Jude om falsk historieskrivning. Historiker som bedragare.

Först vill jag säga att jag har judiskt blod i mig, vilken grad är ointressant. Det finns en diskussion utanför Israel att historieskrivning är politiskt vinklad, och det finns många förlorare som inte får rätt utrymme i historieböcker, undervisning och media; och att detta slår bakut om man nu har vinklad agenda.

Israel ockuperar områden som inte Israels. Och varje folk har rätt att bekämpa ockupanterna. Hur kan det komma sig att så många skjuts ihjäl på de ockuperade områdena och i Israel? Ursprungsbefolkningen är idag instängda i jättelika snarlika koncentrationsläger. Hur kan Israel komma undan med detta? Ja, de beskrivs ju på ett sätt som att det inte är clear cut att Israel är en orättfärdig ockupant.
Detta är inget som plågar EU eller USA då Israel är geopolitiskt allierade. Detta tonas ner i beskrivningen. Istället så upprepas Förintelsen i all oändlighet. Det är en viktig historisk händelse. Men den kan ju inte vara viktigare än andra världskriget?
Ibland verkar det så... Med ett för stort fokus på Förintelsen så förvanskar man historien. Dessutom så ger man historiskt 'alibi' för Israel att själva begå politik och krigföring som påminner om de onda delarna i andra världskriget. Betänka alla miljoner ryska krigsfångar som fick svälta och törsta ihjäl i inhängnade områdén på steppen? Romer, cirka en miljon, Kommunister, socialister, partisaner osv. Koncentrationslägrena var mer humana än hur ryska krigsfångar och civil fick dö.

Ondskan starta flagrant i Guernica med tyska terrorbombningarna som Picasso så genialiskt fångade. Det här ondskans första fula tryne i kriget. Väst dödade också civila hela tiden systematiskt. Det var inte bara fabriker man riktade in sig på arbetarstadsdelar i hög grad. Meníngen var att förstöra och döda så den tyska krigsviljan skulle rämna. Men det fungerade inte. Det gjorde det inte i London eller Coventry. Så ju längre kriget begick så var dessa bombningar av civila inget annat än terror då man redan visste att det inte hade effekten man ville uppnå.

Det är skrämmande hur mycket man rycker loss dödandet av judar från dödandet av alla grupper, civila och soldater.

Jag måste säga att 1900-talets största och viktigtigaste händelse har blivit förvanskad, politiserad och avsiktligt förljugen. Detta är vad många historiker sysslar med. Men vilka svenska historiker vågar säga det jag säger här?

I Sverige råder vetenskaplig intolerans på många områden, i synnerhet inom historieämnet.

Visst är dt så. Det blir heller inte böttre när du inser att det är Bonnier som ger ut historieböckerna i våra skolor. Bonnier är ett judeägt företag. När man väl själv börjar luska och leta i historiebeskrivningar så insr man ganska snart att vinnarna skriver historien. Läs att fienden demoniseras och vinnarna blir hjältar. Hur skulle annars engelska bombflygare kunna leva med sig själva efter att ha bränt, och bombat ihjäl 100 000 tals oskyldiga tyskar däribland en hel del barn och kvinnor? Hur skulle man ens kunna sova på kvällen om man inte fick inpräntat att det var någonting bra man gjorde? Att de allierade skulle varigt den goda sidan allt igenom ör en stor lögn.precis som USA alltid framställs som det rättfärdiga landet idag fast det är ett av världens mest vidriga nationer som existerat. För övrigt nämn två länder som bombat civila med atombomber. Du kan bara nämna ett land. USA.

Det är också en historieförfalskning. Japans försvarsförmåga helt kass. De kunde producera livsmedel. Hela ön var avskuren. Och svält pågick redan, kommunikationerna förstörda, inget luftförsvar eller krigsflyg. *Egentligen fanns det ingen anledning heller att tro att Japan skulle ge upp för bombernas skull bara. Eftersom doktrinen om 'carpetbombing' (terrorbombning) inte hade nämnvärd effekt vare sig i England eller Tyskland. Så klart visste man det.

