Citat:
Ursprungligen postat av
Hamilkar
Substantivböjning har inte med genus utan med
deklination att göra i svenskan. Det hypotetiska substantivet
*spånga, som skulle ta
*spångor i pluralis, tillhör första deklinationen. Den alternativa böjningen
spång - spångar följer andra deklinationens mönster, och den traditionella böjningen
spång - spänger den tredje, helt oavsett vad
spång skulle ha för ursprungligt genus.
Nu skite jag fullständigt i svenskans bakåtsträvande och fullt påhittade primitiva deklinationsregler som bara är en spik under nageln för oss utomsvenska nordiska lingvister. far och flyg med alla akademiska smygtyska illusjoner. Att svenska inte har feminina ord är bara trams.
Det sagt, så vill jag påpeka att 1. dek alltid är kvinnlig, med väldigt få undantag. 3je dek, innehåller både kvinnliga och manliga, men då de kvinnliga är oftast de med umlaut finns här också väldigt få undantag.
EDIT: Efter att ha läst svenska wikipediasidan om utrum har jag helt tappat förtroendet för att svear någonsin kan læra sitt eget språks grammatik.