Hur kan expanderande landsskuldsättning ge bättre framtid?

Nej, det beror på mängden varor och tjänster som konsumeras där och då.

Allt avgörs av befolkningens kapacitet att som majoritet ha tillräckliga ekonomiska medel att konsumera så mycket så att det går att bedriva lönsam verksamhet.

Utan dagens lånekarusell så skulle vi inte ha tillräckliga ekonomiska medel för att spendera de pengar som upprätthåller samhället. Näringslivet och bankerna finansierar sina verksamheter med sina egna pengar via befolkningens konsumtionsförmåga och behov. Genom skuldsättning av oss så skapar man ett flöde av kapital in på marknaden med befolkningen som ombud, och skapar en avkastning som helt och hållet bygger på befolkningens avkastning av arbete och konsumtion. Vårt kapital krymper kontinuerligt eftersom vi endast spenderar lånade pengar och vinsten kommer från den avgift som vi betalar på lånet samt att lönerna på arbetet minskar i förhållande till vinstuttaget. Sveriges befolkning får hela tiden en minskad andel av den totala ekonomin genom att vinstmarginaler och räntor ökar sin andel.

Och det som kan konsumeras beror på vad som produceras, eftersom framför allt tjänster inte går att spara. Vem som har ekonomiska medel att konsumera är en fördelningsfråga, och man kan inte konsumera det som inte finns. På motsvarande sätt kan det som finns oftast fördelas om, och det är aldrig pengar som är den begränsande faktorn för det eftersom staten och banksystemet alltid kan producera oändligt med pengar. Pengar är bara anspråk på produktion, det är inte samma sak som produktion.

Nej. Tjänster produceras när de konsumeras. När du går och klipper dig står en frisör där och producerar tjänsten.

Varor kan produceras i förväg, med kostar att lagerhålla, så det sker bara i försumbar omfattning. Det är få som tycker det är ett bra alternativ att köpa en bli som en bilfirma lagerhållit i 10 år + kostnaden för lagerhållning. Då köper man hellre en nyproducerad bil.

Därmed så kan man i detta sammanhang lika gärna säga konsumerar som producerar.

Eftersom vi ovan visat att produktion är approximativt lika med konsumtion, så handlar det om hur mycket vi producerar.

Befolkningen kan alltså bara konsumera så mycket som den producerar. (Detta är fundamentalt och manipulation av penningmängd mm ändrar inte detta).

Nej, nu blev det mycket fel där. Jag ska förklara lite.

Varje år kan vi bara konsumera så mycket som vi producerar. Lån ändrar inte på det. Du kan inte konsumera en klippning utan att det står en frisör och klipper dig.

Däremot kan man via lån ändra på vem som konsumerar.
Låt oss säga att Olle gjort ett jobb och därmed förtjänat konsumtionsrätt. Nu kan Olle låna ut den rätten till Fia, mot löfte från Fia att återbetala den om 5 år. Gör nu Fia det så innebär lånet att Fia konsumerar (en del av) Olles produktion år 1. Och år 6 så får Olle konsumera motsvarande del av Fias produktion det året.

Det är vad lån innebär i termer av produktion och konsumtion.

Skatt ändrar också på vem som konsumerar. Dock utan återbetalning.

Lån är en avgörande mekanism för den som sparar till något. Pension t ex.

Om det satsas på infrastrukturinvesteringar, snabbtåg, motorvägsbyggen etc - självklart.

Att lånefinansiera folkutbytespolitiken kan aldrig vara vettigt.