Det handlar om geopolitik. Då är det viktigt att använda dessa vapena innan kriget är slut. Och då MÅSTE en massa civila dö. Det var meningen främst av geopolitiska skäl. Det var högre prioriterat att få militär hegemoni i det stora hela än själva besegrandet av Japan.
I historieböckerna nämns ofta att man vill bara spara amerikanska soldaters liv. Det där låter definitivt som propaganda. Det finns ju hur många slag och stridsfält där man inte beaktade ens amerikanarnas förluster. Ett fullkomligt meningslöst spill av tiotusentals liv var slaget i skogen Hurtigen. Det fanns inget strategiskt värde. Man kunde bara gå runt, gå förbi som man gjorde på hur många ställen som helst.

Ryssarna stängde ju in en hel armegrupp på Kurilien heter det va. Det hade ju bara att ge upp senare när man var framme i Berlin. Att sluta en villkorad fred där Kejsaren straffbefriades är otroligt krigsbrott. Det var ju för honom alla svor eden.

Väldigt många icke-praktiserande judar känner att det som pågår i Israel och i de ockuperade områdena, fokuseringen på Förintelsen endast, mer än andra världskriget t o m är helt befängt. Man måste ju se de totala processerna redan från första världskriget, typen av krig, motiv, och freden sen mellankrigsperioden där demokratin gick under olika skäl.

Har svårt att greppa vad det är du vill diskutera.

Det du talar om är inte historieförfalskning(ett begrepp som snart känns utvattnat), utan om olika former av historiesyner. Med din syn på det hela är mer eller mindre all historia förfalskad, eftersom den inte visar upp alla sidor.

Du har helt rätt i att väldigt många delar av andra världskriget är vinklad, det beror på att all historia är vinklad. Vi ser nästan helt bort från de allierade och Sovjets krigsförbrytelser, även om detta öppnas upp mer och mer framför allt vad gäller Sovjet.
Du har redan förenklat svarat på varför det är såhär, vinnaren skriver historien. Sen att förintelsen är en stor grej i Israel är knappast något konstigt. Den egna historien är högst relevant och den tolkas utifrån ett eget politiskt perspektiv. Detsamma gäller Sverige, Kina, USA, Swaziland, Burma och alla andra länder.

Palestinadebatten (eller Israeldebatten) är vinklad åt två håll, vilket gör det svårt för alla som inte intra någon sorts hejarklacksposition att orientera sig. Vi har dels en i stora drag Isrealvänlig västvärld, som dock balanseras av att stora och tongivande grupper inom både medier och universitet är extremt Palestinavänliga.

Vilka har mest inflytande? Svårt att säga, men det som faktiskt skriver i tidningar och historieböcker och undervisar i skolorna är ofta Palestinavänliga.


Här gäller det att skilja på begreppen. Områdena är inte Israels, men ockupationen är laglig. Bosättningarna är det dock inte.

(Enligt vad jag förstår är det områdets ursprungliga status en komplicerad fråga eftersom det först tillhörde osmanska riket och sen hamnade i FN-mandatet. Någon palestinsk stat fanns dock inte, vilket förvisso inte hindrar att en sån kan uppstå.)


Svaret är givetvis ockupationen i kombination med palestiniernas motstånd. Dödssiffrorna i Israel-Palestinakonflikten är för övrigt mycket låga, vilket säger en del om hur överrapporterad den är.


Njä. Gaza har drag av utomhusfängelse, men knappast Västbanken. Därmed inte sagt att situationen är bra eller acceptabel.


Återigen: skilj på begreppen. Israel är laglig ockupant men olaglig kolonisatör.


Förintelsen har sen 70-talet mer och mer kommit att dominera historieskrivningen om andra världskriget och man kan argumentera för att det gått för långt. Å andra sidan är det svårt att säga exakt hur man ska värdera en sån händelse.

Sympatierna för Israel beror dock inte bara på förintelsen, utan även på att det är en demokratisk och liberal stat som västerlänningare lättare kan känna igen sig i och sympatisera med. Bevisligen sympatiserar dessutom många västerlänningar inte med Israel.


Att man till stora delar valde ytbombning framför precisionsbombning berodde på att det senare inte fungerade. Att man valde bombning berodde på att det saknades andra alternativ och att man för 25 år sen hade skickat miljoner till slakt i skyttegravarna. Även ickeperfekt bombning sågs som ett bättre alternativ.


