Citat:
Ursprungligen postat av
Mertillen
Det där är också en mycket bra analys som får mig att undra vem du är. En vanlig människa? Eller en verkligt intellektuell?
Jag är en människa som förkastar doktriner, dogmer, regler, system och all kunskap som jag har blivit skedmatad med, utan självmedvetet ifrågasättande. Visst är bra, visst är uselt. Jag utgår från en oerhört basal grund vad som bör fungera och inte fungera. Där har man åtminstone en gemensam nämnare mellan varandra. De flesta vill beskriva mig som anarkist och därför deklarerar jag mig som anarkist.
Varför är jag så? Därför att en strävan gentemot garanti - istället för en fortsatt fördömelse av - fortsatt liv och utveckling är viktigare än hjärndöd systematik och eskalerande lögner gentemot självmord. Jag skulle inte ens säga att jag är intellektuell, även om jag argumenterar inom ett intellektuellt språk, som jag behärskar, samt ett tankesätt som jag är tacksam för att förstå. Men, inget tankesätt är ett ledande system. Balans. Logik, hjärna och hjärta. Du måste lära dig att bestämma i varje stund.
Diskuterar jag utifrån mina termer tror människor att jag är galen, vilket jag har flera exempel på, då de ofrånkomligen inte förstår min symbolik, med ytterst få undantagsfall. Varför skulle jag vara naiv att tro något annat, kan man fråga sig? Det sker när jag släpper garden och "flummaaaar", för jag talar alltför mycket inom symboliska termer och förenklar generella krafter alltför mycket. Helt och hållet mitt eget fel, men ändock en självinsikt.
Jag är anti-intellektuell, men ändå vettigare än de absolut flesta du kommer diskutera med. Så beskriver jag mig själv åtminstone och jag är ingen som skrävlar. Men ja, jag är enligt dina definitioner, definitivt mer "intellektuell" än ordinär människa. Jag åskåddligör ett djup längre än mitt eget liv, i en värld jag varken bekräftar inför logik eller religion. INGET påstående har en större auktoritet, än kraften i orden själva. Ingen bakomliggande kraft ger automatiskt någon ärvd auktoritet (dogmer /doktriner). Självständigt liv börjar med ett evigt ifrågasättande inom dig själv. Man måste lära sig dra egna slutsatser om ALLT.
Om nu ingen förstår vad det innebär att vara en anarkist, så är det inte att skapa anarki. Det är att lära sig själv att behärska sig själv inom tillståndet anarki. Jag är aldrig ett djur. Anarkin kommer från fortsättningarna av det systematiska vansinnet vi inte kan släppa, det är ett för oss naturligt, biologiskt tillstånd, under illusionen av växande primitiv ordning. Teknologi är enbart en eskalering av tankar och idéer, ingen lösning på vår grundläggande idioti.
Det är upp till anarkister att klara av att överleva i anarkin. med mental skärpa. Även när hela illusionen rasar fullständigt. Riktiga anarkister har nämligen inte skinnjackor och kastar sten mot banker och McDonalds. De lär sig själva begreppet självauktoritet och vad grundläggande begrepp faktiskt innebär.
Skulle jag beskriva det för monoteistiska kristna, så är alla människor den heliga anden, samt den platsen vi lever på blir vår egen himmel/ helvete. Det har alltid varit allegori. Räkna inte med "himlen" när du dör, det var den du förstörde när du levde.
Jag vet att väldigt många andra känner igen sig i min beskrivning och det är vad som krävs, för att vi ska klara av att förändra det här vansinnet.