Straffa/ta livet av sig långsamt

Hej! Mår oftast skit och har gjort det sedan jag var liten, orkar inte gå in djupare på det då jag har skrivit om det många gånger.

Har på den senaste tiden börjat straffa mig själv, eller ta livet av långsamt. Ta mycket olika tabletter, röker, snusar, skär mig, äter knappt, dricker en hel del alkohol, ja, saker som är dåligt för kroppen och för förhoppningsvis förkortar livet, allt det jag räknade upp gör ju dock inte det.

Är i nuläget för feg för att ta bort mig, så detta sätt fungerar bäst för mig. Och det känns bra att straffa mig på det sättet då jag känner att jag förtjänar det.

Är det någon annan som har samma tankebanor, eller finns det nå mer jag kan lägga till som bestraffning?

Rösta på sjuklövern?

Sök hjälp. Det finns att få! Många har varit där du är och kommit ur det. Depression ingenting att skämmas för. Go go go!

Men nu var du väl sköjig!


Går på samtal, legat inne, allt det där. Men ger inget. Bara genom självbestaffningen jag får ut något nu för tiden.

Kanske en dum fråga, men vad menar du på att du får ut på det? Ett lugn?

Aldrig förstått mig på det beetendet faktiskt. Känner man sig värdelös får man ju på något sätt ändra på det, och det gör man ju verkligen inte genom att skada sig själv, det funkar möjligtvis för stunden.

Du är på botten nu, du om någon borde ju kunna kämpa! Du har absolut ingenting att förlora, du är på botten och allt över det är en förbättring. Istället för att sitta hemma och skada dig på olika sätt kan du gå till ett skitjobb och arbeta röven av dig, då får du ju ut något bra utav det i alla fall.

Men då kanske du har sadistiska tendenser du inte accepterar. Träffa en flicka som kan straffa dig när du beter dig dåligt da?

Jo ett lugn, och att man nån annan känsla än att allt är skit.

Det är ett beteende som är svårt att förstå om man inte suttit där själv, även då brukar det vara svårt att förstå varför man egentligen gör det.

Ja det låter bra, men är inte så lätt att vända båten.


Ett förhållande skulle jag inte klara av. Vettefan om jag har sadistiska tendenser, ska kolla in det lite närmare.

Det ironiska är att precis alla människor "tar livet av sig långsamt".

Däremot är det för många omedvetet, och man gör/tar något för att det ger njutning eller för att man tycker att det är gott. Ja, i längden straffar det sig, ofta i form av hjärt- och kärlsjukdomar.

Själv tycker att jag blivit mer avslappnad, brukar nu för tiden se mer till "njutningen" än till hälsan. Började när jag insåg att allt jag håller på och blir nu är gammal och för varje år är livet av sig självt "kortare". Kanske man kommer att ångra sig längre fram, när det börjar straffa sig. Men döden är så oundviklig, man vet rent logiskt att man MÅSTE dö av något.

Kan tillägga att jag var en som förr kände noja över, vad jag åt.

Ja det är ju sant. Men som du skriver så är det oftast omedvetet.

Startade tråden för att se om det fanns någon med samma beteende, men verkar inte som det?

Jag försökte få cancer när jag mådde dåligt,efter några månader så fick jag istället dagliga självmordstankar istället och försökte ta mitt liv,men första stadiet va att få en obotlig/dödlig sjukdom

Svenskar har blivit lurade till denna livsinställning och tänkande som inte ger dom nån glädje eller mening med livet. Ändra dina prioriteringar och sätt att tänka på så kommer du inte vilja ta livet av dig längre.

Blattar har blivit kurade och tror att livet är en ända stor söt frukt...

Oj förlåt jag trodde vi kategoriserade grupper baserat på fördomar.

TS: Du kanske behöver få utlopp för smärta. Smärta är en känsla som inte i sig själv är dålig. Men den signalerar något dåligt i många fall. Ibland kan det faktiskt vara en känsla man njuter av.

Hitta vem du själv är och njut av dig själv. Who knows, maybe your Dorian Grey!