Skräck och avsky i Christiania

Tidigare erfarenheter: Alkohol, Cannabis, Spice, MDMA, Kokain, Amefatmin, Metylfenidat, Buprenorfin, Salvia Divinorum, Röd Flugsvamp, 4-HO-MET.
Ålder: 20 (Vid tidpunkten då rapporten utspelar sig)
Längd: 185 cm
Vikt: Runt 60-65 Kg

Hallå där Flashback! Tänkte släppa en rapport, som detaljerat beskriver min första vistelse i Christiania; just för att jag tänker återvända dit, för tredje gången imorgon, fast denna gång av medicinska skäl; då jag för tillfället är "nykterist".

Om jag kan undgå det faktum att man helst bör:


- Så blir jag glad om denna tråd ens får vara kvar. Men jag tror det borde vara tillåtet, med tanke på den extremt detaljerade beskrivning och information jag besitter på, då jag har ältat och berättat denna historia på "oräkneligt" många tillfällen, sedan jag återvände hem från Köpenhamn.

Denna händelse, utspelar sig under Augusti 2013.

Prolog:

Det är en varm sommarmorgon i Skåne. Jag åker längs de skånska landskapet med höga förväntningar på vad som komma skall. Jag har under den senaste veckan besökt min släkt i trakterna, och är nu på väg mot den destination som jag sedan länge endast kunnat fantisera om, det vill säga: Norra Europas hasch-tomteland: Christiania.

Jag anländer till Köpenhamns centralstation mitt på dagen, det vill säga runt klockan 12:00, och börjar näst intill omedelbart söka mig mot fristadens kvarter. Jag är så ivrig att jag bestämmer mig för att checka in på hotellet några timmar senare (min far hade betalat ett lyxhotell åt mig, eftersom han hade något sorts gratis erbjudande till hands). Kort därefter börjar jag vandra genom ett stekhett Köpenhamn, och blir efter bara en kvart fullkomligt utslagen. Jag hade endast sovit några få timmar under natten (jag var lika exalterad som om jag vore fem år igen, och skulle åka till Gröna Lund när jag vaknat dagen därpå), så när jag väl kom fram, var jag så pass utmattad att jag egentligen inte borde ha gått dit överhuvudtaget.

Under denna tidsperiod så var jag, utan att veta om det, infekterad av fästingbakterien Borellia, så med det i bagaget satt jag mig inför något som var dömt att gå fel redan från första början; med tanke på att jag var allvarligt sjuk, utmattad och trött innan jag ens kommit fram.
Jag skulle ju ändå bara spendera tre dagar här innan jag for hem till Sverige igen, så jag hade inte all tid i världen, tänkte jag, och fortsatte sedan mot Pusher Street.

Del: I

När jag väl kom fram, så gör jag det patetiska nybörjarmisstaget, och går till det första bästa ståndet jag ser, och köper en färdigrullad hasch-joint. Jag väljer att köpa den som är tredje näst starkast på "potenthetsskalan", och går sedan och sätter mig på en parkbänk cirka femtio meter därifrån.
Jag sitter i solen och tänder ett bloss; känner mig samtidigt väldigt ensam och övergiven på ett hemlängtande sätt (det var ju ändå trots allt första gången jag var utomlands själv).
Jag bestämmer mig då för att ringa till en nära vän medans jag röker.

Efter cirka 10-15 bloss så börjar jag känna mig på ett sätt som jag aldrig känt förut, jag har talat om för min vän vart jag befinner mig, och vi har hunnit småprata lite grann under tiden jag rökt, men nu börjar jag få svårt att ens yttra mig. Jag förstår ingenting av vad han säger och det enda jag minns; är hans hysteriska garv genom mobilhögtalarna. Kort därefter reser jag mig upp med mobilen tryckt mellan axeln och huvudet; för att slänga min tomma vattenflaska i soptunnan mitt emot. Precis när jag öppnat sopptunnans lock, med tröjärmens utkant, så kommer en man av afrikansk ursprung och frågar ifall han kan få min flaska. Jag stirrar till en början likgiltigt på honom, och ger han flaskan omedelbart, utan någon som helst form av invändning. Men när jag räcker fram flaskan, råkar jag nämligen tappa flaskans kork; jag börjar då säga förlåt tre gånger och reser mig samtidigt ner mot marken för att plocka upp den. Jag börjar skaka extremt intensivt och hinner säga förlåt över 5 gånger till, innan jag lämnat över korken.

