2015-10-04, 21:57
  #1
Medlem
Jag har ett slags problem som jag gärna vill komma underfund med. Varje gång jag pratar med någon, vare sig det är min pappa, mamma, bästa vän, syskon, kompis från skolan, kompis från komvux, kompis från etc etc, så känns våra konversationer som den mellan två främlingar. Jag kan liksom ha ett helt liv av minnen med en person, och ändå tala med denne som till en främling. Det känns liksom som att jag inte kan få tillgång till mitt äkta "jag". Jag tror jag saknar en stabil självuppfattning eller något i den stilen? Känns som alla har något jag saknar...? Uppskattar hjälp väldigt mycket, för jag liksom pratar med mig själv nu i 3veckor ca...
Citera
2015-10-04, 22:20
  #2
Medlem
Empatiproblem.
Citera
2015-10-05, 00:40
  #3
Medlem
plasticitets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av astaghfihrullah
Jag har ett slags problem som jag gärna vill komma underfund med. Varje gång jag pratar med någon, vare sig det är min pappa, mamma, bästa vän, syskon, kompis från skolan, kompis från komvux, kompis från etc etc, så känns våra konversationer som den mellan två främlingar. Jag kan liksom ha ett helt liv av minnen med en person, och ändå tala med denne som till en främling. Det känns liksom som att jag inte kan få tillgång till mitt äkta "jag". Jag tror jag saknar en stabil självuppfattning eller något i den stilen? Känns som alla har något jag saknar...? Uppskattar hjälp väldigt mycket, för jag liksom pratar med mig själv nu i 3veckor ca...
Ta kontakt med vården så du får en psykolog som kan hjälpa dig. Du kanske har en depression eller annan diagnos som gör att du känner så.
Citera
2015-10-05, 10:53
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av PatricHbg
Empatiproblem.

Det var ju väldigt hjälpsamt. Det har jag dessutom själv konstaterat.
__________________
Senast redigerad av astaghfihrullah 2015-10-05 kl. 11:00.
Citera
2015-10-05, 10:55
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av plasticitet
Ta kontakt med vården så du får en psykolog som kan hjälpa dig. Du kanske har en depression eller annan diagnos som gör att du känner så.

Ja, jag ska göra det snart, tack!
Citera
2015-10-05, 11:27
  #6
Medlem
Densomsas avatar
Undrar lite hur du menar med att du kan ha ett helt liv med minnen med en person och ändå känna dig som en främling? Och hur menar du att du talar med dig själv? Utveckla gärna lite.

Undrar också om du haft stressfyllda perioder i barndomen, alltså mer påfrestande än det "normala".
Citera
2015-10-17, 04:35
  #7
Medlem
someonegreats avatar
Holy shit. Har precis nyligen börjat sätta ord på en liknande problematik själv. Min teori är att de blir främlingar för att man har missat stora delar av deras liv på något sätt och kan inte associera med dem längre. För mig blir det märkligt som fan. Träffar gamla vänner som jag känt hela livet men som jag inte :känner: , ser de som främlingar. Men sen har jag nog alltid haft svårt för förändring samt att kunna förstå att människor haft ett liv innan de träffade mig och att se även har ett liv utanför mig. Men jag tror det är den svårigheten och medvetenhet om den som gör det hela så förvirrande.

Hmm det är roligt att ni pratar om empati. Många gånger känner jag mig som en väldigt empatisk människa.. men jag tror inte det är riktigt sant. Jag är nog bara duktig på att ta på masken.

Följer tråden iaf. Sjukt att den kom upp nu när jag börjat inse denna problematik.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in