Håller på att brista jämt och ständigt [Fara för andra]

Hej
I just det här tillfället befinner jag mig i en aning ”tyngre period” av stress, svek och andra påfrestningar. Aggressiviteten inom mig är stor och hatet växer sakta men säkert och jag skulle kunna skada någon grovt t.o.m använda redskap för att döda om det blivit jag arg till en viss grad. Jag är lugn och sansad för det mesta och beter mig som vanligt just i min blick som kan göra andra personer osäkra. Bristen på empati gör inte saker bättre och den ökade cannabis konsumtionen. Gör mig ännu mer Psykotisk på sätt och vis, jag har börjat bete mig konstig i enligt andra och t.o.m jag själv märker av det.

Krävs nu inte alls mycket för att jag ska ta ner någon stackars fjant. som gör mig arg, ser det oftast mer som jag lär dem en läxa, att jag är någon slags överman som ska visa folk rätt och fel och att det inte är något snack om saken, någon måste ju lära andra läxor om dom inte gör saker rätt.
-Jag har blivit mobbad som liten och jag har också mobbat folk, kanske detta har någonting med att göra att jag anser migsjälv som en sådan person.
Jag vet inte..


Edit: Hur ska jag ta mig till, känner att jag blivit mer och mer aggresiv, och jag känner att det är inte långt ifrån tills mitt psyke hoppar ur helt och hållet. Jag kände t.o.m häromdan att jag höll på att sticka kniven i en busschafför som började tjaffsa pga att jag glömt mitt busskort, hade det inte varit människor där vid det tillfället så hade jag garanterat gjort honom väldigt illa.

Jag har även väldigt mörka drömmar där jag begår "hemska" våldsbrott och mord av människor jag så värst mycket inte tycker om t.o.m dom jag tycker om. Så när jag ser dem i verkligheten eller möter dom får jag tillbaka samma känsla jag hade i drömmen när jag stirrar dem i ögonen. Fast med en gnutta ångest & deprition över att jag ens tänker/drömmer så.

Tankar på hur jag ska göra mig av med min nuvarande sinnesstämning?

Har även gått in på självmordstankar fast det är någonting som hindrar mig, familj eller föräldrar jag vet inte, men har blivit lärd sen barnsben att det är bara förlorare som tar självmord, Egoistiska personer. Så det kanske är därför det trycker in i mitt underliga psyke att jag inte skadar mig själv utan att jag tar ut min ilska på andra.



Jag har kopierat en del av texten från ett annat inlägg som jag kände stämde med mitt nuvarande tillstånd extremt mycket.
Mvh

Vill söka hjälp inom psykvården men jag har själv fördommar om sånt folk, även fast jag kanske är en jagsjälv. Vilket tar hårt på mig att säga men, jag vill bara komma till en insikt att mitt tankesätt är fel fastänn jagsjälv tror att det inte är så.
Känner att jag gör något dumt snart om jag inte löser dessa problem

_____________

Det som är bra är att du har insikt i ditt beteende vilket gör att du lättare kommer att rehabiliteras.
Nått som du måste börja med är att sluta ta droger, det förvärrar.
Sen vore det en bra ide att söka kontakt med vården så du får ha nån att prata med. Det kommer programmera om din hjärna så du inte tänker likadant samt att känslorna kommer försvinna.

Sen finns det ju en rad olika saker man kan göra som är mycket effektivt för att bli bra psykiskt. Tex meditation och fysisk träning.

Jag vet vad du ska göra.

Du ska börja hjälpa människor. Du ska sluta upp med hatandet (med det gräver du dig bara ännu längre ned i hålet du befinner dig), och börja göra snälla saker mot människor du inte känner. Du ska göra det inte för att kräva ett tack, utan för att det är bra att göra snälla saker. Får man ett tack så är det en bonus, men inget du kräver.

Du ska hålla upp dörrar åt andra, särskilt åt barn och gamlingar. Du ska småprata med gamlingar som ser ensamma och förvirrade ut, så de känner sig sedda och får lite mänsklig kontakt (kanske även skulle göra dig väl). Du ska börja jobba ideelt där det behövs, kanske med folk som har det svårt, hemlösa, tunga missbrukare? Du kan servera mat, arbeta på härbärgen, hjälpa kyrkan. Du ska le och vara vänlig mot alla.

Men det första du ska göra är att inse att det bästa för dig är att vända hatet till kärlek, och sedan ska du göra det till din livsuppgift att sprida denna kärlek till omgivningen. Ibland kommer du lyckas, då kommer du börja må skitbra.

Det ovan kan du göra när som helst, oavsett hur ditt liv ser ut i övrigt.

Följer du mina råd ovan så kommer du få ett långt och lyckligt fint liv, och du kommer göra din familj stolt. Fortsätter du droga och hata kommer du göra ditt liv mer plågsamt än det behöver vara.

Lycka till.

Hej!

Låter som att du har det ganska jobbigt.

Man kan komma långt med att arbeta med sig själv men jag tror du behöver lite vägledning i din nuvarande situation, någon att prata med och kanske även någon medicinering. Jag vet att det känns motigt. Du kan ta det lite stegvis, börja tex med att ringa till 1177 eller vårdcentralen och prata med någon där. Det är ingenting att skämmas för att man söker lite hjälp, det är trots allt därför vi har sjukvård.

Tränar du för övrigt? Motion kan hjälpa lite.

Lycka till