Hur framställer vi vår tids ledare (i form av konst)?

Ja hur framställer vi vår tids ledare egentligen?
Om man jämför med de gamla egyptiernas pyramider och sphinxer?
Tänker på hur vi gör det här i Sverige men också över resten av världen

Hur menar du nu? vi har ingen ledare i Sverige så blir ju ganska svårt.

Tänker främst på politiker men också på religiösa ledare och "inspiratörer"

Ett tips är att kolla på ett antal Hollywood-filmer och observera hur politiker i dessa filmer porträtteras/framstår. Om vi antar att film är en form av konst även inkluderat skräp-filmerna som endast har syfte att tjäna pengar åt kända aktörer/privata, investerare/riskkapitalister/mm.

Kolla också hur politiker framstår i journalistiken, dvs med bild tagen med kamera och eventuellt redigerats i t.ex photoshop. Läs på om kroppsspråk, ansiktsuttryck, tonläge hur dessa påverkar människor. Gör samma sak med människors interaktion med varandra, läs hur man t.ex inger extremt stort självförtroende. Använd denna kunskap för att märka detaljer som kanske inte är en slump, utan en tydlig trend. Skillnaden på bilderna i en agenda-styrd tidning vs 'opartisk/objektiv'-tidining är tydliga. Finns självklart stora undantag eftersom en agenda-styrd tidning kan använda porträtteringstekniker som 'opartiska/objektiva'-tidningen praktiserar - med syfte att manipulera folk till ett ställningstagande under illusionen av att tidningen är opartisk/objektiv och utan syfte. Jämför texten med hur bilden ser ut.

Annat är väl statyer, gator uppkallat efter en död, tidigare hjälte-status figur som man öppet identifierar sig med.

Muhammed är en av vår tids viktigaste ledare trots att han varit död länge. Det blir ett jävla liv så fort han avbildas öht. En svensk konstnär som ritade honom som rondellhund har nu haft statlig livvakt i åratal. En fransk tidning som drivit med honom och avbildat honom i satiriska sammanhang fick hembesök av terrorister.

Detta med att avbilda ledare på ett sätt som de eller deras anhängare inte upplever som smickrande, t ex genom satir, har alltid varit sprängstoft, och är det fortfarande i allra högsta grad.

Man ser ju karikatyrerna som ofta publiceras i diverse media på ett sätt.

Historiskt sett har man dock porträtterat dem rätt strikt efter rådande ideal, porträtten hade inte kanske alltid mycket med verkligheten att göra (minns Henry VIIIs besvikelse över sin första fru när hon anlände efter att ha bestämt sig utefter porträtten. På lika sätt beskrivs Anne Boleyn i nedsättande tonläge av folk vid hovet vid tiden som ful, dunkel och mörk som en zigenare emedan turister idag ofta tar fel på vem som är Anne Boleyn när de kommenterar porträtten).

Går man runt på Gripsholm och studerar porträttsamlingarna så kan man se att porträtt måladd i viss tidsperiod ser ut som om de skulle kunna föreställa folk som i närmaste ser ut som vore de mycket nära släkt...i sekelskiftet 1600-1700 såg de nästan ut som aliens med enorma ögon och extremt litet hakparti. Men konstnären kunde antagligen råkat illa ut om denne inte porträtterade uppdragsgivaren och dennes familj enligt de stilideal som rådde. Även om uppdragsgivaren objektivt inte kan ha undgått att notera att det inte är likt.

Avbildningar av faraoner, sfinxer osv är POLITISK PROPAGANDA i första hand, konst i andra hand. Ett bra exempel är den romerske kejsaren Augustus. Den mycket kända statyn av honom föreställer en välbyggd och vacker man i sitt livs blomma. Det var så han ville bli sedd av sina undersåtar. Statyn kopierades i stort antal och sattes ut överallt i det Romerska riket.

Familjen Medici i medeltidens Italien blev de första som började betala konstnärer en slags statlig lön, men orsaken var återigen politisk. Den aktuelle furst Medici var känd för sin stora näsa och såklart gjorde olika trubadurer narr av detta. Det målades och ritades porträtt av fursten med fokus på hans näsa. Vanligt folk njöt av att kunna driva med överheten.

På medeltiden fanns halvön Italien, men det fanns ingen stat som hette Italien. Det fanns istället ett antal stater som konkurrerade om resurser och krigade mot varandra. Det fanns inget språk som hette italienska utan varje region pratade sitt språk. I Venedig pratades tex Vegliot. Dock var de här olika språken mer eller mindre besläktade med varandra. Dessutom kunde även simpelt folk flera språk.

