Konservatismens återkomst?

Ett problem jag ser är att en del blandar ihop konservatism och strukturkonservatism vilken är en helt annan sak. Jag anser att detta i en vis mån bidrar till att skapa en dålig och icke sanningsenlig bild av konservatismen.

Utan det blir lite vad man har lust med, man kan skruva det lite som man känner beroende på situationen

Utan vad är då konservatismen? En vit mans längtan efter USA 1958?

Nja, det var väl egentligen inte min poäng.

Konservatismens natur är ju, till skillnad från mer progressiva/radikala strömningar, ett visst mått av försiktighetsprincipen - där de förra krafterna betraktar konsekvenserna av slutresultattet och de senare krafterna snarare ser ett självändamål i förändringen.

Däremot har du ju rätt så till vida att konsevatism innefattar ett visst mått av ad hoc och pragmatism. Men den huvudsakliga poängen är ju att den speglar verkligheten och inte politiska teorier.

Men då har jag svårt att se hur konservatism skulle skilja sig från strukturkonservatism. Strukturkonservatismen bygger knappast på politiska teorier utan gillar uppkomna lägen i stor utsträckning.

Strukturkonservatism innebär väl att man är emot förändring, per se; oaktat vad man har för politisk åskådning. Se traditionella socialdemokrater och ryska kommunister.

Jag vidhåller dock att en fundamental skillnad är att man vill betrakta verkligheten som den är och inte genom ett, av inkrökt politiskt teori, färgat filter.

Konservatism (i egentlig politisk mening), lite beroende på kulturell kontext (svensk/germansk/fransk/anglosaxisk), betyder väl i mångt och mycket att man accepterar en naturlig ordning. Hur denna naturliga ordning ser ut skiljer sig ju naturligtvis åt mellan epoker och kulturella kontexter.

I en samtida svensk kontext bör man väl kanske främst betrakta konservatism som en realpolitisk motvikt mot progressiva krafter; samtidigt som man ur ett konservativt perspektiv, idag, ironiskt nog har en inte försumbar mängd tankegods gemensamt med socialdemokratin pre-Palme. Som ju, de facto, var tämligen pragmatisk snarare än skenheligt ideologisk.

I anglosaxisk bemärkelse är ju inte heller (traditionell) liberalism och konservatism en dikotomi.

Varför, i hela friden, skulle det vara det?

Det är väl att sätt att betrakta samhället och dess framtid, snarare än en önskan att vrida tillbaks klockan 58 år.

Och vad USA har med konservatism i en europeisk (eller ännu snävare, svensk) kontext att göra är bortom mig.

Konservatismen återkommer som ett resultat av progressivismens självförgörande.

"Men will want to be men, and women will want them to be so, as well. The reduction in family formation, fertility, and the resulting cultural ennui is partly a function of scrambled gender relations. All of the financial stimulus provided by the Federal Reserve will not matter in a society where men feel no security with their children, no confidence in their place in society, and discrimination from civil authorities."

http://www.socialmatter.net/2016/12/...ine-globalism/

Ett utmärkt grundskott mot The Economic Man-antagandet. Både män och kvinnor behöver ånyo samlas kring familjen som det gemensamma projektet, och inse att denna kommer före de egoistiska aktiviteterna som skapar trasiga familjer och rotlösa barn om de drivs för långt.

Det är nog inte någon oäven spaning att familj och nation kommer att komma tillbaka som både gångbara och framgångsrika politiska budskap. Här hade ett parti som KD kunnat växa sig starkt, men har istället gjort politisk bankrutt inom Alliansen och kan mycket väl gå under som följd därav.

Riktigt intressant blir det den dagen ett stort antal män gör feministerna sällskap och vägrar vara med och betala. "Manliga skattepengar till manliga intressen" skulle litet bättre uttryckt kunna bli ett slagträ. Kvinnor och barn behöver familjens trygghet och män behöver familjen för att ha något att anstränga sig för. Men vi har nu ett par generationer män som inte vet hur man bildar familj, hur man gör som far osv. Vi har också ett par generationer kvinnor som tror att man kan få barn när man vill och att "någon annan" ha ansvar för deras försörjning och uppfostran, utan att inse värdet av en karl i familjen.

Det blir helt enkelt inte så enkelt att göra den naturliga ordningen till den naturliga ordningen igen.