Hej!
För ett par månader sen eller drygt en månad sen så hade jag grova problem med panikångest kunde knappt lämna mitt rum eller sängen under de " dåliga " dagarna.
Problemet är att jag inte sökte professionell hjälp eller något, kom över det själv lite jag började helt enkelt accepterade att händer något så händer det kan inte stanna i mitt rum för alltid men det har nog också med lite andra saker att göra.
Hursomhelst, panikångesten är inte borta helt inte ens i närheten har bara accepterat det lite mer och kunnat göra lite mer saker. Men det är ändå bättre såhär än det tidigare med hästlängder, problemet är att jag just nu inte helt är borta med mina fobier som framkallar panikångesten men jag ACCEPTERAR de lite mer, men känns alltid en press " tänk jag får tillbaks den riktigt illa panikångesten " tankarna och det är jobbigt varje dag, även när det är som bäst så kommer dessa tankar.
Livet är så bra utan panikångest, hur bevarar jag detta? Har vi med panikångest något sorts sak i hjärnan som triggar igång panik och alla dessa symptomer lättare? Det känns så, och det känns som man inte kan bli av med det om man haft det en gång / under en viss period.
Tack!
Edit: Känner att jag formulerat mig dåligt, ni får gärna säga till isåfall!
För ett par månader sen eller drygt en månad sen så hade jag grova problem med panikångest kunde knappt lämna mitt rum eller sängen under de " dåliga " dagarna.
Problemet är att jag inte sökte professionell hjälp eller något, kom över det själv lite jag började helt enkelt accepterade att händer något så händer det kan inte stanna i mitt rum för alltid men det har nog också med lite andra saker att göra.
Hursomhelst, panikångesten är inte borta helt inte ens i närheten har bara accepterat det lite mer och kunnat göra lite mer saker. Men det är ändå bättre såhär än det tidigare med hästlängder, problemet är att jag just nu inte helt är borta med mina fobier som framkallar panikångesten men jag ACCEPTERAR de lite mer, men känns alltid en press " tänk jag får tillbaks den riktigt illa panikångesten " tankarna och det är jobbigt varje dag, även när det är som bäst så kommer dessa tankar.
Livet är så bra utan panikångest, hur bevarar jag detta? Har vi med panikångest något sorts sak i hjärnan som triggar igång panik och alla dessa symptomer lättare? Det känns så, och det känns som man inte kan bli av med det om man haft det en gång / under en viss period.
Tack!
Edit: Känner att jag formulerat mig dåligt, ni får gärna säga till isåfall!