En sak som de italienska makthavarna hade missat var att förbjuda sina medborgare att lämna landet. Om en Giuseppe i Genua var missnöjd med skatterna eller med hur polisen spöade upp folk utan anledning, kunde han plocka ihop det han ägde och flytta till Venedig, eller någon annan av staterna. Detta gjorde att det blev problematiskt för makthavarna att jävlas med sina befolkningar.

Om för många blev missnöjda och flyttade kom skatteunderlaget att minska, och även tillgången på vapenföra män. Ett land med för lite folk kom snart på efterkälken. Och sen blev det uppslukat av någon granne.

Allt detta ledde till att vår furst Medici inte lätt kunde gå och hänga alla som gjorde narr av hans stora näsa. Istället gjorde han tvärtom. Han gav dom pengar. Inga motkrav. Här bara älskar vi konstnärer. När du får pengar varje vecka av snubben med den stora näsan tar det emot att fortsätta driva med hans näsa. Så du hittar på annat att dikta om eller att måla.

OK, spola fram femhundra år och landa i Sverige.
Fursten av idag är ingen enskild person, utan det är istället ett löst sammansatt kollektiv, låt oss kalla det Etablissemanget. Detta Etablissemang är lika känsligt för kritik som Medici med näsan var. Och lika förhindrade att hänga folk som han var. Så dom löser problemet på samma sätt som den medeltide fursten. De ger sina potentiella kritiker pengar.

Nu är jag inte ett dugg konstintresserad, men jag sätta en slant på att det inte förs upp pjäser som kritiserar Staten, det målas inga nidbilder av Etablissemanget, det sjungs inga nedlåtande sånger om Makthavarna. Och hur mycket var det nu "kulturen" fick i budgeten? Sex miljarder? Priset för att täppa till käften på våra moderna trubadurer och målarkluddar är alltså sex miljarder. Sen har vi dessutom Pressen som befinner sig i exakt samma förhållande. Fast då heter det presstöd.

Varför inte införa RUNKSTÖD lika gärna? Män som runkar slåss inte. Prova. Det går bara inte. Antingen runkar du eller så slåss du. Du kan inte göra båda samtidigt. Samma med bankrån. Jag har då aldrig hört talas om bankrånare som rusar in och hotar spruta ner banken med sperma om dom inte får pengar. Runkande män bidrar alltså till ett humanare samhälle. Tänk om vi skulle betala folk för att runka? De skulle få betalt för något som de ändå skulle göra, gratis. Och äntligen skulle våra kryptokommunistiska makthavare få rätt; Alla runkare skulle bli lika mycket värda! (Dvs noll)

Nåja, den tanken kanske bör utredas av statsförvaltningen innan den genomförs.

Det svenska ordet "konst" kommer från tyskans "können" att kunna. Man skiljde alltså på en person som KUNDE måla av ett ansikte och en som inte kunde. Ungefär som med alla andra hantverk. En person KAN arbeta med att översätta texter från franskan, medan en annan inte kan det. En kan snickra, en annan inte. Osv. Konst betydde i början helt enkelt att det fanns hantverksskicklighet.

De flesta konstnärer av idag tror däremot att "konst" kommer av "konstig". Därför är de också konst-iga. Medan medeltidens barder roade folk med att driva med makten, roar våra barder ingen alls och får ändå betalt för det. Inte illa pinkat. Inte helt olikt det där Runkstödet. Idag lever ju konsten med konstgjord andning. Teaterproduktioner, målningar, skulpturer har bara en kund, maktapparaten. Maktapparaten tar våra pengar ifrån oss och köper saker ingen vill ha, till ingen. Ungefär som när din mamma försökte para ihop dig med den där fula hällörade bruden du inte var ett dugg intresserad av.

Det sägs att testet för att bestämma om du KAN programmera eller inte är om du kan skriva ett program som skapar en miniräknare. De fyra räknesätten räcker. Men vad säger att du KAN skapa konst? Tja, inget faktiskt. En kaxig attityd och befängda infall räcker. Men för att få pengar av staten måste du nog attackera den först. Efter tjugo till trettio år av trakasserier kan de plötsligt utse dig till hedersdoktor och erbjuda dig att smycka ut Runkeby eller något sånt.

Du kan däremot inte måla äpplen med tandpetare instuckna. Det är ingen som bryr sig. Gör istället en negerkvinna i lakrits. Måla "antirasism" som ett monster som tuggar i sig huvudena på spädbarn. Skapa ett verk som heter "alla lika - alla olika" och som består av ett antal högar med skit. Verklighetens alla lika, alla olika. Så kommer du få se på fan.

Fast enklare vore ju förstås om alla kunde få runkstöd.