Citat:
Ursprungligen postat av
Meiji
Det är sjupartikartellens politker som betraktar ALLA svenskar inkl. svenska barn som bondeoffer.
Då svenska s.k. journalister anser, att väljarna ska vara så oinformerade som möjligt om negativa konsekvenser av svenska politikers världsunika invandringspolitik, så är det tyvärr många väljare som inte tänker till, innan de själva drabbas eller riskerar att drabbas.
Man kan kalla det för hyckleri... men det är kanske inte alltid rätt ord i sammanhanget. För många människor så verkar något inte bli verkligt - innan de själva berörs. Man inser, att "brottsligheten är hög, först när man själv drabbas", heter det.
Sjupartikartellens politiker, och uppenbarliggen också en stor del av det åttonde partiets sympatisörer att döma av reaktionerna i den här tråden och annorstädes. Bägge sidor verkar gladeligen se små barn få sätta liv och hälsa till för sina egna intressens skull, och hos det åttonde partiet tycks det vara av en så patetisk anledning som att man vill få personlig upprättelse och hämnd mot de nationsfränder som inte i tid "vaknade". Man glädjs aktivt åt att barn ska bli förstörda, psykiskt och fysiskt söndertrasade, i någon form av "rättvise"-kamp som man sätter framför längtan att ena, skydda och göra nationen motståndskraftig.
Kan du inte se hur det är minst lika vidrigt som vad journalister och makthavare gör? självgoda självutnämnda "nationalister" som gladeligen gör sig till etablissemangets nyttiga idioter i kampen för att splittran och söndra den nationella gemensakapen bara för att återupprätta sina egna kränkta egon som inte tålt att behöva vara i opposition i sociala sammanhang.
Du säger det själv, det tar tid för folk att vakna upp. Sådan är den mänskliga naturen, en massiv hjärntvätt, socialt tryck och en avskurdhet från personliga erfarenheter i kombination med viss confirmation bias och prestige i att inte behöva förkasta sina tidigare åsikter gör att stora förändringar tar tid. Folk säger att "men alla borde förstått vad som väntade när Reinfeldt bad om öppna hjärtan", med samma resonemang skulle man kunna konstatera att alla borde förstått och gjort motstånd redan när riksdagen 1975 stadsfäste tydligt, öppet och formellt den kurs mot dagens mångkulturella samhälle som föregåtts av David Schwarz, Inga Gottfarb med fleras kulturella och intellektuella revolution - ockupation - under sent 60-tal. Så fungerar inte den stora massan, politiska förändringar tar enorm tid och det faktumet ger inte orsak till de som vaknade upp tidigt att glädjas åt när konsekvenserna drabbar de ännu sovande utan utgör blott orsak att fundera över den parlamentariska demokratins brister som system.
Framförallt när den här attityden kommer från nyfrälsta Sverigedemokrater. Partiet som totalt förstört alla möjligheter till motstånd mot införandet av det mångkulturella samhället. Inte bara genom att suga åt sig de potentiellt nationellt sinnade till en meningslös, isolerad parlamentarisk kamp (parlamentarisk gren frånskild utomparlamentarisk metapolitisk rörelse har aldrig, kommer aldrig, kunna förändra något på djupet.) Nej, värst är deras faktiska politiska gärning resulterat i.
Det enda de åstadkommit i riksdagen är att ge Reinfeldt en ursäkt att göra sin migrationspolitiska överenskommelse med miljöpartiet, och deras starkaste gärning i övrigt är att utnyttja sin framskutna samhällsposition till att bedriva ett mer eller mindre öppet smutskastningskrig mot alla andra nationella krafter i samhället: Man stoppade Millds internutbildning av sverigedemokrater, man sprang till expo för att hitta skit att publicera på Fria Tider och Motpol, man hamnar i bråk med både Dagermans Avpixlat och Sjunnessons Samtiden där man inte ens kan säga sig stå föredra Avpixlat framför Aftonbladet. Man motarbetar de styrelseförslag man finner mer kompetenta än sina egna dönickar ute i landet, man utesluter SDU och alla engagerade själar där likt man rensade ut en stor del av sin aktivistkader genom den smutsiga delningen med ND, man motarbetar alla med intellektuella ambitioner och kunnanden - Stigermark, J-O Bengtsson, Urban Lindström m.fl, liksom man utesluter folk för så patetiska saker som att de uppskattat läsning av Jünger. Det återkommande temat är att allt det här sker genom offentliga karaktärsmord och smutskastning i media och andra offentliga sammanhang, man slår gladeligen folks liv i spillror som varandes "för extrema för SD" i förhoppningen om att få ställa in sig lite extra hos det etablissemang som aldrig kommer ge någon kärlek tillbaks.
Ja, de allra flesta som röstade på SD ville förmodligen väl, ville förmodligen stoppa det som nu sker. Precis som de flesta Ekeröbor - vanlig medelklass, mycket bönder och andra egenföretagare inom jordbruk/naturbruk och annan klassisk lantlig sysselsättning - inte ville ha det som sker nu oavsett vad de röstade på. Ingen av grupperna, varken SD-röstarna eller Ekeröbornas 7k-röstare ville det som sker nu, men bägge röstade i slutändan på partier som får hållas ansvariga för situationen. Sen sitter den ena gruppen och hejar på hur den andra gruppens barn ska "berikas", medans den andra gruppen går ut i strid för att rätta till det som blev fel. De missledda Sverigedemokraterna har nu ett guldläge att visa verklig nationell solidaritet och genom sina ord och handlingar få bli ett testamente över nyttan i nationell enhet och kamp mot förtrycket, där man låter udda vara jämt över tidigare synder. Åk och bränn ner skiten innan någon flyttat in, det borde vara en självklarhet i självförsvar om asylboenden är så farliga som hela tiden ska göras gällande. Istället verkar man mer intresserade av att sitta och godhetsknarka och ryggdunka varandra över hur duktiga man minsann varit som lagt en lapp i en urna, och nu inte bara låter nationen "få vad den förtjänar" som inte gjort likadant men dessutom gladeligen hejar på det.
Slutligen kan det ju vara på sin plats att påpeka lite hur situationen faktiskt ser ut på Färingsö. I Stenhamra röstade 10.23% på Sverigedemokraterna, och både V + FI ligger betydligt under rikssnittet. Inte ett enda distrikt på hela Färingsö ligger under 10% för SD, så något utpräglat anti-SD är inte ön. Inte heller är det ett Täby, Danderyd eller Äppelviken där svensk maktelit bor utan mestadels vanliga bönder, småföretagare och medelklass i lantlig miljö.