Gonzojournalistik

Tjena alla!

Blev förvånad när jag inte hade hittat en tråd om Gonzojournalistik här på FB
Jag är iaf intresserad av denna formen men har inte riktigt förstått den.
Har läst väldigt lite om den via wikipedia.
Men har lite svårt att förstå hur den exakt fungerar, för att kunna utföra den.

http://en.wikipedia.org/wiki/Gonzo_Journalism
http://en.wikipedia.org/wiki/Gonzo

Är det nån som är kunnig på denna formen och kanske känner till fler länkar eller böcker som handlar om ämnet.

Kan klara mig från svar som "Det är ju bara o knarka o skriva" hehe

Hadebäst!

Hyr eller tanka hem filmen fear and loathing in las vegas med Johnny Depp och Benicio del Toro, den är baserad på "the king of gonzo" Hunter S Thompsons eskapader under en reportageresa till vegas, men det kanske du redan visste.
I övrigt så har han skrivit en del böcker.

http://www.gonzo.org/

Jodå, den filmen har jag sett många gånger

Som jag fattat det är väl gonzojournalistik en journalistik där man struntar i att vara påläst, objektiv och relativiserande och istället låter allt färgas av sina egna upplevelser och värderingar.

M a o kan man säga att all svensk journalistik är en slags gonzo, nämligen vänstergonzo.

Hehe vänstergonzo?
Så man beskriver händelsen utifrån egna intryck?
Men vad gör skillnaden mellan de artiklar som är så nu och riktig gonzo?

Riktig gonzojournalistik som ex. P. J. O'Rourkes blir man upplyft av att lösa. Den roar med dess på ytan oseriösa tonfall. Svensk vänster-pseudo-gonzo har rakt motsatta effekter.

Reportern och dennes värderingar i centrum kan väl sägas vara kärnan av gonzojournalism.
Hunter Thompson följde även William Faulkners devis: "the best fiction is far more true than any kind of journalism", vilket "Fear & Loathing in Las Vegas" förmodligen är det bästa exemplet på.
Jag rekommenderar dig att läsa Hunter S. Thompsons andra böcker också, börja med "The Great Shark Hunt" och "Hell's Angels".

Gonzo går som jag har tolkat det i första hand ut på att försätta sig i helt ohållbara situationer (jmf "Fear & Loathing..") och sedan helt subjektivt beskriva dem. Det utvecklades ur den sk. New Journalism (ex "Hells's Angels" och Tom Wolfes "The Kandy-kolored tangerine-flake..." och "Trippen"). I korthet går det ut på att sudda ut gränsen mellan fiktion och reportage, med mer subjektiva beskrivningar...

Dr. Gonzo själv, Hunter S. Thompson, lär själv ha sagt att en äkta gonzoartikel ALDRIG handlar om det redaktören hare beställt...

Förbluffad över att Herr Vidal inte hittat till denna tråden.

Mjaja, Gonzo-journalistik är praktiskt taget vad jag brinner för. Jag skulle nog kalla det det enda sättet att helt sanningsenligt kunna beskriva en händelse, då det ofta blir mindre vinklat om materialet gått igenom en redaktion först. Hunters böcker och artiklar är verkligen helt fantastiska verk, och porträtterar sannerligen upploppen i Chicago, det pågående hatet mot Nixon och "The Brown Revolution" i Los Angeles på ett korrekt (utan hjälp från auktoriteterna, that is) sätt.

The Great Shark Hunt = min Bibel.

Med tanke på att snubben spred askan med hjälp av en kanon så har han min respekt.

Nån som vet var man hittar hans böcker på bästa, billigaste och i största allmänhet trevligaste sätt?

Givetvis total bullshit. Det handlar om hur man skriver, INTE att det skulle vara mindre viktigt med faktakoll och research.

Det Hunter Thompson framför allt tryckte på var att "objektiv" journalistik inte existerar, med undantag för saker som travresultat och aktiekurser. Därför skall inte heller journalister låtsas vara objektiva.

Hunter Thompson verkade i en tradition som kallas New Journalism, där Tom Wolfe brukar anses vara den främste företrädaren. Till skillnad från Thompson höll sig Wolfe alltid vid sidan av under sitt researcharbete, hans målande beskrivningar av t ex stämningen på The Merry Pranksters buss bygger på många och långa intervjuer. Faktakollen är rigorös, fast slutresultatet ser ut som skönlitteratur.

Hunter Thompson tog New Journalism ett steg längre genom att placera sig själv i händelsernas centrum och skapade därigenom Gonzo.

Personligen anser jag att Hunter Thompsons jouurnalistiska gärning och hans författarskap är två delvis skilda saker. "Fear and Loathing in Las Vegas" är en berättelse med verklighetsbakgrund, men till stor del uppdiktad. "Hells Angels" å andra sidan, eller artiklarna i "The Great Shark Hunt" om mexikankravallerna i LA, är New Journalism av yppersta kvalitet.

Stryk "struntar i att vara påläst" ovan...

New Journalism är ett epitet som Hunter själv icke kategoriserade sig under, det var Wolfes kopp te. Något som Wolfe brevledes blev kraftig häcklad för av den gode doktorn.