Långvarit diskbråck som inte ger med sig. HJÄLP!

Ja, det var ett centralt diskbråck och som de plockade bort. Ortopeden på mitt lokala sjukhus sa det, en av mina läkare på vårdcentralen sa det, min läkare på Spine Center i Upplands Väsby sa det. Jag fick det också svart på vitt på papper från magnetröntgen, samt på ultraljudsbilden jag fick med mig hem från själva operationen vid Strängnäs Ryggklinik (vilken tolkades åt mig av operationsdoktorn).
Så, jag känner inte direkt några tvivel kring det

Men frågan kvarstår; storleken på bråcket måste väl ändå vara det som avgör tillvägagångssättet (min opererade kota är numera ´~85-90%´ enl. personalen kring operationen).
Hur pass stel kan man förresten bli av en steloperation på _en_ kota, tro? Ok, du kanske kan glömma att kunna göra handvolter eller liknande, men i övrigt?

Operera, att du inte har krävt detta tidigare är för mig ofattbart, då kronisk smärta tar bort all form av glädje, som du själv skrev.
Och risken att man ska bli förlamad, som Racedog pratar om, är enormt liten, en risk som jag lätt skulle ha varit villig att ta om det gick att operera bort orsaken till min kroniska ryggsmärta (degenererad L5-S1 med förslitna facettleder).

Tack för svaret.

Jag vill jättegärna göra en sådan operation om den är möjlig att göra för mig. Kan det vara så att min läkare i Göteborg (också Spine Center) har fel? När vi träffades i somras sa han att mitt diskbråck faktiskt var relativt litet... men ändå var det bara steloperation som var det enda alternativet eftersom "diskbråcket sitter centralt", som han sa.

Finns det någon annan jag i så fall kan uppsöka? Har du något tips? Vill bli av med denna smärtan till varje pris, så länge det inte är just en steloperation...

Att jag inte vill göra en steloperation grundar sig i att en sådan operation gör att de andra diskarna belastas betydligt mer, vilket kan leda till framtida problem och skador. Och då jag bara är 24 år (snittåldern på steloperation är 46 år) gör att jag ser det som en sista utväg i nuläget. Hade det varit en operation där man plockar bort diskbråcket, hade jag gärna gjort den här och nu.

I nuläget är det också för mig ofattbart - att jag dröjde så länge med att kolla vad det egentligen var för skada jag har. Men jag ville verkligen satsa på innebandyn och då försökte jag blunda för smärtan, givetvis fattar jag hur dumt det kan låta.

Jag vill operera mig, om inte vila och rehab kan få bort smärtan vilket jag inte ser som en stor chans. Men just steloperation... jag är ganska negativt inställd till en sådan operation. Min läkare i Göteborg var också tveksam då jag är så pass ung. Hade det varit tal om en annan operation där man plockar bort bråcket hade det varit en annan femma.

Förstår inte riktigt varför de propsar på steloperation med anledningen att "bråcket sitter centralt". Man kan ju tydligen gå genom magen också om det behövs. Större operation och mer smärtor efteråt, förvisso. Men kanske värt det för någon som du som ju fortfarande har framtiden framför dig, s a s.
Det första jag skulle ha gjort är att kontakta andra instanser, inom andra landsting, för en second opinion.
Klart, du täcks inte av vårdgarantin och får helt säkert vänta längre på operation om du skulle välja någon sådan men kan ju vara kul att höra vad de säger, iaf.

Jag kan ju inte svara på om din läkare har fel men det skulle inte förvåna mig om pengarna får styra. Ärligt talat så upplevde jag personalen vid Strängnäs ryggkirurgiska klinik som väldigt kompetenta och att de inte på något sätt satte sina eventuella personliga problem eller fördomar ihop med bemötande av sina patienter (vilket man inte kan säga om sjukvårdspersonalen i min egna lilla stad).
Hade de sen också hållt käft om att operationer är dyrt och att det är mitt ansvar att sedermera se till att upprätthålla deras utsökt bekostade arbete på mig så hade jag kanske också trott att deras högsta intresse låg i att hjälpa människor.
Jag tror på att det finns goda människor i vården men också att de är under tungt tryck från den alltmer åtstramande ekonomin.

Tack återigen för svaret. Tycker det är tragiskt om det är så att min läkare angett steloperation som enda alternativ enbart på grund av ekonomiska orsaker.

Är så trött på att lida av denna förjävliga smärta. Vill kunna leva och vara lycklig.

Har du nåt förslag på andra instanser som är kompetenta och värda att kontakta?

Det kan nog också vara så att de föreslår Steloperation pga det jobb du har.
Hur det än är så anser jag att det som skulle vara tragiskt är om du gör en operation som du egentligen inte vill, som kanske inte är nödvändig(?) och utkomsten inte blir bra. Jag menar det finns ju inga garantier oavsett operation men om något man först inte ens ville sen dessutom panerar ut i olycka så kan det ta onödigt lång tid att acceptera.
Vet ej hur pigga de kan vara på att operera om.

Jag har bara varit i kontakt med nämnda ryggkliniken i Strängnäs och Spine Center på Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby. Båda verkar bra men de ligger ju en bra bit från dig.
Men en second opinion är som sagt aldrig fel, inte när man inte är nöjd med domen hos den första åtminstonde.
Men som du själv skrev så kan ditt jobb mycket väl ha gjort att bråcket inte haft ens en chans att kunna läka ut. 3-6 månader brukar diskbråck kunna läka ut på säger man, så det är lite märkligt att du endast fått sjukskrivning i 2 månader.
Men kanske ska du ge dig den chansen, om du har möjlighet.