Njä. Det stämmer att bombningen följde en egen terrorlogik där man med klinisk effektivitet fokuserade på brandbombning, men nyare forskning visar också att bombningen band enorma tyska resurser (i form av jaktflyg, luftvärn, manskap och transporter) som annars hade kunnat användas vid fronten eller i industrin. Bombningens påverkan på den tyska industrin var också avsevärd, även om den delvis svaldes av samtidiga produktionsökningar av andra skäl (treskift, slavarbete, utbyggnad).

Vad gäller Japan så knäcktes de ekonomiskt och militärt av (de konventionella) bomberna och ubåtarna. Problemet var att de ändå inte gav upp.


Jag kan gå med på att judiska offer kanske har överbetonats i förhållande till romer, ryssar, polacker och en del andra. Men samtidigt är det viss skillnad på att skicka folk till avrättningsfabriker och att inte prioritera deras matförsörjning.


Du har gravt missförstått svenska akademikers ståndpunkt. En stor andel av dem är vänster, och många är till och med Palestinaaktivister. Religionshistorikern Mattias Gardell skulle till exempel utan problem skriva under på din hårdvinklade historieskrivning. Att folk drar sig för att göra det offentligt kan dock stämma.


Samhällsvetenskap och humaniora är definitivt extra känsliga för klickbildning och grupptänk. Med det sagt så har du ofantligt mycket större chans att hitta en historiker som är Palestinaaktivist än en som skulle beskriva sig som nationalist, till exempel. Det finns tabun, men det är inte riktigt de du tror.

Nej. Israel Palestina-frågan är inte svår eller komplex. Eller menar du att judarna har rätt till Palestina för att Gud gav dom det landet? Det är självklart för varenda sund insatt människa infrågan att Israel inte är en nation.

Jag äger att debatten är komplex eftersom den har pågått i årtionden och båda sidor har arméer av öppna och dolda propagandister.

Frågan är ändå rätt komplex eftersom den innefattar en laglig ockupation (med inslag av olaglig kolonisation) där det inte finns någon stat att lämna tillbaka territorierna till. Det betyder inte att det är olösligt (den uppenbara lösningen är att lämna över området till en nybildad palestinsk stat), bara att det är en aning komplicerat.

Jämför med Golan och Sinai, där det är helt uppenbart hur man löser konflikten genom att området lämnas tillbaka till den tidigare ägaren som en del av ett fredsavtal.


Israel bildades 1948 och är en legitim stat enligt de allra flesta. Gudomliga mandat, historisk hemortsrätt och förintelsen kan vi lämna därhän även om de alla spelade in.

Bildandet av Israel var kanske ingen perfekt eller hundraprocentigt rättvis affär, men det gäller för majoriteten av världens stater och kommer inte minst att gälla för Palestina den dagen det bildas.


Du har säkert din egen definiton av nation. Jag nöjer mig med att konstatera att Israel är en legitim, fungerande stat och att både judar och israeler uppfyller de flesta kriterierna på ett folk.

Att de olika judiska grupperna inte är mycket mer släkt än svenskar och kenyaner spelar mindre roll om vi accepterar att alla historiska identiteter har drag av fejk.

(Bonusfråga: är palestinierna en riktigt nation, eller är de bara egentligen bara jordanier och egyptier som den israeliska högern påstår?)

[

Tyskarna pratade ju om untermenschen som samlingsbegrepp och de inbegrep judar eller? Men det är klart att de pratade om judar också. Men alla andra grupper kommer ju inte med i begreppet 'Förintelsen' och det historiskt icke-objektivt. Att jämföra historiska händelser som Andra Världskriget med Förintelsen är ohistoriskt och ologiskt eftersom det senare är en delmängd av det första. Men uteslutandet av alla andra grupper vilka är mycket viktiga för att förstå den historiska händelsen WW2.

Förintelsen tror jag många uppfattar som en mycket viktig teoretisk moralisk konstruktion. Felet är inte bara begreppsligt utan faktiskt. Det var inte bara judar som gasades som begreppet avsiktligt vilseleder till. Begreppet leder lätt till att industriell gasning var liktydigt med gasning av judar, vilket är historieförfalskning.

