Citat:
Ursprungligen postat av
Observatorius
Eftersom du instämmer i hur sargat Sverige måste vara vid det här laget får du också gärna förklara för mig hur Sverige då kan ha så pass stora framgångar vad gäller exportvärdet (vilket gör att vår bruttonationalprodukt växer hela tiden). Menar du att denna systemkollaps är förenlig med en ständigt växande bruttonationalprodukt och ett ständigt växande exportvärde? Hur går då denna till synes oförenliga ekvation ihop? Måste vi vänta på att Schyffert förklarar detta för oss?
Sveriges BNP har i första hand ökat på grund av massinvandring. Ökad befolkningsmängd innebär generellt ökad BNP. Det är dock rätt irrelevant om vi talar om välstånd, då det relevanta måttet är BNP per capita. BNP per capita har endast växt marginellt i Sverige, även om man bara ser sedan 2005 då propagandan gör gällande att Sverige skulle ha gått väldigt bra ekonomiskt. Förvisso har utvecklingen i Sverige legat på ungefär genomsnittet bland utvecklade länder, men BNP-ökningen per capita har varit lägre än tidigare i de utvecklade länderna sedan 2005.
Dock ser jag inte hur ditt inlägg är relevant för både det som diskuteras i artikeln och det jag skrev? Att Sverige har råkat haft högkonjunktur är knappast relevant för den långvariga utvecklingen. Inom kort lär vi som vanligt få lågkonjunktur efter högkonjunkturen. Menar du att det plötsligt skulle innebära att utvecklingen har sett annorlunda ut i Sverige än fram till idag när vi råkar ha högkonjunktur? Vad menar du exakt? Speciellt som konjunkturerna i hög grad är beroende av konjunkturen internationellt?
Sedan är det ett faktum att den blygsamma ökningen i BNP per capita i Sverige har byggt på effekter av en ohållbar massinvandring och en i längden ohållbar utveckling med låga räntor och t.o.m. minusräntor, vilket har lett till en enorm skuldsättning i den privata sektorn. Inte minst hushållens rekordlån är problematisk (samt även bostadsrätters enorma lån, som på sätt och vis också är lån som en del av hushållen sitter på). Det viktiga begreppet här är "ohållbar". Dels kan det inte fortsätta i all oändlighet, dels kan hushållens enorma skuldsättning leda till en ekonomisk kris vid nästa lågkonjunktur. Det här kan jämföras med många andra utvecklade länder där den ekonomiska utvecklingen åtminstone har byggt på effektivisering och ökad produktivitet, istället för att ekonomin är dopad av en ohållbar massinvandring, minusränta och lånekarusell.
Men som sagt verkade du inte förstå vad artikeln och mitt inlägg handlade om, då du blandar in helt irrelevanta frågor. Ämnet var det faktum att Sverige har en negativ utveckling på alla samhällsområden. Det militära försvaret är obefintligt och har gjort Sverige till ett militärt vakuum och en naturlig måltavla om det uppstår en militär konflikt i Östersjöområdet. Totalförsvaret är i praktiken nedlagt, så medborgarna kan inte förvänta sig någon hjälp från staten i form av livsmedel, mediciner, vård m.m. vid en krissituation. Inte heller finns det någon krisberedskap för andra katastrofer. Som vi har sett, så klarar Sverige inte ens av naturliga händelser som t.ex. skogsbränder. Svenska polisen har allt mer upphört att upprätthålla lag och ordning i stora delar av landet, samt löser färre brott och fungerar sämre än polisen i något annat utvecklat land. Den svenska vården har allt akutare problem med att ge svenskarna vård. Vårdtillgängligheten är den sämsta i hela Europa, akut sjuka och cancerpatienter erhåller alltför sent nödvändiga vårdinsatser och allt fler dör på grund av personal- och platsbrist. Den fysiska infrastrukturen, som vägar och järnväg, har fortsatt att förfalla på grund av bristande underhåll och frånvaron av nysatsningar. Den svenska grund-, gymnasie- och högskolan har störtat ned till en bottennivå bland alla utvecklade länder, där svenska elever och studenter är okunnigare än eleverna och studenterna i andra utvecklade länder, där svensk forskning på många håll har blivit helt irrelevant för omvärlden, där svenska högskolan uteslöts ur ENQA, organisationen för kvalitetssäkring av högre studier bland ett 30-tal europeiska länder, för att man inte lyckas uppnå minimikraven och för att man är för politiserade o.s.v.
Som du själv var inne på, så har Sverige länge befunnit sig i en högkonjunktur. Vi har alltså i hög grad haft ovanstående katastrofala utveckling under högkonjunktur. Tänker du argumentera för att utvecklingen kommer att bli bättre när Sverige istället går in i nästa lågkonjunktur eller t.o.m. har drabbats av en allvarlig ekonomisk kris? Vilka skulle de argumenten vara?
Samt, som sagt, om ditt argument nu är att den till synes pågående samhällshaveriet i Sverige inte är ett samhällshaveri så länge vi råkar ha högkonjunktur, menar du då att det automatiskt blir ett samhällshaveri så fort Sverige råkar gå in i nästa lågkonjunktur? Det är en minst sagt aktuell frågeställning, då det sannolikt kommer ske förr än senare.