Hur kan expanderande landsskuldsättning ge bättre framtid?

När ett land spenderar på kredit så betyder det att landet spenderar framtidens välstånd idag. Så det känns bra idag, men blir så mycket svårare i framtiden, då landet ska leva på det man tjänar då och samtidigt betala räntan på skulden och eventuellt amortera.

Så alla ni som skulle protestera mot statsbesparingar idag, förklara gärna varför ni är för att staten ska spendera på kredit (mer och mer, i princip för alltid). Jag tror att svaret är enkelt, ni skiter helt enkelt i framtida generationer idag och tänker bara på er själva idag, sedan predikar samma vänster om miljöansvar för framtida generationer.

Sämre framtida finanser kommer garanterat att försämra miljön i framtiden också..

Man ser väl det som investeringar. Dock så skulle jag aldrig låta en svetsare förvalta mina fonder/aktier. Dock tycker svenska folket det. Så det förklarar ju nivån Sverige är på.

grabbar, check this out, lets see what the morons say....
(FB) Ta bort korset från den svenska flaggan

Statsskuld innebär kort och gott att en del av den cirkulerande penningmängden förs över till räntebärande konton hos centralbanken. Syftet med detta är att underlätta för centralbanken att nå sitt räntemål, vars syfte i sin tur är att kontrollera inflationen. Staten kan i sin tur alltid betala alla lån nominerade i sin egen suveräna fiatvaluta eftersom man alltid kan trycka mer pengar, vilket innebär att inflation är den enda begränsande faktorn. Hur statens lånande påverkar samhällets välfärd i framtiden är en ganska öppen fråga, eftersom det bara handlar om hur penningmängden och inflationen utvecklas. Det som i alla fall uppenbart inte stämmer är att vi genom lån skulle kunna konsumera framtidens varor och tjänster idag. Att dagens välfärd skulle ske på bekostnad av framtidens välfärd är i den meningen en absurd tanke. Morgondagens välfärd beror på hur mycket varor och tjänster som produceras där och då.

Vem är det egentligen som lånar ut sin cirkulerande penningmängd till staten till nollränta?

Jag förstår inte de första två meningarna... menar du att staten inte lånar för att finansiera budgetunderskott, utan för att styra inflationen?

Jag antar att det är banker för vilka alternativet är att ha sina pengar stående hos centralbanken till ännu lägre ränta. Svenska riksbankens inlåningsränta ligger normalt 0,75% under reporäntan, vilket i dagsläget betyder -1,1% ränta på bankreserver (detta är alltså vad svenska banker får betala för att ha pengar hos RB). Under de omständigheterna är det smartare att köpa statsobligationer, även om marknadsräntan för dessa är negativ (i dagsläget -0,55% för de med kortast löptid).

Det är precis det jag menar. Staten äger sedelpressen i samhället och kan alltid finansiera sig genom att trycka mer pengar. Den behöver varken låna eller ta ut någon skatt. Dock är det uppenbart att en stat som finansierar sig själv bara genom att trycka pengar och aldrig tar ut skatt eller lånar ganska snabbt kommer orsaka hög inflation. Alltså måste det vara inflationen som är den egentliga begränsande faktorn för statens spenderande. Detta innebär också att staten inte har något behov av att balansera utgifter och intäkter. Mängden pengar som staten får in genom skatter och lån är egentligen ovidkommande, så länge vi talar om en valuta som staten kan producera själv till i stort sett ingen kostnad alls. Alla underskott kan täckas av nya pengar, och överskott innebär inte att staten har tjänat någonting.

Allt prat om "krona för krona" är egentligen kvalificerat nonsens ur rent ekonomisk synvinkel. Däremot kan det ha en viss politisk funktion. Om det blev allmänt känt att staten kan finansiera allt möjligt genom att trycka pengar och aldrig behövde balansera sin budget så skulle de politiska kraven lätt bli ohanterliga. Så då upprätthåller man hellre myten att mängden pengar är begränsad och underskott alltid måste finansieras med intäkter.