Vi får sklja lite på sympatier och geopolitik. Geopolitiskt bryr sig EU och framför allt inte USA om styrelseskicket. Det visar historien. Däremot så används som ett standardbegrepp för att legitimera olika former av interventioner - som inte alls handlar om demokrati. USA har ju störtat ett antal demokratier samtidigt som de allierade med länder som saknar grundläggande humanism.

Men visst är pressen och litteraturen viktig. Men geopolitik och realpolitik är knappast några funktioner av de nämda systemen.


Begreppet precisionsbombning fanns inte ens. Så det blir ett helt tankefel. Stuka-bombarna kallades mer som flygande artelleri. Men du tänker väl mer på t.ex. fabriksområden, jo, det var failure. Krigsproduktion fortsatte att stiga under 1944. Det finns en känd engelsman som finns på staty t o m, och förespråkade uttryckligen att syftet var att försvaga Tyska folkets stidsvilja och det inbegrip explicit bombningar av vilka som helst civila mål. Civila mål uppfattades just som militära mål som du antyder indirekt. Men det är ju terrorbrott eller krigsbrott. Krigsproduktionen var vid 1943 och 1944 'dispersed'. Men det är ju historiska fakta som inte fanns då. Men det är ändå konstigt och grovt omoraliskt alternativt terrorbrott att bomba städer urskillningslöst eftersom det kan med X sannolikhet finnas militära mål. Att sprida ut den militära produktionen och att sprida barn på country side, det var militär fundamenta i det läget även för engelsmännen.

Det finns en engelsman som har det största ansvaret för det medvetna dödandet av explicit working class areas med bomber. Det fanns all anledning för dem att anta och redan veta att produktionen var utspridd. Det skedde så klart även i Japan. Det behövs ju ingen militärteori för det. Det är ett beslut som man med logisk nödvändighet kan anta när man har ett sådan luftherrevälde att man kan göra dessa bombningar. Apropå den här engelsmannen så protesterade staden Dresden mot firandet av honom just av de anledningarna. Dresden hade naturligtvis inget militärt värde.

Mycket av den engelska militära teorin byggde på att sänka Folkets Stridvilja genom civila bombningar. Det var centralt. Användandet av napalm i Tyskland gjordes med hänsyn till att konstruera s k firestorms - vilka de gjorda. Amerikanarna dödade väl runt 200000 med sitt napalm i Tokyo. Fullkomligt meningslös. Också ett av historiens största krigsbrott i min mening som dessutom relativitiseras till en slags detaljnivå. Det är inte värdigt demokratier och det är fortfarande inte värdigt att inte objekt framföra fakta. Atombomberna i Japan hade väl inga militära mål alls. Det var väl bara kvinnor, barm, och gamla. Det är också ett faktafifflande med hur många som dog. De Japanska siffrorna är mycket högre flera hundra tusen om du räknar på en vettig tidsperiod; och det var också ett sätt att minimera uppfattningen hur många som dog. I min lärobok nämner de inte ens hur många som dog och jag har läst naturvetenskaplig linje. Men på Wikipedia står det att USA censurerade antalet enligt deras uppskattningar.

Att de skulle dö så många amerikanare vid en landstigning, uppskattningsvis 200000 amerikanare är ju absurt. Den välbefästa Okinawa dog 12000 vilket är ingenting. Men Ivo Jima propagandaseras det hela tiden om. Bara 5000 man. Det är ingenting i de här sammanhangen. Amerikanarna var också hur oerhört lätt ryssarna besegrade försvarslinje efter försvarslinje med en otrolig hastighet. Överlägsenheten var total vilket måste ha gett amerikanarna panik. I slutet av kriget var Kamikaze-planen nästan helt verkningslösa om de ens kunde ta sig förbi amerikanarnas egna stridsflyg. De var superlätta att skjuta ner. Men boforskanoner 4 pipiga med utspridda var oerhört effektiva. Förresten så var det en olaglig kopiering av den svenska kanonen.

