Citat:
Ursprungligen postat av
gold
Jag skickade dig ett PM!
Tack för alla svar!
Jag satt och valde mellan att snitta upp armarna ordentligt med min kock kniv eller om jag skulle svälja alla piller jag ägde, vilka jag hade hällt ut i en hög på köksbordet. Jag satt och fingrade på numret till akuten i flera timmar men jag vågade inte, jag är så rädd för att bli inlåst. Och jag vet att detta är en apori i ordets Sanna bemärkelse men den ambivalensen kanske någon känner igen sig i..? Vill leva, men orkar inte. Det slutade med att jag ringde en vän som kom förbi och vi satt och pratade hela natten, sen tog jag min zyprexa och proppade jag i mig 30 mg stesolid så att jag skulle somna (benzo fungerar lite som sockerpiller på mig när jag mår såhär dåligt, använder det aldrig så jag har igen tolerans, bara för att avfärda alla "junkie" fördommar. Känner mig redan dålig som det är. Imorgon skall jag träffa min vårdkontakt så jag får se vad som händer. Återigen, tack. <3
Har jag sagt till dig liksom i alla andra trådar att man kan ringa jourhavande präst?

De har tystnadsplikt och kan inte få dig inlåst.
Jo visst finns det ambivalens.
Man vill dö men nånstans vill man ändå LEVA, fast man vill bara inte må så jävla dåligt.
Ibland funderar jag på om man skulle ta en kniv och hugga sig själv i magen bara för att det är hardcore sätt att dö. Frågan är om man skulle klara det. Troligen inte. Behöver nog ett vasst svärd för det.
Bra att du har en vän att prata med. Tänk nu så dåligt hen kommer må om du faktiskt tar livet av dig. Så försök kämpa på.