”Kärlek är ett maktutövande”

Jag kan förklara den sista procenten, dvs varför hon drar den felaktiga slutsatsen att man inte gillar den man blir kär i.

Hon ser saken genom feministiska glasögon och vågar inte ta av dem.
Om hon tog av dem skulle hon bara vara kvinna, och bara vara kär. I någon hon gillar.
Nu ser hon istället killen som avvikande från feministiska ideal, dvs som något hon inte gillar.

Genom att hänge sig fullt ut åt att vara kvinna i en kärleksrelation och ta av de feministiska glasögonen, skulle hon lösa den inre konflikten mellan den kvinnliga driften och det feministiska intellektet, och därmed upptäcka att hon gillar den hon blir kär i.

Så enkelt är det nämligen för oss som inte krånglar till det.

Är det möjligt?


Mja, jag menade främst mer allvarliga situationer än vad man ska äta till frukost i helgen eller dylikt. Däremot är det givetvis personen som är mest benägen att överge förhållandet som i praktiken har en viss makt över den andre, eftersom den alltid kan driva eventuell konflikt längre.

Jag avsåg inte heller vad man skall äta till frukost eller dylikt. Dock skulle det aldrig falla mig in att äta någonting för att den andra vill äta något jag inte vill ha. Totalt poänglöst - och verkar ju mest handla just om att bevisa vilja om man försöker diktera vad den andra skall äta.

"Benägenhet att överge förhållandet" -- alltså handlar det inte om kärlek och inte något att bygga på om det är den förutsättningen som råder.

Käften på dig snorvalp.

Det handlar som vanligt på att kärlek anvnds som utpressningstaktik, och ingår i diverse fanatiska kedjor av våldsromantik, men utpressning och hot är det absolut det vanligaste när dem som börjar gå mot perversitetens förhärligande där barn är inblandade, börjar ta sig mage och börjar våga, det är som alltid subtilt där fanatiska monopol och stark polemik blandar sig i.

Finns ingen klokskap, den är uträknad, där maktutövandebegäret satts i rullning det förstår du när du blivit myndig och klarsynt nog.

Fint skrivet. Det där köper jag.

Hm, många tvärsäkra påståenden och slutsatser och inte så genomtänkt, tycker jag. Varför anser hon exempelvis att anledningen till att hon blev förälskad i honom var att hon inte tyckte om allt hos honom? Varför kan det inte lika gärna vara så att hon blev förälskad i honom pga att hans feromoner fick hennes att gå i spinn?

Jag känner inte alls igen mig i detta faktiskt. Jag kan hålla med om att man inte ska leta efter den perfekta personen att bli kär i för efter en viss ålder tycker jag nog att man bör ha insett att såna inte existerar, och att det dessutom vore rätt jobbigt att försöka leva upp till eftersom man inte är särskilt perfekt själv. Men hur tar hon sig därifrån till slutsatsen att vi enbart blir kära i personer vi vill förändra? Kan det inte lika gärna handla om att vissa "fel" inser man att man kan leva med liksom han måste överse med mina? För den skull måste man väl inte vilja förändra den andra? Och varför skulle allt detta utesluta ett romantiskt förhållande på lika villkor, eller innebära att kärlek alltid är ett maktutövande?

Det är möjligt att tankekedjorna är uppenbara i hennes huvud, men jag ser dem inte i texten. Därför blir hennes resonemang obegripligt för mig.

Kärlek kan göra att någon underordnar sig frivilligt.

Är den enda orsaken att någon känner kärlek som får dem att göra saker så handlar det inte om att den andra utövar makt.

Den enda som kan göra så är den som accepterar att vara den andre till lags.

Har du aldrig hamnat i en situation där någon annan vill till en annan restaurang än dig exempelvis?

Jag tror inte att det är dåligt (eller i praktiken förekommande) att sunda förhållanden inte har gränser som är oacceptabla. Om jag inte missminner mig är du gift, skulle du inte vilja avsluta ditt förhållande om du exempelvis hittade massor med lik nedgrävda i källaren?

Någon annan?
TS talar om en kärleksrelation. Och att komma överens om vilken restaurang man skall gå på handlar i allmänhet inte om maktutövande. Det handlar just om sådana situationer som jag talade om - två viljor som i så fall skall jämkas - vilket är skilt från att den ena utövar makt i relationen och den andra viker sig.

Konstig fråga - men nej. Jag skulle nog mest bli mycket förvånad och undra vem som tagit sig in när vi var borta - för jag utgår ifrån att ett sådant upptäckt måste vara kopplad till vår frånvaro från huset.
Varför har du ens sådana tankar när funderar kring relationer och gränsdragning?

Känns som feminismen desperat letar efter nya vinklar att anklaga män för kvinnoförtryck på. Finns det ingen artikel om hur män bajsförtrycker kvinnor genom patriarkala toalettstrukturer än?

https://laksjlaksjd.wordpress.com/ta...bajs-och-kiss/

Det håller jag inte med om. Jag kan ju bara spekulera, men jag skulle gissa att i de flesta förhållanden ser fördelningen av resultat i konflikter rätt skev ut.


Så lustigt, jag funderade faktiskt på om jag var för luddig eller inte. Jag menade givetvis att din man skulle vara mördaren. Anledningen till att jag tog ett extremt exempel var för att undvika undanflykter om typ kompromisser eller acceptans. Men precis samma resonemang kan tillämpas på andra händelser, typ beslut om att flytta utomlands eller skaffa hund.