Japanerna hade aldrig effektiva vapen mot tanks, och de egna tanksen var ett skämt. Deras stridsflyg var det lättaste av alla att skjuta ner då man inte hade något skydd alls. Hypotesen om ryssarnas framryckning där flera hundratusentals Japaner besegrades buslätt. Så myten om de sega Japanerna som hade mycket sämre vapen, strategi, taktik; är självklart något som USA försvarar sig med atombombningarna. Det är lite märkligt att Eisenhower avrådde från bomberna... och andra. Så det är inte du försöker framställa att 'de inte gav upp'. Det fanns planer att kapitulera med ryssarna t.ex. Man kan läsa att ryssarna sannolikt snabbade upp fällandet av bomberna. Men det riktiga syftet geopolitiskt kan bara vara att visa Ryssland och sekundärt påskynda en kapitulation för att undvika Rysslands deltagande vid kapitulationen.

Argumentet med de många Kamikazeplanen som fanns. Alla vet ju att de piloterna var värdelösa och att USA hade totalt luftherravälde. Att det skulle bli bittra strider som när de började hoppa från ö till ö utanför Australien, och att det skulle leda till stora förluster. Åter igen Japanerna var helt chanslösa när ryssarna kom med sin T-34 och Stalintánks. Man kan också undra vad det är för soldater som väljer att Bomba kvinnor och bárn i hundratusentals som en del av sin krigföring vilket man så klart visste. Det är åter igen krigsbrott. Idag kallar man det för terror. USA och Storbritannien använde just Saddams gasbombningar av några byar för några tusen människor. Detta upprepades gång på gång om Saddans 'ondska' tillsammans med två stora lögner om WMD ch det påstådda uranet.

Dessutom så hotade de med 'total destruction av Japan' uttryckligen. Ja, det är ju vad det och delvis blev. Egentligen var det bara fega amerikanska soldater. Inte värda att kallas soldater genom attackera civila som första attack. Resonemanget är också ologiskt eftersom de hade bara två bomber och som de dessutom droppade på civila. Givet kriget innan så fanns ingen rimlig anledning för amerikanarna att anta att de skulle kapitulera efter just de två enda bomberna som minimal militär effekt. Det är inte rimligt att de skulle kunna anta den psykologiska effekten som måste ha varit viktig. För de hade de inte kunskaper helt enkelt. Man manipulerade även vad piloterna sa, som egentligen var 'oh my god, what have we done'

Discoverys dokumentär om Ryssarnas fenomenala destruktion av de Japanska militären i Manchuriet. Den är väldigt svår att få tag i, men jag har den. Men det är logiskt, det låter ju inte bra: att Japanerna var så svaga och ryssarna helt hade tillägnat sig den tyska rörliga blitzkrieg och t o m utvecklat. Något amerikanerna inte hade kunskap om ännu.

Men åter igen den största bombningen i världshístorien var splitterbomberna av napalm i Tokyo som dödade mellan 100000-200000 och skadade cirka 1 miljon människor. Detta var långt innan atombomberna och redan 1944 var nästa japanska städer sönderbombade. Japan har för bara några år försökt at få det prövat Crime against International Law, naturligtvis avslogs det. Brott mot mänskliga rättigheter har väl aldrig någon pratat om, så klart. Men att några dussin civila mördades av SS i en kyrka är fortfarande ett trauma för Frankrike. Och filmerna om Ivo Jimo har ju spelats tusentals gånger och kommer att fortsätta. Granskar man detaljerna så är det bara propaganda. Det var inget 'slag' ens och förtjänar inte den minsta uppmärksamhet. Lika lågljudd man är om de amerikanska massdeserteringarna under Ardenneroffensiven. Och sina egna krigsbrott som aldrig prövades även om det t o m finns på bild

Men den Japanska Presidenten sa senast 2013 att även om det inte går att pröva det längre, så såg han det som ett crime.

Mitt första tvådelade svar någonsin! Först nazisterna:


Det är riktigt att andra grupper, framförallt slaver, också var undermänniskor i den nazistiska mytologin men det förhindrar inte att judarna hade en speciell plats. De hade verkligen judar på hjärnan.

Underbetoningen av andra grupper har diskuterats inom förintelseforskningen och de har uppmärksammats mer på senare år, kanske framförallt det romska folkmordet (Porajmos). Sen är det en annan sak att den diskussionen kanske inte nått ut, eller i alla fall överskuggats av Holloywoods och kulturdebattens starka fokus på den judiska förintelsen under 90/00-talen.


Vilket beror på att den är det. Jag anser själv att man bör sätta in den i en historisk kontext och inte betona unikheten fullt så mycket, men det hindrar inte att det fanns speciella drag.


