Sveriges "naturskogar"?? Ett överdrivet definitionskrav, eller??

Jag såg ett naturprogram på SVT idag som hade med lite om svenska naturskogar. dvs skogsplättar som aldrig hade blivit avverkade eller planterade.

det ska visst inte finnas så många sådana kvar, och de som finns är bara mindre områden omringade av kulturskog, sog som människan påverkat.

I programmet visade de hur gammal sådan naturskog kunde vara, hur gammalt och nytt samsades om samma platser. Tex döda men stående träd som hade dött för flera hundra år sedan hade haft en levnadstid om ca 600 år, och en död period på 3-400 år. Vilket tillsammans ändå utgjorde ett minnesmärke över 1000-talet.

Men iaf, det pratades inte om några "mellanting". Utan det som redovisades var helt enkelt två extremer.
Antingen en helt orörd skog, som vuxit vilt ända sedan urminnes tider.

Den andra extremen var planterad skog. Granar som planterats i raka rader, med andra ord.

MEN - jag vet att det finns dessa raka raders skogar. Jag har själv upplevt dem.
Men den sorts skog jag oftast upplevt har varit betydligt mer varierande än så.
Träden har varit varierade och åldern likaså. Döda träd har kunnat beskådas lite här och var etc.
Ändå kallas det inte naturskog.

Men om vi tänker oss tex Bokskogen, utanför Malmö.
Det är en ädelskog, och det finns gott om fallna döda träd där.
Där växer inga bokar i "raka led."
Det finns backar och "jobbig terräng", liksom små tjärnar och sumpmarker och åar, små sjöar som väl borde ha en hämmande effekt på skogsindustri.


Det jag menar är att ett "uttag" av träd/virke för "husbehov" i en stor skog resulterar väl inte i kalhygge och att skogen måste börja om på nytt?
Dvs är det inte egentlige naturskog då?

Eller har bokskogarna i Skåne varit kalhyggen?
När var de det isf?
Och fanns det jordbruksmark där istället då?

Eller har Skånes bokskogar alltid varig bokskogar?
Då är det väl i princip "naturskog" iaf då?


Och "oländig terräng", som tex höjder, sumpmarker, åkanter, sjökanter etc - är de mer "naturskog" än "mitt i skogen" på plan och lätthuggen mark?
Är det då större chans att påträffa riktigt gammal "naturskog" på en höjd i Bokskogen än mitt i den?

Den ska tydligen inte alltid varit bokskog http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/...arit-alskogen/

På senare år har man blivit betydligt mer varsam om skogen, idag är det mer eller mindre lagkrav på att all död vet ska lämnas orörd, och även att en del trädstammar ska antingen fällas och lämnas eller ringbarkas just för att de ska dö "på plats", eftersom död ved ger upphov till så höga naturvärden (insekter, svampar, fågelbon etc).


Det är en jävla skillnad på skog och skog beroende på trädslag - granar planterar man tätt (vanligen runt 2 meter) för att de ska ge så bra avkastning som möjligt och växa sig högt och rakt med relativt lite grenar, sedan gallrar man ut bit för bit så de inte ska bli för höga och smala och på så vis bli ostabila för stormar, men samtidigt bli grova. Generellt så ska dock inte ens slutavverknings-granar stå mycket längre isär än ca 5 meter dock, så

Fristående granar (eller träd generellt) blir ofta grova i stammen och ganska låga med breda kronor och grova grenar, för att få plats med å mycket barr som möjligt för att "ta upp" solljuset och fotosyntesen. Står granar rätt så växer de nästan bara på höjden för att försöka nå upp till ljuset och nå "över" vegetationen runt den.

Bokar och ekar är en helt annan historia eftersom de vill ha stora och breda kronor och samtidigt är betydligt tåligare för stormar, så efter sistagallringarna är det inte ovanligt med 20 meters avstånd (förband) mellan huvudstammarna (träden) som skall stå till slutavverkningen. Det gör att det inte blir den typen av raka synliga rader som i gran- och tallbestånd.


Nja, är inte skogen hårt och regelbundet gallrad så kan man ju utan problem gå och plocka ner några träd lite då och då - och då tar man lämpligen de fulare/skadade, grovgreniga eller de mindre senvuxna träden som annars skulle plockats väck vid gallring.

Nej;

Naturskog kallas skog som varit opåverkad av mänskliga aktiviteter så länge att den till största delen återfått de egenskaper som kännetecknar urskog. Man skiljer mellan primär naturskog som alltid har varit skog, även då den utsatts för mänsklig påverkan, och sekundär naturskog som under någon tid varit öppen odlingsyta eller annan typ av öppen mark och därefter växt igen när marken lämnats obrukad. Planterad skog räknas aldrig som naturskog och naturskog räknas aldrig som urskog. Omkring 3 % av Sveriges totala skogsareal är naturskog.[/quote]
https://sv.wikipedia.org/wiki/Naturskog


Som det tas upp i artikeln Don-Dallas länkade till.

Chansen är större eftersom det brukar klassas som impediment, och växer dåligt och ofta är ganska jävligt att försöka röra sig i, i synnerhet för att hugga och/eller röja i. Och betydligt värre för en skogsmaskin att försöka köra i - men absolut inte säkert på något sätt.

Impediment skall lämnas orörda och ej huggas eller röjas i.


https://sv.wikipedia.org/wiki/Impediment

Enligt vad den artikeln säger så borde man väl då kunna säga att Bokskogen är sk naturskog?

Dvs eftersom skogen fått växa fram av sig själv, utan någon mänsklig påverkan eller planering, ända sedan 1500-talet.
Det är ju ingen "urskog" då ju denne urskogen hade varit en alskog, om den hade stått kvar.
Men träden eldades upp under medeltiden, och några alar han inte växa tillbaka.
Torups slott, som ägde marken lät emellertid träden få växa hur de ville, och det snabbväxande boksläktet kom att dominera.

Det Borde väl få klassa in som en naturskog då väl?


Och sådana "speciella områden" i Skåne som tex Skäralid och de övriga oländiga terrängområdena på åsarna, de borde väl aldrig ha svedjebrukats, och då borde de väl vara så nära urskog man kan komma dessutom?


Och angående just Bokskogen, så är det ju inte så konstigt att man får en så mäktig känsla när man går i den med tanke på att det är skog som vuxit upp, o ner, av sig själv, alltså Visst gör bokträden sitt till denna upplevelse, med dessa ljusgrå pelarlika stammar, såklart, och bronsblänkande markyta kontrasterande mot skir maj-grönska i kronorna.

Något Helt Annat än en promenad i en energiskog.
Även om jag älskar att gå på sviktande barr-mattor.

Vi har skrivit på ett FN-avtal som kräver att vi skyddar 17 procent av skogen. Inget högt satt mål, direkt. Vi svenskar har dock en bit kvar och skyddar 4 procent av våra skogar.
Vi har lite att jobba på och vi har inte alltid anledning till den präktighet som svenska politiker visar.
Vi anser att andra länder ska skydda sina skogar men våra egna skogar räknas däremot inte, tydligen.

Dessutom bör återplantering av skog ske på ett sätt som imiterar naturen, dvs. med diversitet och symbiotiska förhållanden som skapar en frisk och bördig jord och frisk natur med naturlig motståndskraft.