Vad gäller operation så vill jag verkligen kolla upp allting först innan jag fattar beslut. Inte så kul att göra en steloperation om man faktiskt kan göra en operation där man plockar bort bråcket, så som du gjorde. Ska därför försöka få en second opinion, antingen i Skåne eller i närheten. Känns lite krångligt att kanske ta det via Spine Center igen? Känns som om man ifrågasätter deras beslut... även fast de anses vara de bästa i branschen (i Sverige)?

Om de föreslår steloperation på grund av det jobb jag har är det lite underligt, eftersom de vet om att jag för närvarande har ett extraarbete, som inte är något jag tänker fortsätta med i framtiden då jag pluggar till förskollärare. Dock är förskolläraryrket också påfrestande, men betydligt mindre, framför allt om man jobbar med barn i åldern 3-5 eller i förskoleklass, vilket jag vill göra.

Jag har tänkt på just det att jag aldrig gett det chansen att läka, men den chansen får jag nu. Frågan är dock om MITT diskbråck läker på den tiden med tanke på att jag haft det i cirka tio år. Självläkningen är förmodligen inte lika god. Sjukskrivningen kan förlängas och läkare vill inte skriva ut för långa perioder till en början vad jag förstått.

Är du helt symptomfri idag? För mig är den absolut värsta smärtan i sätet och benet, själva utstrålningen. Det är den smärtan som jag så gärna vill bli av med.

Ja, då bör ju inte jobbsituationen innebära något hinder i deras bedömning.
Det jag tänkte på ang självutläkning av ditt diskbråck är om du faktiskt har gett det chansen att få läka ut under en längre tid, i fred, bort från allt vad belastning heter. "Aktiv vila" ska man så klart ägna sig åt då. Så klart går ju bara detta till en viss gräns, man behöver ju kunna leva sitt liv också.

Du verkar empatisk, kanske lite i överkant så svara på det här:
Är dina föreställda känslor hos personalen på ett sjukhus viktigare än resultatet av ett ingrepp på din egen kropp?
Jag tror nog att de skulle känna sig nog så stolta av om en patient svävade iväg till ett annat sjukhus för att sen komma tillbaka, och gör denne inte det så finns det gott om andra fall att ta hand om
Även om ryggen inte blir helt 100 efter en operation så slipper man iaf den utstrålande smärtan i säte och ben (även om jag läst om fåtalet operationer som misslyckats även där).

Det var nog det som var det bästa för min del, att slippa den brännande sensationen i rygg och lår som alltid kom när jag satt ned.
Jag får nog säga att jag är symtomfri numera. Det jag känner är endast när jag går över gränsen på gymmet (därav vet jag att tunga marklyft och fria roddövningar fortfarande inte är något för mig).
Ja, det är verkligen befriande och jag önskar dig detsamma.

Uppdatera gärna här hur det hela fortskrider för dig

Det har du faktiskt rätt i; är nog onödigt bekymrad över vad de ska tycka och tänka. Jag kommer ringa dem och se vad de säger. Kommer även försöka höra med andra instanser/kliniker.

Så skönt att vara symtomfri, kan i nuläget bara drömma om hur det måste kännas!

Fanns det förresten något innan operationen som lindrade för dig? Dela gärna med dig av tips

Tack för alla dina svar, de har varit hjälpfulla.

Förstår att du letar tips. Men det är så att du själv är redan mästare på att veta vad som gör ont och inte för din egen del, för lite individuellt är det iaf, och några hemliga knep finns inte, hur mycket man än önskar det och det vet jag ju att man gör.
Det som gäller är, som du vet vid det här laget, rätt och slätt avlastning samt rörelse.

Förstår att du letar tips. Men det är så att du själv är redan mästare på att veta vad som gör ont och inte för din egen del, för lite individuellt är det iaf, och några hemliga knep finns inte, hur mycket man än önskar det och det vet jag ju att man gör.
Det som gäller är, som du vet vid det här laget, rätt och slätt avlastning samt rörelse.

Grundregeln (som du säkert hört många ggr vid detta laget) är ju att hålla ryggen rak vid all eventuell stretching/dra isär ryggkotor, inga framåt-/sido-/bakåtböjningar alls. Rör på benen istället...

Ligg ned plant och...
-(vid dörrpost) och sätt upp ett ben mot karmen/väggen
-Lägg upp fötterna på en stol (90 grader böj i benen) och med en stav tryck (nära midjan) mot låren.
-Dra upp knäna mot bröstet, båda eller ett i taget.

Häng ut ryggen i...
-Räcke fäst i en dörrpost.
-Sele fäst i tak-krokar.

Fungerar det att cykla? Gör det, isf.

Vidare kan det vara värt att tjata så mycket du kan på din läkare för att ev få starkare smärtstillande, åtminstonde att ha inför nattsömnen. Tyckte iaf själv att jag orkade med smärtan på en helt annan nivå när jag slapp vakna så mycket under nätterna.

Ring din läkare och säg att du vill få en Remiss skickad till en ryggklinik som inte vill kapa bort dina möjligheter till en hälsosam framtid... Spydigt? Absolut men såvida du inte känner största förtroende och att din läkare verkligen kämpar för din skull så får du ligga i lite själv för att få en så god vård som möjligt.
Håll ut