Mannen börjar då skratta så pass hysteriskt, att till och med tårarna inte kan hålla sig tillbaka.
Han skriker någonting i still med: "Oh My god", och klappar intensivt med händerna. Därefter fortsätter han att skratta, fast nu i studsande ställning; då han hoppar intensivt omkring runt soptunnan. Tillslut kommer han fram till mig igen och klappar mig på axeln och säger: "Everything will be fine".

Jag förstår inte riktigt vad det är som försiggår och jag kan höra det svaga ljudet av min polare på andra sidan luren, som nu ropar efter mig och försöker få någon som helst form av kontakt,
jag säger då åt honom att jag ringer honom senare, och lägger kort därefter på luren.
Efter denna lilla incident, så känner jag mig lite skamlig, vet inte riktigt varför, men jag bestämmer mig för att utforska hela området; istället för att sitta kvar. Innan jag ens har hunnit gå tjugo meter så har två stycken vita, äldre män, hunnit gå förbi mig, och det säregna var att de båda två skakade på huvudet mot varandra när de fick syn på mig. Jag får genast idén, att de bästa är nog ifall jag sätter mig ner och tar någonting att äta, innan jag fortsätter att röka på jointen. Jag går till den där vagnen som säljer fruktsallader med grädde i, och sätter mig på en parkbänk bredvid, medans jag trycker ner mig skiten så gott jag kan. Kassörskan spanar in mig medans jag äter, och när vi väl får ögonkontakt, så börjar hon skaka på huvudet. Det går även förbi två till som får syn på mig, och även detta par börjar saka på huvudet.

Anledningen är för mig helt oklar, eftersom det kan antingen ha varit för att de trodde jag var påverkad av Heroin, då jag skakade okontrollerat hela tiden, eller bara för att de tyckte jag såg färsk/fjantig ut.

Efter ett tag, så börjar överdrivet mycket människor lägga märke till mig (jag har förövrigt ett väldigt iögonfallande yttre, därför att jag är snaggad, och med min dåvarande klädstil, kunde uppfattas att vara lite av ett skinhead/kriminell (Har förövrigt väldigt snygga attribut i ansiktet, fast det motkompenserar av min mediokra nederdel).

Nästan var 30:e sekund så går någon förbi och skakar illvillig med huvudet, riktad mot mig.
Börjar känna mig extremt obekväm av detta, så jag bestämmer mig för att fördriva tiden med att gå och köpa lite svagare gräs, och därefter utforska resten av Christiania, som jag tidigare tänkt. När jag väl kommer fram till ett annat stånd, längre in på Pusher Street, så är försäljaren helt klart denna gång mer besvärad av min närvaro, och vill helst bli av med mig så fort som möjligt, då jag kunde höra det på hans tonläge och baserat på hanns framtoning.

Efter att jag köpt gräset, så går jag in i ett bisarrt och sinnesförvirrande tillstånd; då jag tror att jag har tappat något hela tiden. Jag hade med mig mobilen, plånboken och passet; Men trodde dock konstant: Att något av dessa objekt hade försvunnit. Så jag gick då omkring och rotade i mina byxor, på ett väldigt suspekt vis resten av min vistelse. Jag gick även omkring lite så där socialt handikappat, och hade en väldigt sökande blick (vad jag kan förmoda). Jag tog i vissa stunder upp mitt pass som om det vore ett vapen. Återkommer senare till detta.

Del: II

Desto mer jag går omkring, desto allt fler människor är det som skakar på huvudet. Under denna tid på året är det även många barnfamiljer i Christiania-området, och varenda jävla familj som går förbi mig tar tag i sina barn och går runt mig i en 180-graders formation. Tillslut så börjar cirkusen; när en dansk eller norsk far säger till sitt barn, vad jag kunde förstå, var: "Akta dig, där står en gangster", sedan så tar han tag i barnet i famnen och går förskräckt runt mig. Nu börjar jag förstå vad det är som pågår. Folk här tror antingen att jag är grovt kriminell, eller att jag är en meth-missbrukare, har ju ett väldigt "skumt utseende", som sagt.
Desto längre in i Chris jag går, desto mer kommentarer på olika språk börjar jag höra.
Hör b.la. hur ordet: "Gangster" susar runt omkring mig när jag går in på de folktätaste delarna.
Jag hör även att några säger ordet: "Polis" ett flertal gånger; med olika former av främmande dialekter och uttal.