Den absoluta majoriteten som gasades var fortfarande judar. På senare år har forskningen också intresserat sig mer för den småskaliga förintelse (av både judar och andra) som under hela kriget utfördea av Einzatsgruppen och övriga mordpatruller. De slutade inte jobba bara för att gaskamrarna öppnade.


USA (och alla andra stormakter) har en lång historia av politiska konvenansäktenskap. Det hindrar inte att man ofta har drivit en naivt idealistisk utrikespolitik, inte sällan med katastrofala resultat (som i Irak).

Faktum är att USA liknar Sverige rätt mycket med sin globalt och historiskt atypiska individualism och sitt ganska egenkära missionerande. Förståelsen av andra kulturer, eller insikten att det ens finns andra kulturer, är ofta bristfällig.


Å andra sidan är utrikespolitik inte bara kall realpolitik och ekonomi heller. Opinioner spelar roll, och de formas i hög grad av medierna.

Och sen amerikanerna:


Det fanns i allra högsta grad. B-17 skapades för att kunna bomba fartyg från hög höjd (vilket var en fantasi, men dock) och i början av kriget var britterna oroliga för att tyskar skulle skadas av fallande flygbladbuntar. Efter Warszawa och Rotterdam släppte dock sprärarrna snabbt, och efter London och Coventry (och ett antal andra brittiska industristäder) var de helt borta.

De ersattes av en accelererande terrorbombsmentalitet där hämnd, karriärism och jakten på effektivitet blandades. Det betyder dock inte att bombningarna inte var militärt effektiva. Man la inte heller helt ned precisionsbombningen; USAAF (trots britternas varningar) försökte och misslyckades 1942-43, och även senare gjordes det lyckade punktinsatser.


Vlket berodde på att den sena tyska ekonomiska mobiliseringen äntligen gav utdelning. De fabriker man byggt under de första krigsåren kom igång samtidigt som man gick över till treskift och pumpade in slavarbetare. Ökningen hade alltså varit ännu större utan bombningarna, som dessutom styrde om stora delar av produktionen till luftvärn (inklusive dyr ammunition) och jaktflyg.

(För mer om tysk krigsekonomi se Wages of Destruction av Adam Tooze.)


Bomber Harris var hänsynslös, men han ville precis som alla andra vinna kriget (helst på egen hand) och trodde att bombflyget kunde göra det effektivast och till den lägsta kostnaden i brittiska liv.

"Steel not flesh" var britternas motto, och det var en direkt konsekvens av första världskriget. Otroliga 45 procent av Bomber Commands besättningsmän stupade, vilket gav 55 000 döda. Det kan jämföras med 19 000 brittiska stupade bara första dagen (!) vid Somme 1916. Att försöka med bomber istället för att skicka en generation "over the top" igen var både psykolgiskt och militärt begripligt.


Nja. Mycket av produktionen skedde fortfarande i industrizoner och stora komplex, men det stämmer att industrin på 40-talet var mycket mer utspridd och även fanns i stadskärnorna (kolla gamla foton så ser du bilder på fabriksskorstenar nere i stan). I Japan var industrin extremt utspridd, vilket bidrog till beslutet att satsa på ytbombning och brandbomber (den usla japanska nattjakten var ett annat skäl).

Att den tyska produktionen delvis tvingades flytta under jorden de sista åren var en direkt följd av bombningarna och minskade givetvis effektiviteten. (Se återigen Tooze för mer.)


RAF hade inget luftherravälde alls över Tyskland. Det var hela tanken bakom att bomba på natten.


"Morale bombing" och "dehousing" har fått mycket uppmärksamhet, men de var inte det enda Bomber Command sysslade med och USAAF betonade det inte alls lika mycket (även om de också ytbombade en hel del). Eldstormarna skapades med sprängbomber för att försvåra släckning och blåsa bort taken följt av brandbomber för att sätta eld. Det var en dödlig konsert och ett utmärkt exempel på krigets brutalisering och avhumanisering.


