Samhället i förfall beskrivs ingående i invandringsvänliga Nerikes Allehanda, bakom betalvägg:
En av många kommuner i den feministiska supermakten Sverige som inte längre har råd att byta ut en gatlampa, trots att innevånarna betalar bland världens allra högsta skatter.
Citat:
http://www.na.se/blaljus/brott/byn-s...egna-bullerbyn
Byn som samhället glömde: "Tänk, det här var en gång vårt egna Bullerbyn"
Många har under åren beskrivit Mossgruvan som rena idyllen.
– Allt det där förändrades när utlänningarna kom hit för tio år sedan, säger Hilkka Löfqvist, villaägare.
...
Sedan ett tiotal år är spänningen hög mellan de ursprungliga byinvånarna i Mossgruvan och de många nyinflyttade EU-migranterna.
Vi försöker under vår reportageresa prata med några av de utlänningar vi stöter på. Men vi har svårt att göra oss förstådda.
...
– Vi hade en granne som inte lämnade huset utan att ha med sig sitt hagelgevär. Så fort han skulle köra någonstans med bilen hade han geväret på en armlängds avstånd. Men han fick nog av rädslan och flyttade för ett tag sen, säger Håkan.
...
En annan av de som flyttat från byn är Sten-Ove Karlsson. Han var innan pensionen under tio år kommunfullmäktiges ordförande i Ljusnarsbergs kommun för Socialdemokraterna.
– Jag flyttade till Kopparberg för två veckor sedan. Det gick inte att bo kvar här, för jag hade förr eller senare gjort mig olycklig. Jag fick femtiotusen kronor för mitt radhus. Det gick inte att sälja det för mer.
...
– Det är förskräckligt det som har hänt med byn. Det värsta är att kommunen inte bryr sig. I vintras var det becksvart här utanför och jag försökte i två månaders tid få kommunen att komma hit och laga en gatlampa. Det slutade med att de talade om för mig att de inte hade råd att byta ut den.
Många har under åren beskrivit Mossgruvan som rena idyllen.
– Allt det där förändrades när utlänningarna kom hit för tio år sedan, säger Hilkka Löfqvist, villaägare.
...
Sedan ett tiotal år är spänningen hög mellan de ursprungliga byinvånarna i Mossgruvan och de många nyinflyttade EU-migranterna.
Vi försöker under vår reportageresa prata med några av de utlänningar vi stöter på. Men vi har svårt att göra oss förstådda.
...
– Vi hade en granne som inte lämnade huset utan att ha med sig sitt hagelgevär. Så fort han skulle köra någonstans med bilen hade han geväret på en armlängds avstånd. Men han fick nog av rädslan och flyttade för ett tag sen, säger Håkan.
...
En annan av de som flyttat från byn är Sten-Ove Karlsson. Han var innan pensionen under tio år kommunfullmäktiges ordförande i Ljusnarsbergs kommun för Socialdemokraterna.
– Jag flyttade till Kopparberg för två veckor sedan. Det gick inte att bo kvar här, för jag hade förr eller senare gjort mig olycklig. Jag fick femtiotusen kronor för mitt radhus. Det gick inte att sälja det för mer.
...
– Det är förskräckligt det som har hänt med byn. Det värsta är att kommunen inte bryr sig. I vintras var det becksvart här utanför och jag försökte i två månaders tid få kommunen att komma hit och laga en gatlampa. Det slutade med att de talade om för mig att de inte hade råd att byta ut den.
En av många kommuner i den feministiska supermakten Sverige som inte längre har råd att byta ut en gatlampa, trots att innevånarna betalar bland världens allra högsta skatter.
Och du glömde att antalet utfattiga pensionärer ökar drastiskt. Dessutom har vi nu ett försvar som inte kan försvara oss. Vi har heller inte någon som helst civilförsvarberedskap att tala om kvar. Om en global katastrof inträffar, natur eller försorsakad av människor, och matimporten därmed stryps, kommer vi se en svältkatastrof i landet på några veckor.