Jag börjar snedtända av detta och beger mig mot sjön som har en träbro över sig.
Sätter mig därefter på en sten vid strandkanten för att vila ut.
En anka kommer fram till mig och jag börjar genast titta på den fascinerat, småskrattar även för mig själv, vad jag kan minnas. Jag ser hur några yngre killar som sitter på en filt lite längre bort; tar upp en mobiltelefonen för att filma mig. De asgarvar och jag börjar efter tag känna mig obekväm. På vägen därifrån går två svenska tjejer förbi mig. Den ena säger till sin väninna: "Jävlar vad snygg den där killen är", och hon svarar omgående: "Nej, vafan säger du? Man ser på hans ögon att han är helt sjuk i huvudet". Detta gör att jag min snedtändning blir ännu starkare än tidigare.

Jag beger mig därifrån, och vandrar över bron. Tillslut infinner jag mig på vägar som är helt tomma på vare sig turister eller danskar. Vid denna tidpunkt är jag så pass påtänd att jag faktiskt har glömt bort vart jag är någonstans, och börjar då genast "nojja" över att bli tagen av Polisen.
Försöker då gömma mig genom att gå längre ut mot mot de ännu mer "marginaliserade" delarna av Christiania. Sätter mig tillslut bakom ett träd på marken och rullar ihop en holk av tveksam hantverkskvalitet. Därefter beger jag mig längre in i den närliggande skogen; för att undvika att bli tagen av polisen när jag röker.

Vandrar en bit igenom skogen och kommer sedan fram till en liten skogsstig. Går omkring för mig själv en liten stund, enda tills jag ser hur en stor och fet man kommer gåendes längre bort. Jag börjar känna mig obekväm desto närmre han kommer. När han är tillräckligt nära mig så kan jag se att hans ansiktsuttryck är fullkomligt skräckinjagande. Hans leende är så stort att ansiktet nästan håller på att spricka, ögonens pupiller är lika stora som ett plommon, och de befinner sig i en statiskt och central position bakom hornhinnan. När han passerar mig på min vänstra sida, så hinner jag endast ta ett steg framåt, och utan att jag ens hinner reagera: Så är han 10 centimeter från mitt ansikte. Jag blir paralyserad av rädsla, kan inte röra mig, samtidigt känns det lite som om att mitt liv håller på att passera förbi framför mig. Under omloppet av en sekund, så tror jag att han har kört in en kniv i mig. Han tar upp sin hand mot ansiktet och gör en röknings-gest med fingrarna intill sin mun. Mina fötter var stela av skräck, så det fanns inte en tanke på att börja springa. Jag tar långsamt upp mitt cigarettpaket med en hackande rörelse, och överlämnar en cigarett. Jag kommer inte ihåg vad jag sade, men det jag minns var att jag stammade något fruktansvärt. Han nickade med huvudet och begav sig vidare, utan något som helst minspel.

Omtumlad och rädd; gick jag tillbaka mot de mer befolkningstäta delarna. Jag går omkring på varenda liten gata ett flertal gånger (jag vandrar egentligen omkring i menlösa cirklar runt området). Börjar känner mig utstött och tänker på hur sorglig jag och alla andra här faktiskt är. Visst, de flesta runt omkring är tonåringar som har kul och umgås i större grupper, men jag syftar i synnerhet på alla uteliggare och missbrukare som gör pilgrimsresor hit. Började tänka på hur hemstaden jag bor i är näst intill likadan, eftersom vi har en överrepresenterad mängd barer, i förhållande till affärer och service-butiker. Kände ett mörker: Allt var förfallet och meningslöst.

