Filosofi, ett enda skämt?

Osäkert, men känns bättre att säga att nästan ingen har det då man inte utesluter möjligheten att det finns någon.

Du har alltså läst en gymnasiekurs i filosofi och sluter dig till att allt är på skämt? Trodde du hade något vettigt att komma med.

Jag förstår dock hur du resonerar kring andra människors medvetande och deras verklighetsuppfattning, detta är ju inte till någon större nytta för ens vardag egentligen. Det intressanta inom den biten av filosofi är ju den radikala skepticismen. Det hela låter säkert absurt vid en första introduktion, men följer man de semantiska och språkfilosofiska reglerna så är skeptiska argument väldigt intressanta.

"Filosofi" är väldigt brett, det finns väldigt många kunniga nutida filosofer förövrigt, skulle dock bli väldigt förvånad om man hittade en sån stå och hålla i gymnasiekurser.

Läs detta

Jag har läst det, varför menar du det? Jag förstår inte hur du kommer fram till din slutsats.

Du har kanske en dålig lärare.
Nyttan att inse att det jag upplever är inte nödvändigtvis det andra upplever är rätt viktigt. Men man behöver inte läsa spaltmetrar ifrån förr för att lära sig detta, som jag misstänker man gör ute i skolorna. synd.

Menar var väl fel ordval av mig men syftade mer på möjligheten och sannolikheten att så skulle va fallet

Du tänker filosofiskt i ditt inlägg Jimmy. Men jag vill ge dig en annan bild.

Så här ligger det till tycker jag: Filosofi är i sin vidaste mening "tänkande om tänkande".

Där jag föddes upp kunde mina fotbollspolare aldrig tänka bortom bollen. En boll är en boll brukade Urban säga. De är fortfarande mina vänner och jag kan slåss med knogjärn för dem. Och jag gör det om jag måste. Det vore enkelt för mig att säga att det finns något bortom bollen. "Målet" skulle mina kamrater säga och skratta. Målet är målet, säger Urban. Men det finns verkligen något bortom målet.

Här är grejen: Hur vore det om reglerna var annorlunda. Det vore inte fotboll skulle Urban säga (och ha rätt). Men det skulle fortfarande vara ett spel.

Om det finns en filosofi om fotboll handlar den om varför reglerna är som de är, varför de fungerar, och hur fotboll skulle se ut med andra regler.

Filosofi är samma princip men expanderad till allt vi känner och vet. Filosofi har till och med sina egna fotbollsregler som vi måste hålla oss till. Men inte bara det, det finns en filosofi om filosofi, vi kallar det meta-filosofi som handlar om varför vi tänker som vi gör om filosofi.

Platon och Descart var några av grundarna av filosofi. De tänkte vilt och fritt men la också några av gränserna, precis som linjerna på en fotbollsplan. Gränserna i filosofi är ungefär dessa:

-Du måste ha argument för det du argumenterar för (reglerna måste hänga ihop)
-Du får inte säga något som är motsägelsefullt (du kan inte säga att ett mål inte är ett mål)
-Ingenting kan ha en regel och samtidigt sakna regel.

Det är min tolkning av vad filosofi är. Jag hoppas verkligen att du läser detta och att du ställer frågor om det är något som verkar oklart.

Proprioception

Det finns fler idéer än just denna, som ändock vara användbar då den lär en att anamma ett nytt, mer kritiskt tankesätt.

Själv tycker jag att filosofi är ett av de allra mest intressanta ämnena.
Vet dock inte på vilket sätt filosofi lärs ut i skolorna.
Kanske dessa exempel på filosofiskt inriktade tankar jag haft kan öka intresset för detta ämne.

1. Var i människokroppen sitter vårt medvetande ?.

Om jag skulle förlora min arm så skulle jag inte uppleva det som att jag förlorat en bit av mitt medvetande. Om jag skulle bli halshuggen så tror jag att mitt medvetande skulle sitta i huvudet.
Om min hjärna skulle delas mitt i tu i vilken halva skulle mitt medvetandet sitta då ?
Med medvetande menar jag det som jag upplever som mig själv. Om det tex visade sig att man skulle förlora en bit av sitt medvetande när man förlorade armen så skulle man i det ögonblicket ha två individer... tills armen dog.

Andra frågor om medvetande kan vara: försvinner medvetandet när man dör. Har en sten ett medvetande mm...

2. När vet man om man blivit hjärntvättad eller inte ?

Om man till exempel tillhör en religion hur kan man då veta att just den religionen är sann.
Det finns till exempel folk på andra sidan jordklotet som tror lika starkt på sin religion som en själv.
Förr i tiden så trodde många, och även folk idag, att jorden var platt och det betraktades som en vetenskap. Hur vet vi att den vetenskap som finns i dag är sann ?

3. Hur kan jag veta att du ser samma färger som jag? I mina ögon så kanske jordgubbar är blåfärgade men har lärt mig från födseln att den färgen kallas för röd. Dvs hur kan vi veta att vi ser världen i samma färger eller inte. Om vi hade kunnat byta ögon så skulle världen kanske se helt annorlunda ut.

Det här är nog samma fråga som nämndes tidigare:


Det användbara med att vara uppmärksam på om du ser världen annorlunda än jag själv är viktigt eftersom det kan förklara en hel del fenomen, tex kanske det är en av anledningarna till att folk har olika favoritfärger. Bara det att folk kan uppleva världen helt annorlunda från en själv och att man är uppmärksam på detta kan minska konflikter mellan människor.

4. Om man visste allt om hela universum och svaret på alla frågor, skulle livet vara värt att leva då?. Man skulle ju veta vad man själv skulle tänka, vad som har skett och kommer att ske.

Jag tycker att filosofi gör mitt liv mycket rikare eftersom man ifrågasätter sin existens och hur man på bästa sätt kommer fram till sanningen, meningen med sin existens och så vidare.

Då har du inte läst min blogg, länk nedan. Svarar på frågor som varför vi är här, hur viktigt filosofi är i vardagen etc. Nåväl ska inte bara promota min blogg. Quine sade att empirin underdeterminerar teorin. That void can only be filled by philosophy. Det finns rum att spekulera - och att hitta svar med rationalismen som högsta vapen. Så varför inte filosofera och undvika alla existentiella kriser och känsla av att du är liten i världen på snefyllan. Läs om Descartes och gå vidare med Wittgestein. Eller se om The Matrix eller Fight Club. Filosofiska filmer det!

Ett skämt vet jag inte, däremot kan jag tycka att man inte bör närma sig filosofi med utgångspunkten att det är ett sätt att hitta eller komma fram till några absoluta sanningar eller svar på existentiella frågor, men att filosofi kan vara en metod för att utveckla sitt tänkande, till exempelvis för att underlätta för lösningar av praktiska problem i sitt liv.

Jag tycker även inte man ska ta det så seriöst, utan kanske se det som lite underhållande mental stimulering där man bör finna njutning av själva användandet och inte förvänta sig några djupgående uppenbarelser.

De största uppenbarelserna man gör anser jag komma när tanken är frånvarande, alltså när man inte filosoferar.