Sån jävla ångest så jag vill ta livet av mig

Dopaminerga preparat som stimulanter och koffein är skräp om man redan har ångest. Odd Lingjaerde skriver i sin bok "psykofarmaka" att personer med ångest skall undvika detta i allra högsta grad. Det kan orsaka kroniska sömn och ångestbesvär och att patienten blir tvungen att ta högre doser benzodiazepiner för att få ett lugn. Det är faktiskt väldigt avgörande redan med så milda stimulanter som koffein/kaffe.

Så många idioter samlade på en och samma plats.

Annars normalt sett råder man folk med ångest att inte ta på sig nya saker, uppgifter. Men du vill såklart att en med ångest ska kasta sig ut i främmande marker. Men det är klart du kanske är en borderlinekärring som söker nästa tänkbara könsorgan som kan penetrera dig och ge dig en quick fix.


Om du visste lite om droger skulle du också vetat att droger kan slå väldigt fel och oftast förstärker de stämningsläget du har för närvarande, vore det inte kanon om en person med ångest kunde börja hallucinera att han är i helvetet. Är detta en del i ditt spännande "miljöombyte"?

Förövrigt har du lite rolig skala. Kvalificerar man in till en psykplats så är det inte en bra ide men annars är det bara köra hårt, kör hårt, ta en resa till Mexico och börja injicera hej vilt.

Jag har haft ångest i massor med år och prövat flera olika mediciner som inte har fungerat, undantag bensodiazepiner, som jag nu tar dagligen. 2mg Ikto varje dag (höjer aldrig dosen). Jag studerar just nu. Med benso i kroppen så känner jag att jag fungerar NÅGORLUNDA. Jag kan ta in information från läraren, medan om jag inte tagit benso så hade det sett ut som jag tagit amfetamin och varit helt stissig och haft noll fokus på grund av ångesten som slår till. Rätt komiskt när man får frågan om man tagit något när man är helt ren, men med benso i kroppen så ställs frågan sällan.

Det låter ju som att jag inte har något att klaga över då benson hjälper en hel del, men det finns fortfarande problem. Det absolut största problemet som gör att jag inte fungerar i sociala sammanhang är att jag pratar så jävla entonigt, läckigt osv. Rösten är verkligen det som förstör allting för mig och det bottnar ju i ångest att jag inte vågar ta för mig så det blir bara halvdant. Jag vet att jag skulle lyckas så mycket bättre i sociala sammanhang om rösten/jag själv inte svek mig. Jag har varit hos logopeder och kollat upp om det är något fysiskt fel, men det är det inte, utan bara ångest.....

Har känt i flera år att det inte finns någon mening med att leva, men nu börjar jag känna det än mer.

Vad ska jag göra för att få (rösten)/mig själv fixad? Jag har fått diagnosen ADD och Social Fobi, bör jag försöka gå i någon slags gruppterapi? Orkar verkligen inte att det känns som jag inte lever överhuvudtaget.

Missförstå mig inte, jag vill inte vara den som tar mest plats (verkligen inte), den som ska ut och festa varje helg osv. Jag har accepterat att jag har en väldigt introvert personlighet, men jag tänker inte acceptera att jag bokstavligt talat inte kan prata på ett normalt sätt. Det värsta är att det känns som att många andra med ångest inte har just det här problemet...