Att vara en "fixer"

Jag har sedan jag var 16 lyckats träffa på alla möjliga idioter till karlar. Detta har på sätt och vis också speglat mina vänskapliga relationer. Killar med missbruksproblem, kvinnomisshandlare, grabbar med dåligt förflutet som fortfarande sitter i. Vänner med missbruksproblem, sådana som bara utnyttjar en, tror jag kan räkna ihop typ 5 stycken tjejkompisar som blivit gravida extremt tidigt (14-16 år) och inte skött det speciellt bra. Det här har hållit på i 5 - 6 år nu.

Jag själv kommer från väldigt ordnade förhållanden. Bott på samma ställe hela mitt liv, föräldrar som är gifta sedan 30+ år, tight gemenskap med mina syskon, haft bra betyg i skolan, var väl inte den mest populära ungen i lågstadiet men samtidigt inte varit mobbad. Var helt okej populär i 14-16 årsåldern och har aldrig haft problem med att "få" pojkvänner. På den tiden var det ju inga seriösa förhållanden, men ändå förhållanden.

Men senaste åren har det verkligen vänts totalt upp och ned. Det är som att alla människor med problem dras till mig. Oftast vet jag inte om att det är så innan man är in too deep, främst vad gäller killar, så det är nog inte riktigt jag som söker mig till problemen heller. Skulle det vara så är det undermedvetet. Aldrig varit någon som är speciellt mycket för "bad boys". Ändå väcks den extrema känslan i mig av att jag kan laga trasiga själar och kan fixa allt.

Jag förstår inte varför. Senaste två åren har jag aktivt försökt att INTE hamna med såna människor och ändå gör jag det. Vad beror det på? Jag vet att det är väldigt vanligt att tjejer är lite fixers. Men det börjar nästan bli lite extremt. För att dra en referens är ju skolmördaren i samma ålder som mig. En av de första tankarna var "Tänk om han hade träffat mig innan han gjorde det här. Hade jag kunnat hjälpa honom?". Jag hatar vad han har gjort, men ändå går tanken till att jag kanske hade kunnat hjälpa honom innan det var för sent. Det är så sjukt att jag inte förstår ett skit.

Någon som kan hjälpa mig hitta olika förklaringar eller orsaker?

är likadan

Du behöver lära dig att ta hand om dig själv i första hand, jag känner igen mig och det kan ta mer än vad det ger i längden om balansen mellan att ta hand om sig själv och hjälpa andra inte finns där. Fast nu säger jag väl bara det självklara, men det är en pik till mig själv också.

Det är kanske inte fel att vilja hjälpa killar? Kanske hjälper du dem lite.
Kanske hade skolmördaren kunnat hjälpas av lite kärlek t.ex. Jag tror det.

Det är sanslöst svårt. Jag har aldrig varit sån. Om två personer börjar slåss så är jag den som kliver emellan med mina 170 cm trots att det är två stora grabbar på över 190 cm som slåss. Det är rätt talande för allt jag gör. Head first to aid utan en tanke på hur det kan skada mig.


Nej, tror verkligen inte att det är fel att hjälpa. Men jag tror att det är fel att hjälpa när man blir utnyttjad för det och hamnar i extremt destruktiva relationer. Nu sker det ju oftast omedvetet och därmed inte styrt i mitt fall.

Jag tror det jag med. Men det är ändå en rätt sjuk tanke att tänka "Hade han träffat mig hade det varit guld och gröna skogar" när han uppenbarligen har grova psykiska störningar. Känns som att man vill axla hela världen. Nu tror ju jag iof att Anton inte hade gjort något sånt här om han hade haft en flickvän/känslomässig relation men ändå weird att någonstans känna som en halvmolande skuld att man själv hade kunnat förhindra det.

Kul kuriosa: Innan jag hamnade i min downward spiral av destruktiva relationer hade jag rätt duktig ruljans på dejter (karma?) och en kille betedde sig väl lite halvdåligt och jag sa upp kontakten. Han har sedan dess försökt "få tillbaka" mig och jag har ignorerat. Jag drömde häromnatten, inom senaste veckan, att han började skjuta vilt omkring sig på ett torg i närheten av där båda vi bor. Då var det också en nästan skam och ångest även om den i drömmen var bra mycket påtagligare än den för en person man varken träffat, pratat med eller någonsin hört om tidigare.

De verkar som du har ett behov av att hjälpa folk. Klart så e detta undermedvetet och du kan inte styra det undermedvetna om du inte gör det undermedvetna medvetet.
Din hjärna svarar på dem signaler som omges i din miljö och därför dras du till dem. Många med detta behov kan inte känna sina egna känslor så bra, därför måste dem få tolka andras känslor och på så sätt kan de känna sig hela.

Detta har med din uppväxt att göra. Självklart hade du en bra uppväxt, men är du helt säker på detta? Hur betedde sig din pappa? Var han sträng och krävande ? Eller var kanske dina föräldrar deprimerade under din uppväxt? Då kanske du kände att du måste sätta dig själv åt sidan för att hjälpa dina föräldrar och på så sätt stannat i det beteendet och kan alltså inte tillfredställa dina egna behov och det slutar med att du kastar dig in i fel relationer hela tiden. Kanske känner du dig bekväm med att bli utnyttjad och sätter inte ner foten och sätter gränser för att du är rädd att bli ensam?
Det kan också vara en enstaka händelse som du kanske har förträngt för att du inte kunde hantera det känslomässigt så du fick trycka bort det in i det undermedvetna.

Allt som allt kolla dessa videor, jag tror att du är vad man kallar Co - dependent, som på svenska är då medberoende. https://www.youtube.com/watch?v=VGfM8tZ6Z-E

Sen om du vill komma ur detta beteende Rekommenderar jag psykodynamisk terapi. Kanske låter lite creepy och som du inte behöver det. Men det är upp till dig om du vill komma ur detta beteende. PDT ger en insikt i en själv.

Du verkar tänka och analysera saker för mycket. Om du vill träffa en vetig snubbe så träffa snubbar tills träffar rätt. Du märker väl rätt tidigt var de står om det inte känns rätt är det bara att förklara detta och säga upp kontakten. Kan tänka mig att personer med problem är rätt svåra att säga upp kontakten med då de vill hålla sig fast in i det sista men det är deras problem. Låt bli att svara personerna när du valt att säga upp kontakten så löser det av sig själv.

Det är inte du som ska hjälpa människor, de ska hjälpa sig själva. Vad jag menar med det är att om killarna du träffar inte är medvetna om sina egna brister och vill förändra dessa på egen hand så kommer du aldrig kunna hjälpa dem. Förändring börjar inifrån och så vidare.

Om det känns som att du är inne i en nedåtgående-spiral så börja umgås med personer som beter sig så du själv vill vara. För att dra ett enkelt exempel, umgås inte med white trash om du vill vara en hedenhös. Umgås du med folk som har problem med missbruk etc. så kommer du stöta på sådant folk i större utsträckning. Sök dig till nya umgängeskretsar om det behövs.

Sluta upp med att fantisera om hur det hade gått för en sjuk mördare om du hade varit vid hans sida. Såna tankar är bara orealistiska och tillför ingen nytta så länge du inte tänkt skriva en bok om saken. Lev inte i dina tankar, lev i det du gör just nu.