Del: III

Jag blev återigen paranoid; jag bestämmer mig nu för att "punga" mina två bags med gräs. Människorna runt omkring mig börjar stirra ännu mer än tidigare. Jag tror att jag har tappat mitt pass och börjar genast leta efter det i mina byxor, när jag har hittat det så tror jag att jag har tappat min mobil. När jag tar upp prylarna så ser det ut som om att jag tar upp en pistol; i förhållande till hur jag ser ut när jag drar upp dem ur fickorna. Jag beter mig även som om att jag letar efter någon eller något (lite sådär ängsligt och socialt handikappat). Människorna runt omkring börjar bete sig nervöst; stämningen känns helt enkelt laddad. Jag hör återigen orden: "Gangster", "Polis", och tillslut hörde jag några säga: "Call the Police" och "I think there will be trouble", samt vissa liknande ord på danska och svenska (men jag kan inte vara helt säker). Efter jag gick förbi ett invandrargäng med träningsoveraller (som helt klart såg kriminella ut ur ett stereotypiskt perspektiv), som satt i en klunga och stirrade misstänksamt och aggressivt mot mig, började jag inse att det kanske var dags att dra tillbaka till Hotellet.

Kände på mig att saker & ting inte låg rätt till, och om jag stannade kvar; skulle något allvarligt hända mig. Jag fick en instinktiv känsla, och skyndade mig ut från området så fort jag kunde; i riktning mot Christianias välkomstskylt. Bara någon minut därifrån, så stormade 6-7 poliser in på området. De passerade förbi, men stirrade lite för mycket på mig, tyckte jag.

När jag sedan gick därifrån så började jag tro att vissa människor förföljde mig, det såg ut som om två till tre killar gick efter mig en liten bit. Det konstiga var att de gick åt samma riktning som mig, men helt plötsligt, så började alla dem ändra riktning tillbaka mot Chris igen (ingen av dem gick tillsammans, alla tre var utspridda), och det mest märkliga var att det cyklade förbi en person som sedan stannade upp lite längre fram och tog kort mot min riktning.

Begav mig sedan tillbaka till stationen för att ta tåget till hotellet. På perrongen sitter jag och känner mig sorglig. Tillslut kommer en riktigt snygg brunett och går förbi mig, för att sedan stanna upp och ge mig det märkligaste flinet jag någonsin varit med om. Hon vänder sig om och går tillbaka; sätter sig sedan bredvid intill mig och stirrar sensuellt på mig. Jag blir självklart kåt så inåt helvete, men olyckligtvis så kan jag bara få ut mig fragment av ord, eftersom jag var så jävla borta. Hon börjar efter ett tag titta på mig med en missnöjd blick och blev förmodligen överlycklig; då att hennes tåg anlände någon minut därpå.

Jag glömde sedan bort att jag hade låst in min ryggsäck i ett förvaringsskåp, och var då tvungen att skjuta upp tågresan med någon kvart. Väl inne på hotellet så börjar jag "nojja" över att personalen ska tro att jag är påverkad. Nyktrade till någorlunda när jag kommer in i rummet, och spenderade sedan majoriteten av resan till Köpenhamn där inne, och åt varenda måltid genom Room Service. Varje gång de kom med maten; trodde jag att de skulle ringa polisen på mig, så jag lade alla mina bags i badrummet, så att jag snabbt kunde springa in och spola ner gräset, om de nu skulle knacka på dörren.

Jag vistades inte ens en minut till av min tid i Christiania, för ens på söndagen då jag skulle åka. När jag kom tillbaka dit så var stämningen helt annorlunda. Jag hade min ryggsäck nu, och folk bemötte mig helt annorlunda denna gång; alla var trevliga, och stället var berikat av en väldigt kärleksfylld stämning. Rökte såklart inget starkt hasch igen, utan köpte en relativt svagt grässort, och några till bags som jag kunde smuggla med mig hem till Sverige.

Slutsats: Rök inte det starka haschet; när du väl kommer till Christiania.

Nykterister har aldrig druckit. Det har du. Möjligtvis är du periodare, eller kanske nykter alkoholist. Och en grav beroendemänniska.

Okej, förlåt för särskrivningen. Korrigerar det med två citationstecken; markera någon sorts form av självdistans och sarkasm på så vis. Jag skulle snarare säga nykter haschpundare/marijuana-rökare, snarare än alkoholist. Har aldrig varit beroende av alkohol.

Du blir nog aldrig någon Hunter S. Thompson i vilket fall!

Väl berättat men jag fattar inte varför man fortsätter att röka om man är nojig??

Nä precis, inte smart.

Känns väldigt bekant detta!

