Riskrevisionsbyråns ledning som trots nepotism och styrning i enskilda revisioner undslapp KU:s kritik härförleden är illavarslande. Ett annat problem är den utmattning bland tjänstemän som inte klarar att leva upp till sina yrkens krav, och kanske saknar verksamhetsmässigt stöd för att i vederbörlig ordning kunna motsvara de laga kraven; jag tänker bl a på poliser, socialsekreterare och handläggare på Migrationsverket.
Ett exempel på offentliga myndigheters genomklappning och avsteg från hävdvunna, demokratiska, svenska principer, är eftergiften för islamism och friskolornas konfessionella läroplaner, som i fallet med Skolinspektionen som föll till föga för Al-Azhar-skolans könssegregerade undervisning:
Citat:
I veckan avslöjades att Skolinspektionen godtar att elever delas upp efter kön i undervisningen. Detta sedan Al-Azharskolan i Stockholm granskats för att man har separata grupper för pojkar och flickor i skolidrotten från första klass till nionde. Skolinspektionen godtog rektorns förklaring att eleverna själva, och särskilt flickorna, uppskattar att dela på klasserna. Enligt rektorn skulle gemensam skolidrott leda till hög och regelbunden frånvaro.
http://www.smp.se/ledare/integration...sarbehandling/
Skolinspektionen godtar således en fortsatt islamisering med parallella samhällen i Sverige. Vilken integration kan man räkna med utifrån såna eftergifter? Varför i h-e ska vi dela hus (läs: stat) om vi inte har gemensamma regler? Detta är det nationella självmordet. Jag föraktar den sortens konflikträdda och kortsiktiga eftergiftspolitik som det exemplifierar. Det kommer inte gå många timmar innan nästa krav på särbehandling och svensk eftergift kommer. Då är det så dags att sätta ner foten; mer troligt att det fortsätter på samma spår, för hur ska "vi" kunna säga nej nu när "vi" inte gjort det tidigare?