Citat:
Ursprungligen postat av
HeadsOn
I afrika har man grävt mer än ngn annanstans o funnit en kedja av hominider av vilka de flesta går ej att skilja från apor.
Schimpanser är också hominider. Du kanske menar homini
ner? Men det blir inte rätt heller, för alla homininer är hominider, och alla hominider är apor. Däremot är inte alla hominider homininer, men alla homininer är apor.
Som tur är finns det en enkel minnesregel:
Hominoidea >
Hominidae >
Homininae >
Hominini >
Homo.
Citat:
Ursprungligen postat av
HeadsOn
Minns Lucy? Nu säger man att hon är en apa o inte våran urmoder som det basunerades i början.
Att
Australopothecus inte kan vara "urmoder" till
Homo för att
A. är en "apa" går inte ihop, vilket tydligt framgår av det jag skrev ovan:
H. är ju också en apa, för
H. är en
hominin. Apa/hominin är inte en dikotomi.
Paleoantropologer har inte ändrat uppfattning att
A. afarensis - "Lucy" - kan ha gett upphov till
Homo. Vad som däremot hänt är att bilden komplicerats av att man gjort fynd av ett flertal ytterligare fossil i samma genus, däribland
A. africanus,
A. sediba (båda i Sydafrika) och
A. anamnensis som var och en kan ha gett upphov till
Homo. Det handlar inte numera om att hitta en felande länk, utan att trassla ut vilken av alla länkar man hittat som är närmast den rätta. Man har hittat mer än vad man räknat med, inte en kedja eller en stege utan en buske eller en hink.
Man har även hittat
A. boisei, även kallad
A. robustus, tidigare känd som
Paranthropus, troligen också samma genus (omtvistat) men som representerar en sidogren som definitivt inte kan ha gett upphov till
Homo. Man har hittat
Ardipithecus, ett äldre genus än
Australopithecus och den första kända tvåbeningen (dock fakultativ, inte obligat som
Australopithecus) som också representerar en gren som inte kan ha lett till
Homo, men intressant ändå för morfologidatering. Dessutom svårtolkade fynd som
Sahelanthropus, som kan representera det äldsta beviset för tvåbenighet baserat på vissa tolkningar av nackhålets placering (foramen magnum; man saknar poskraniala fossil).
Det har också svårt att reda ut exakt vilka vägar evolutionen tagit med hänsyn till
Homo habilis eftersom vissa
H. habilis-individer faktiskt uppvisar mer primitiv postkranial morfologi än vissa
A.-individer trots mer härlett kranium, och
H. ergaster har visat sig inte vara så distinkt från
H. habilis som man tidigare trott (
H. georgicus klassificeras numera som
H. ergaster), och det är allmänt svårt att göra artindelning eftersom man finner så stor variation i kroppstorlek inom arter, vilket iofs inte är förvånande i individidfattiga populationer (punctuated equilibrium), men även något man finner i dagens
H. sapiens.
Kort sagt, vi har inte en komplett bild. Det är fullt möjligt att
Homo härstammar från en närbesläktad men obskyr sidogren som levde i en del av Afrika vi inte har fossil från än (och där de kanske inte bevarats).
Sahelanthropus-fyndet gjordes i Tchad, det visar att utgrävningar för närvarande kanske är alltför insnöade på Syd- och Östafrika.
Citat:
Ursprungligen postat av
HeadsOn
Minns piltdown-människan?
Ja?
Citat:
Ursprungligen postat av
HeadsOn
Litar du på en Leakey som hittar en till fotavprint o skapar rubriker? I Kina har man bara börjat med utgrävningar. Det kommer mera.
Kina kan säkert ruva på många hemligheter. Man har inte samma bevis i form av stenverktyg (varefter man kan datera kulturer) i Östasien eftersom homininerna där använde bambu istället för flinta, som inte bevaras, så det är en långt större utmaning att kartlägga den regionen. För
H. sapiens räkning är det dock bekräftat att migrationen gått från Afrika med viss uppblandning utanför, det visar det genetiska underlaget men även studier av fonemer. I båda fallen finner man relativt stor variation inom Afrika som sedan avtar mer och mer ju längre bort från Afrika man rör sig.
Citat:
Ursprungligen postat av
HeadsOn
Det tar tid innan paradigmet skiftas. Minns hur alla skrattade åt att dinos är fåglar (förenklad)? Bevisen kom från Kina.
Fåglar är theropoder. Bevisen kom från Tyskland (
Archaeopteryx). Huxley var den första som argumenterade för det 1868, sedan dansken Gerhard Heilmann på 1920-talet, men det började först slå igenom på 1970-talet med John Ostrom (Bakker's handledare) och hans studier av
Deinonychus. De kinesiska fynden på 90-talet var spiken i kistan, man hade nått konsensus innan det.