Det där starka haschet har man hört talats om. Har du fortfarande "men" av det? Hört folk som fått sina första panikångest av skiten. Andra som typ tappat lite känsel i ben och händer.

En sak är iallafall säker, verkar finns något väldigt potent där borta.

Är du säker på att du inte överanalyserade alla som tittade på dig? Visst kan man få lite tveksamma blickar om man är hög som ett hus men aldrig så jävla grovt du beskriver det som, inte ens om man klär sig roligt.

Jo, jag är till 100 % säker. Såg ju för fan att de skakade på huvudet åt mig.
90 % av dem som gjorde det var män, men det avtog ganska kraftigt när stämningen började bli hotfull, med andra ord då jag ansåg att folk trodde jag var "trubbel".

Jag kan garantera dig att föräldrar tog sina barn åt sidan när jag kom. Det kan dock ha berott på att jag (vad jag fått höra av andra här hemma) ser ut som kriminell/knarkare/nazist.
I själva verket är jag en känslig kulturfjant/tv-spels nörd.
Jag hörde en jävla dansk säga: "Akte Dig _____________ Gangster, samtidigt som han kollade på mig och tog tag i sitt barn. Man hör ju för fan på orden, vi bor ju ändå i grannlandet.
Om de andra människorna nu bara var inbillning så kan det mycket väl vara så, eftersom jag faktiskt var under en stark berusning.

VARNING FÖR NARCISSIST
Ta denna text med en gnutta salt, så du inte får en överdos.

OT: Men en sak som är säker är att vid denna tidpunkt var mitt självförtroende på 10 000 %, det var inte ens naturligt; utan mer utav psykos/vanföreställnings-liknande karaktär. Jag är som sagt väldigt snygg (Är du kvinna så skulle du vilja ha mitt ansikte placerat mellan benen.) Jag har fått höra väldigt många gånger hur snygg jag nu faktiskt är (men det kommer inte vara länge till, eftersom jag bara blir äldre och äldre) Jag är dock väldigt svag rent kroppsligt; är oerhört spinkig och tanig. Det är mitt ansikte som är mitt flaggskepp, resten av min kropp är till en vis mån en besvikelse. När jag rökte cannabis så fanns inga självtvivel, jag var snyggast, och alla tjejer ville ha mig. Kunde inbilla mig själv att jag var en gud. Jag lämnade ut det mesta av detta i rapporten, eftersom det är totalt icke-relevant i slutändan, men andra män HATAR de killar som har bättre självförtroende, om det skulle vara för högt/högre än deras. Jag har varit med om att killar har kastat öl/vattenflaskor på mig utan anledning, och desto längre ner mot kontinenten man kommer; desto värre blir det (eftersom där är de inte lika fega som i Sverige). I exempelvis Italien så skrek och skrattade männen efter mig, pekade finger, och andra tittade helt enkelt på mig som om det ville slå ihjäl mig.

Problemet ligger i att jag är snygg, men har ingen fysik att "backa upp" det med. Männen vet om att de kan slå sönder mig om jag ens försöker hetsa emot, de utnyttjar detta tillfälle till sin egen fördel. Det blir väldigt komplicerade känslor, de vet inte om varför de beter sig som de gör mot mig, eftersom allt är undermedvetna impulser.
Kvinnorna däremot, de var raka motsatsen: De ville ha mig mer än något annat på denna jord, detsamma i Danmark. Om kvinnor står och biter sig i läppen/leker med håret/tittar på dig med öppen mun medans de rättar till kläderna, och verkligen gör detta under omloppet av flera minuter, så är det en bra indikation på att de vill ha dig.
Är dock en rätt så socialt handikappad, så det är sällan jag vågar lägga in en stöt sjukt nog. Har dock blivit bättre på detta under senare år. Mitt självförtroende är inte ens i närheten av så här stort längre, men något ni bör lära er är att man kommer hur långt som helst med självförtroende. Ett väldigt bra sätt är att läsa på om det andra könets kroppsspråk.

Jävlar vilken osympatisk karaktär jag verkar vara, eller hur?

Men i Christiania så kan det ha varit en mix av detta och att jag bara var så jävla pinsamt beng, då jag skakade och var likblek som en meth-pundare. Det var inte så många kvinnor som skakade på huvudet dock, kanske runt 10%, som sagt.