För droglegalisering men mot psykofarmaka?

Ni som är för droglegalisering vad anser ni om psykofarmaka?

Själv anser jag att droger bör legaliseras p g a harmreduction men jag är samtidigt emot psykofarmaka, framför allt att man ska tvingas ta det. Det kanske kan verka inkonsekvent, men jag har själv tvingats ta psykofarmaka och upplevde det som ett stort ingrepp i min integritet. Har inte testat/använt någon starkare drog än cannabis men anser att det är upp till brukaren om man vill ta det eller inte. (Tror dock att droger mest är skadliga om man använder dem ofta.)

Jag tycker absolut att psykofarmaka behövs, samma sak med tvångsbehandling. Givetvis under "strikta" förhållanden.

Om du menar att alla droger skall legaliseras så håller jag inte med, men menar du att bara cannabis skall legaliseras så håller jag helt och hållet med dig.

Kanske skulle varit tydligare, jag tror inte att alla droger kan legaliseras nu, men först cannabis och resten på sikt, när samhället blivit moget.

Betr ämnet, om man skulle klumpa ihop psykofarmaka och illegala droger och kalla alltihop bara för droger, så tycker jag att man kan jämföra det med religiösa symboler. Man ska inte vara tvungen att bära slöja eller kors, men man ska heller inte förbjudas att bära dem om man vill. Samma tycker jag ska gälla droger, det är ett övergrepp att tvingas ta dem, men det får samtidigt mer negativa än positiva konsekvenser att förbjuda dem. Tycker det är väldigt konstigt att göra som nu, att varna för att alla droger är skitfarliga och straffa dig om du tar dem, men blir du inlagd så måste du ta dem, annars blir du nerbrottad och får dem i form av sprutor.

Självfallet ska psykofarmika vara kvar, då det i alla högsta grad behövs.
Om man tvingar i dig sånt här, så antar jag att du var rätt illa däran.

De problem jag hade (vill inte gå in på dem här) blev snarare värre av den medicin jag tvingades ta, något som läkaren inte verkade bry sig om. Vet inte någon som varit inlagd på akutpsyk eller andra psykavdelningar som sluppit ta medicin.

Samtidigt som dagens kontraproduktiva narkotikapolitik skördar dödsoffer så fortsätter utskrivningarna av psykofarmaka att öka. I nummer 4/2014 av tidningen Oberoende (RFHL:s tidning) står det att utskrivningarna av psykofarmaka till barn och fångar har blivit mångdubbelt större sen 2006. Jag förstår att man kanske har svårt att se nackdelarna med psykofarmaka om man är för en legalisering av droger, men jag anser att man i högre utsträckning måste få välja att både ta droger och vägra dem.

Jo, jag vet att man ger SSRI till alla möjliga saker nu.
Men det i sig är ingen grund för nått förbud.

Sen är du så dålig att du hamnar på psyk, så kan man förvänta sig behandling som man inte vill ha.
Och sen även hur ska de veta om det funkar bra på dig eller inte?
Det blir ju trail and error här, tills man hittar rätt.

Är inte för något förbud, det kanske inte framgick tydligt nog, mer att man ska få ökade möjligheter att slippa psykofarmaka om man inte vill. (Utom när det gäller barn, där skulle jag kunna tänka mig ett förbud.

När det gäller psykpatienter så är det konstigt att just de, av alla patienter, inte ska få den behandling de vill ha. De är den grupp som är mest i behov av mänsklig respekt, i stället har de genom alla tider fått utstå chockterapi, centrifugering (sant!), lobotomi mm omänsklig behandling, bara för att man lyckats måla upp en bild av den livsfarlige "dåren" som inget annat biter på. Vi har lyckats avskaffa ovan nämnda bestialiska behandlingsformer, tycker det vore dags att, åtminstone i högre utsträckning, få välja om man vill ta psykofarmaka eller inte.

Jag tycker definitivt att vissa droger ska få bli medicin, som te LSD för alkoholism, MDMA för PTSD, cannabis för en hel drös sjukdomar och tillstånd.

Någonstans måste man ändå låta läkare få bestämma medicin, det är inte alltid en psykpatient klarar av att förstå vad som händer.
Och hur man råder bot på detta.
Det terapeutiska värdet i droger är bra, men jag personligen att man ska försöka med icke berusande mediciner i första hand.
Och när det inte visar sig att inte funka, ja då går man vidare till en medicin som funkar.

Jag ser personligen att psykofarmaka har en viktig del i behandling av olika besvär.
Likaså att jag ser att man går vidare om inte dessa funkar.
Dock ett problem med SSRI och liknande, är att dessa har en så lång insättningstid.
Innan medicinen får verkan.

Sen ska vi klara för att legalisering av droger och införande av tex MDMA, LSD och cannabis läkemedel.
Är det mycket stor skillnad på.
Nu vet jag inte exakt om du tänker på en full legalisering, och självmedicinering.
Eller eller införa dessa droger som en arsenal för läkaren att använda mot olika sjukdomar och åkommor.
Och endast på recept som skrivs ut av läkare, som ett alternativ till just psykofarmakan.

En full legalisering för droger, kommer inte vara helt bra för de som har psykiska problem.
De behöver helt klart hjälp med dosering och annat kring deras problem.

Jag är inte så insatt i MDMA, LSD och cannabis mm som läkemedel, så jag ska inte yttra mig där. Men mina egna erfarenheter av tvångsmedicinering gör som sagt att jag är tveksam till det. Vad jag vet så medicinerar man inte potentiellt dödlig cancer om inte patienten vill det, varför skulle man då tvångsmedicinera psyksjuka där man i de flesta fall inte riskerar dödlig utgång? När det gäller cannabis som läkemedel så tycker jag att det skulle vara fruktansvärt att tvångsmedicinera en fanatisk cannabismotståndare (vilket jag alltså inte själv är) med det. Men om man vill ha det så ska man naturligtvis få det (och då en av läkaren ordinerad dos).

Tvångsmedicinering räddar liv.
Men givetvis så kommer en del få en jävligt dålig upplevelse när det går som för dig.
Där det inte hjälper då.
Jag bara inbillar mig att man är rätt långt gången, innan man börjar prata om tvångsmedicinering.

Regeringsformen, vår viktigaste grundlag, skyddar oss mot att tvingas ta psykofarmaka. Undantag från detta skydd kan endast medges när situationen gäller någon som vårdas enligt LPT eller är underkastad rättspsykiatrisk vård. Personer som berörs av ovanstående anser jag har begränsad trovärdighet i samtalsämnet, eftersom de helt enkelt är partiska. Detta år ett exempel på icke-demokratisk, men nödvändig tjänstemannamakt. En läkare kanske inte alltid vet bäst, men att han gör så är iallafall mer sannolikt än att en påverkad pundare gör det. Där har vi harm reduction...

Psykiatrin är ju dessvärre väldigt korrupt och vi vet inte så mycket om fältet, egentligen.

Det finns sjukdomar där det är jättebra, tveklöst! Sedan finns det många diagnoser som man mest tjänar pengar på.

Lyrica mot ångest är väl ett klockrent exempel, visst fungerar det men oerhört beroendeframkallande och patenterat vilket innebär att Pfizer tjänade bra på alla missbrukare de skapade...

Jag studerade tyvärr ämnet för ingående för att klara av att lita på läkemedelsbolag. Eftersom man inte följer vetenskaplig metodik är jag skeptisk. Däremot inte anti konceptet...