Kan inte låta bli att flina lite när jag läser texten, då jag väl känner igen mig i det paranoida stadiet du upplevde. Jag har en tendens att bli nojjig på grönt och brunt, och det blir absolut inte bättre om det är starka saker ute bland allmänheten. Såhär i efterhand är det lite fascinerande hur man lyckas spinna igång sig själv med alla hemska tankar, och sen köper allt rakt av.
Har tanken slagit dig att de faktiskt kanske inte kollade extra mycket på dig, utan att du bara la märket till det och multiplicerade det med 100 p.g.a. drogen? Samma sak när du hörde "gangster" och allt de andra, ibland kan det vara så att man hör det hjärnan vill höra (inte vill höra) och på så sätt förvränger allt man hör till något helt annat. Människor man möter byter av någon anledning färdriktning, och det tolkar man helhjärtat som att de gjorde det på grund av avsky mot en själv, finns inte på kartan att de kunde varit för någon annan anledning.
Citat:
Ursprungligen postat av
Zerkalo
Jag går omkring på varenda liten gata ett flertal gånger (jag vandrar egentligen omkring i menlösa cirklar runt området). Börjar känner mig utstött och tänker på hur sorglig jag och alla andra här faktiskt är. Visst, de flesta runt omkring är tonåringar som har kul och umgås i större grupper, men jag syftar i synnerhet på alla uteliggare och missbrukare som gör pilgrimsresor hit.
Jag gjorde precis samma sak, fast i Amsterdam. Gick runt ensam, nojig som bara den och beskådade med avund alla gäng som faktiskt verkade ha kul där. Kände att alla kollade snett på mig och jag började undra om jag hade något i ansiktet eller liknande, kunde inte förstå varför de tittade på mig. Samtidigt slogs jag av tanken om hur sorglig hela situationen var, hur jag gjort en "pilgrimsresa" dit men ingenting stämde överens med vad jag förväntat mig.