Att japanska städer brann bättre berodde på att de till stor del var gjorda av trä, till skillnad från sten och betong i Europa. Japan hade också oturen att vara välbevarat ända fram till att brandbombningen hade utvecklats till en konstform, vilket betydde att det fanns massor av brännbart material kvar (Berlin bombades gradvis vilket gjorde att man aldrig lyckades skapa en riktig eldstorm där). Vad gäller meningslösheten kan sånt alltid diskuteras men den japanska huvudstaden var knappast ett oviktigt mål ur militär, ekonomisk eller politisk synvinkel.


Återigen en överdrift. Nagasaki hade en av Japans största hamnar och Hiroshima var en militär knutpunkt med flera högkvarter och stora förband i närheten. Båda städerna var dessutom viktiga industristäder.


Det tjafsas fortfarande om hur de amerikanska förlustuppskattningarna vid en invasion. Mitt intryck är att den debatten har fått en stark höger/vänster-prägel i USA och att de mer insatta militärhistorikerna oftast argumenterar för de högre siffrorna. Kom ihåg att både politiker och militärer bör agera med goda säkerhetsmarginaler. I efterhand är det lätt att säga att D-dagen var overkill i vissa avseenden, men det var inte lika uppenbart våren 1944.

Vad gäller Okinawa och Iwo Jima syftade det japanska försvaret där till att orsaka så höga förluster att det skulle avskräcka från en invasion av hemöarna. På Iwo Jima orsakade 20 000 japanska försvarare (varav nästan alla stupade) 25 000 amerikanska förluster, varav nästan 7000 döda. Till detta kan läggas intrycket som kamikazetaktik både till sjöss (ett hangarfartyg sänktes och två skadades, plus en massa mindre fartyg) och lands gav.

Detta orsakades alltså av 25 000 fanatiska försvarare. Vad skulle då flera miljoner (varav 400 000 i närheten av Hiroshima) orsaka på de japanska hemöarna, även om förutsättningarna inte var lika bra som på en klippö? Vad tycker du själv är ett rimligt beslut av en folkvald amerikansk president under stark tidspress?


Den japanska armén i Manchuriet hade åderlåtits under hela kriget och var demoraliserad. Sovjet behövde inte heller genomföra någon sjöoinvasion eller inta några jättestäder, utan kunde köra sina stridsvagnar rakt över stäppen. Lite skillnad alltså.


Å andra sidan planerade japanerna att skicka tusentals, plus självmordsbåtar och annat kreativt. Och de var knappast ineffektiva vid Okinawa och Iwo Jima.


Anmerikanerna inte bara begår krigsbrott, de stjäl svenska konstruktioner också! Kanske tur att de betalade igen med Nato och rekordåren efter kriget.


Det fanns massor av faktorer som spelade in, och debatten efteråt har som sagt präglats av ett starkt höger/vänster-perspektiv. Själv har jag lite svårt att förstå hur man kan avkräva demokratiskt valda politiska beslutsfattare små säkerhetsmarginaler och sekundär hänsyn till egna förluster (läs: döda egna medborgare), eller helt tänka bort bristande information och tidspress.

Summa summarum: du har en hel del poänger men tenderar att överdriva. Läs några riktiga historieböcker (detta inte sagt som en förolämpning; alla har luckor) så får ditt engagemang mer tyngd.

Vad gäller bombningen av Tokyo så tror jag ingen i Nanjing grät. Japsen och Tyskarna fick smaka sin egen medicin, realpolitik eller inte, så var det. Vidare kan väl tilläggas att ingen av "Bombgeneralerna direkt framställts som några hjältar. Det är ju inte så hjältemodigt att brandbomba ihjäl några hundra tusen!

Jo, Harris som vi tidigare pratade om som medvetet och utryckligen sa att working class areas bl a skulle bombas, och allt annat f ö. Doktrinen var att sänk tyskarnas krigsvilja. Detta är fakta. Stridsflygarnas var hjältar men deras med deras med-återstående tid av sin livslängd varierande om jag inte minns från veckor till månader under några av de första åren. Många var bara 19-21 år.

Men däremot bombflygarna som offrade sina liv är det ingen i praktiken som sörjer i det offentliga trots att de gav sina liv. Men 'bombare' är knappast mer 'etiskt' än att försvara sig med stridsflyg, och historien visar det tydligt för den som kan tänka själv enligt min mening. Det är klart att det inte är rätt och att de förtjänade att dö.