Vad är allting? Existerar det ens egentligen?

Jag är en filosofisk kille som på senare tid börjat ifrågasätta väldigt många saker. Jag kan bli helt galen och kolla massa youtube filmer om "creation of earth" och allt är bara så sinnessjukt egentligen.

Vår jord fanns inte ens till en början. Var det meningen att den skulle det ens?

När man ser på saker och ting i ett längre perspektiv, typ som att vår jord är en liten, liten, liten, väldigt liten brödsmula jämfört med allt enormt ting i universum. Det finns ju inte på kartan att vi är ensamma.

Är livet egentligen bara ett experiment? Finns vi egentligen eller är det vår hjärna som flippar med oss?

Vad händer när vi dör? Blir det helt svart eller åker vi igenom en time-loop och återföds?

Eftersom det inte finns några bevis så kan vi bara spekulera i all oändlighet.

Ordet mening saknar här mening.

Det kan mycket väl vara unikt med intelligent liv, det är mycket som ska till. Vad man anser troligast blir ett tyckande. Och det går att räkna på sannolikheter, men beroende på vilka siffror man tycker är rimligt att stoppa in i beräkningen, så varierar sannolikheten våldsamt.

Det verkar vara ett framgångsrikt experiment i så fall.

Nog förefaller det verkligt alltid och man måste nog landa i den uppfattningen att vi på något vis FAKTISKT existerar. Inte lätt att greppa - kanske snarare så att ju mer man försöker "förstå" det, desto längre ifrån någon förståelse kommer man...

Det blir varken svart eller något annat - det blir ett inget. Vill du tro på återfödelse, om det funkar för dig, så gör det.

Pff, vadå jorden fanns inte? Lika stor chans att den alltid funnits som att den skulle blivit skapad.

Allt du skriver har människor i flera tusen år funderat över, försökt få ett svar, försökt komma närmare någon form av egen sinnesro över en teori man kan känna tröst i.

Det enda vi egentligen vet är att vi föds och dör, resten får bli ett äventyr vi själva får uppleva. Vi får se vad som händer när vi dör.

Min uppfattning är som så att energi inte kan skapas eller tas bort, den är konstant, om jag en gång var död, kan jag leva igen. Det ger mig tröst i vardagen. Om jag inte funnits, kan jag finnas igen.

Det mesta tyder på att vi lever i ett hologram/simulation/dröm/matrix.
Lär nog vara allmänt vedertaget inom en snar framtid.

Sen finns det nåt som kallas för tro.
Jag tror inte på big bang och darwins flippade teorier, jag tror helt enkelt att Gud skapade jorden, så min värld är enkel.

Mvh.

Vad är det mesta som skulle tyda på det?

Vi lever inte i "The matrix" eller liknande. Man måste bara tänka simulation för att förstå principen. Det som ligger utanför universum kan ha vilken skepnad som helst. Det är utom vår förmåga att förstå.

http://topdocumentaryfilms.com/simulation-hypothesis/

Mening och andra värdetermer är något exklusivt för människan. Om det finns annat intelligent liv så kanske de också värderar sin omgivning och ger den varierande grader av mening. Men i dagsläget så kan man utgå ifrån att det inte finns någon mening utöver människan, det är vi som ger värde och tillskriver något mening. Eftersom vad som har mening är upp till oss att bestämma så kan man säga att meningen med jorden är människan. Det finns ingen annan mening.


Enligt vem? Människor?
Först måste nog framgång definieras, och eftersom framgång är en värdering så lär det krävas lång tid för att människor ska komma överens om en definition av framgångsbegreppet. Smidigast är att utgå från den enda relevanta utgångspunkten, dig själv. Då kanske det är ett lyckat experiment, men för en kedjad slav på en fiskebåt på sydkinesiska sjön så är nog åsikten annorlunda.


Ingen vet vad som händer med medvetandet när vi dör. Om teorin som beskriver verkligheten som ett hologram där informationen lagras tvådimensionellt vid randen av svarta hål, och projiceras tredimensionellt i en rymd där vi ingår och upplever biologiskt liv, så kan det vara så att det inte finns varken liv eller död.

Det beräkningarna visar är att termodynamiken i vissa svarta hål kan reproduceras från ett universum i en lägre dimension. Korrelationen visar att det kan finnas ett universum i lägre dimensioner som projiceras in i andra. Inte att vårt universum är en projektion, men att det är en rimlig möjlighet att undersöka närmare. Resten jag skriver är mina egna filosofiska slutsatser med utgångspunkten i den teorin. Om ett universum i lägre dimensioner projiceras i universum med högre dimensioner, så bör ursprunget vara en singularitet utan tid.
Min poäng är att vi vet inte säkert vad som händer när vi dör, för vi kan inte ens vara säkra på att vi lever. Det vi kan vara säkra på genom subjektiv observation är att vi är medvetna och reflekterar över medvetandets natur i förhållande till tillståndet och platsen där medvetandet befinner sig. Om källan till vår existens är lägre dimensioner, kanske rent av en singularitet, så är medvetandets existens inte nödvändigtvis begränsat av tid. Hologrammet gör att medvetandet upplever att det finns en början och ett slut, men det är en illusion. Allting finns hela tiden.

Att det är matematiskt bevisat att ett universum med lägre dimensioner kan projiceras i ett universum med högre dimensioner.

Med framgångsrikt avsåg jag livskraftigt. Livet i universum, som det ser ut, eller som vi förstår det, har funnits och utvecklats under miljarder år (så som vi betraktar och begriper tid) - det kan väl vara ett mått på framgång? Livet på individnivå, oavsett art, kan förstås ha mycket varierande grad av, på olika vis, framgång.

Jag tror att det blir ett icke för dig, individen, när du dör. Lite trist inställning, då det kanske visar sig ligga till på ett HELT annat vis (om inte annat kanske det visar sig när du dör), i en framtid då människan lyckats bevisa det som nu bara är teorier om hur universum (eller ett 'ALLT', av olika universum) är uppbyggt. Jag känner mig helt säker på att min kropp lever, men är öppen för möjligheten att mitt medvetande inte är bundet till denna kropp.

Ja, det finns inte någon annan information att tillgå så det läget har jag hamnat i också. Men jag filosoferar gärna kring existensen med utgångspunkt i vetenskap