duktigt (så långt de nu ens är väldefinierade) och jag kan inte se att hon skulle ha något speciellt att lära ut överhuvudtaget. Det var intressant att (åtminstone försöka) förstå hur hon tänker. Kul för henne att få skriva lite på SVT Opinion.

Ovanstående är sant, MEN inte ett problem.
Vi vet ju alla att sex uppstod som en mycket framgångsrik "olikheternas princip" för mycket länge sedan.
Tiderna har ändrats men principen består, varför "jämställd kärlek" endast är en socialkonstruktivistisk ordlek.
Jämställdhet är som allt annat, bra i vissa sammanhang, mindre bra i andra, t ex i en kärleksrelation.

Jag instämmer inte alls om du menar att det alltid är samma person som viker sig för den andra.

Min erfarenhet är tvärtom - i vissa fall måste en vika sig, men i det är olika vem som viker sig beroende på hur viktigt det är för den andra, vad det gäller osv ...

Även i jämställda förhållanden så hamnar man ju givetvis i gränder där man inte kan komma överens fullt ut därför att man tycker olika i frågan. En överenskommelse innebär ju då alltid att en måste backa. Men om det alltid är samma person som måste göra avkall på sin vilja så är det knappast något att bygga vidare på/upprätthålla imo.

Ja, troligen just därför att du är det faktiskt.

Edit:
Notera dock att det är sitt EX hon talar om.

Efter jag läst det där så stängde jag fliken.