Hur hantera existentiell ångest över valet av utbildning?

Tjena flashback. Vet inte om denna tråd hör bättre hemma i psykologi, men isf får moderator gärna flytta den.

24 år gammal, Har precis hoppat på tandläkarlinjen. Trodde länge att läkare var drömmen, men valde till sist bort detta pga olika orsaker... Är inte så bra på att hantera stress, vill inte fatta livsavgörande beslut, vill inte bli rövknullad av överläkare tills jag är 50 år gammal, etc.

Hur som helst, är nu 2 månader in i utbildningen, och har brutal existentiell ångest över mitt yrkesval, kanske för att det är så snävt. Känns som om jag inte har någon aning om ifall detta är rätt eller fel, vilket gör hela min livssituation mindre uthärdlig, eftersom det här är typ det enda jag tänker på, tom det FÖRSTA jag tänker på när jag vaknar på morgonen. Det känns som om jag inte ens vet om detta är ens i närheten av vad jag vill hålla på med.

Jag är en person som har en mängd olika intressen, politik, träning och annat. Jag har tänkt en del på att försöka skaffa mig en "bred" utbildning, men har liksom inte riktigt hittat något som riktigt har passat. Jag vill inte ha ett jobb där jag måste läsa skitmycket och jobba skitmycket, så juridik går bort. Jag är fullständigt värdelös på matematik, så civilingengör är tyvärr inte heller ett realistiskt alternativ. Är inte speciellt intresserad av ekonomi, så det känns som om det som återstår är medicin alternativt lärare.

Jag hade praktik på folktandvården helt nyligen, och insåg att deras arbetstempo kan jämföras med att jobba på mcdonalds. 10 minuter för varje patient och 30 minuters lunch. Detta gjorde inte saken bättre.

En annan grej som bekymrar mig är hur jag ska orka med jobbet rent fysiskt. Jag har en del problem med min rygg sen tidigare, och tränar mycket för att inte få ont. Tandläkareyrket sliter mycket på ryggen, punkt.

Sammanfattningsvis har jag alltså samlat på mig en bunt olika katatstroftankar angående mitt yrkesval. Eller så kanske det bara är ångest av insikten att jag kommer bli tvungen att jobba resten av livet.

Ni som känner att ni har valt "rätt" utbildning, tvekade ni någonsin? Hur tänkte ni när ni valde?

Byt utbildning. Det är ju tydligt i vad du skriver, att du inte vill det du är antagen till. Inte en enda positiv sak nämner du.

Alla jobb är stressiga

Tänk däremot på att en tandläkarutbildning gör att du kan jobba var fan du vill - du skulle till och med kunna söka jobb i USA, i vilket fall som helst Norge.

Allting från hemtjänsten till lärare och vad du än kan komma på är stressigt till en viss grad. Det blir bättre och jag måste säga att du gjort ett mycket bra yrkesval.

Jag vet, försöker motivera mig själv med det också... Men ibland känns det bara piss ändå. Jag vet inte om jag ens är en karriärskvinna... Jag vill bara ha ett soft jobb som jag trivs med och en snäll man. Vad jobbar du med?

Nej, du har en poäng. Problemet är väl att jag är lite så när det gäller det mesta... Dvs, målar upp en hel del katastroftankar

Finns det inga jobb inom dina intresseområden då? Jag själv jobbar mycket hellre med något kul och har sämre lön än vice versa, dessutom brukar man också bli duktig på det man gillar och därav göra en rätt så fin karriär.

Det värsta du kan göra är att välja ett jobb där du för varje dag som går dör lite på insidan.. Dessa folk blir sjukt bittra och lever hela sitt liv i ångest.

Ta och kolla dig runt om när du åker till skolan, hur många människor är glada och taggade? (max 5%)Vill du inte sluta som ett deppo så gör inte samma sorts val som dem. Kolla upp människor som verkar leva fantastiska liv, kolla vilka val de gjorde, hur tänkte de?

Tänk sedan över alla alternativ och visualisera, vad är det absolut värsta som kan hända om du väljer A, kan du leva med det? Vad är det värsta som kan hända med B, kan du leva med det? Vad är det bästa som kan hända? Etc...

När du tänkt ordentligt så väljer du och kör på 100%, inget jävla tvek och velande efter du valt!

Låter lite som du har valt tandläkarlinjen för statusen och för inkomsten och kanske att du tagit en högstatusutbildning för att du förväntas göra det...tänker på att det krävs bra betyg för att komma in där. Som en annan skrev så nämner du inte en enda positiv sak med din utbildning.

Jag skulle fundera en vecka eller två, men låter som du mentalt redan hoppat av din utbildning.

Har du pluggat ett tag kan du ju begära studieuppehåll alt hoppa av helt...

Tråkigt, men kanske bäst på längre sikt.

Du kanske skulle jobba ett år eller två och sedan plugga vidare. Du kan ju tänka på hur du vill att dina arbetsuppgifter ska se ut o vad du vill göra, vad du är bra på osv och sedan börja leta efter en sådan utbildning/jobb som kan passa dig.

Strunta helt i pengarna är mitt tips. Jag skulle bry mig om jag kan få jobb på utbildningen efter avslutad utbildning men lönen är av sekundärt intresse.