Jo men om inflation sker så förlorar pengarna värde (medans priserna för alla importerade varor förblir desamma) vilket resulterar i dyrare produkter. Det är därför som inflation brukar kallas för en dold beskattning av folket. Det går helt enkelt inte att trycka oändliga mängder med pengar även om all världens ekonomer påstår det. Det är viktigt att man inte glömmer att ekonomi inte är någon vetenskap. En ekonoms kunskap om samhället kan jämföras med en polis eller brandmans.

Det är ekonomer och deras råd som orsakat varenda finanskris i världen. Deras girighet och strävan efter att skapa pengar ur tomma intet har alltid en tendens att komma ikapp dom samt resten av världens befolkning.

Försäkringsbolag, pensionsfonder, räntefonder, hedgefonder och MFI (där de senare behöver dessa som säkerhet).

Den måste låna.
Om staten slösar och låter Riksgälden låna av Riksbanken för detta, så tvångslånar Riksbanken i sin tur av bankinstituten.

Nu skulle du kunna säga att Riksbanken kan undvika på något magiskt sätt att tvångslåna av bankerna och i stället ge ut kontanter. Men då får vi komma ihåg att kontanter är skuldsedlar och representerar en fordran på Riksbanken. Så det blir i stället en form av tvångslån av allmänheten.
(Dock minskar kontanter i samhället så det blir i så fall via tvångsmedel man tvingar på folket kontanter. Och folket kommer att springa iväg med konstanterna till bankerna så det resulterar iaf i massiva fordringar på Riksbanken).

Jag skulle säga att det är för att förhindra ett besinningslås slösande. (Grekland borde fungera som avskräckande exempel).

Notera att detta inte behöver vara inflationsdrivande. Antingen uppstår statens slösande som tvångslån från bankerna, eller som emitterade statsobligationer. Det är inte uppenbart att det är inflationsdrivande. (Och att betala med kontanter är också en form av tvångslån som leder till massiva fordringar på Riksbanken. Och det är inte fordringar på Riksbanken eller Riksgälden som driver fram inflation).

Mängden pengar är begränsad i varje given tidpunkt. Den begränsas genom sin orubbliga koppling till resurser, förädlade resurser och arbete. Fördelningen av pengar över befolkningen styrs med skatter och lagar som bekriver hur pengar får hanteras och av vilka. Att trycka pengar som finansiering av statens utgifter enligt de krav som befolkningen ställer på statens funktioner, skulle idag resultera ännu högre kapitalkoncentrationer utan att vi förändrar regleringarna. Att trycka pengar till att finansiera en avbetalning av befolkningens lån eller genom offentliga arbetstillfällen hade jämnat ut pengamängden över befolkningen, men med nuvarande politik med vinstdrivande skolor och äldrevård, tillsammans med en massa bidrag till företag, skulle det göra kapitalkoncentrationerna större och folket fattigare. Löner och offentlig verksamhet kommer befolkningen till godo, låga skatter och avdrag för företag kommer ägarna tillgodo. Ägarna, som i allmänhet finns i den översta procenten av befolkningen som har störst inkomster, tar idag 25% av intäkterna och är en minimal del av befolkningen.
De tjänar sina pengar på majoriteten av sveriges befolkning genom vinstmarginal på deras arbete och genom dess konsumtion och skuldsättning. Desto högre inkomst av arbete och kapitalavkastning, desto fler människor bidrar till inkomsten.
Skatt och offentlig verksamhet används framförallt till de som inte befinner sig i den övre delen av förmögenhets och inkomststatistiken.

Hur pengarna fördelas avgör vilka underskott som uppstår i staten och hos befolkningen. Underskotten avgör om vi har hög- eller lågkonjuktur. När staten och befolkningen inte har pengar att täcka utgifterna, eller priserna är för höga på grund av ägarnas krav på allt högre utdelning, så sjunker konsumtionen av varorna och tjänsterna som företagen producerar. Om inte bankerna lånar ut pengar till extremt låg ränta förstås. Då kan konsumtionen upprätthållas ett tag till för att dränera staten och befolkningen ännu mer innan det faller samman.