Ord i svenska språket som svenskar inte längre riktigt förstår betydelsen av

Du diskuterar som om du tror att alla talar likadant i Norrland.

Absolut inte, men om ordet lever kvar i mellersta östra norrland så är det ju fortfarande en del av norrland, eller hur?

Fast en tämligen värdelös information eftersom Norrland är så stort och olikartat vad beträffar dialekter [och även väder].

Det platsar, precis som att använda ehuru i tron att det betyder »hur«. Jag kommer osökt att tänka på Ulf Lundell som tror att ity stavas med inledande e, »ety«. Vet man inte vad ett ord betyder och orkar man inte slå upp det, då bör man avstå från användande.

Lite på samma spår, fast helt tvärtom, var Sten och Ebbe Nilsson när de gjorde en cover på Grymlings låt Mitt bästa för dig. Texten lyder: Skuggorna ljuger och går förbi. Möter sitt eget tyranneri.

Sten och Ebbe var dock förblindade av dansbandsspråket och skrev följande på konvolutet: Skuggorna ljuger och går förbi. Möter sitt eget turalleri.

Nu var nog ändå Sten och Ebbe mer rätt på eftersom det heter tyranni, inte »tyranneri«.

En märla är väl rent allmänt ungefär detsamma som en krok (inte som i fiskekrok) eller något böjt, även om ordet nu främst lever kvar i specifika användningar.

I specifik betydelse tänker jag närmast på de omkring 2 cm långa elsladdar jag i de unga tonåren böjde och sköt iväg med slangbella. Gjorde rätt ont att träffas av en sådan.

Häkta. Medelsvensken har nog bara koll på den juridiska betydelsen. Men häkta betyder också knäppa, haka, kroka (fast).

"- Kan du hjälpa mig att häkta fast taklampan?"

Känns lite tveksamt. Skulle tro att de allra flesta (vuxna) någon gång häktat på eller av en dörr t.ex.

Dom må ha utfört handlingen men frågan är hur många som kallat det för "häkta" istället för "hänga".

Ett bra exempel på små ord som har försvunnit ur vardagssvenskan!

Ett annat exempel:
I min ungdom var jag ett par månader lärare på realskolan i Färgelanda, Dalsland.
(Ja, detta är längesedan, troligen slutet på 1960-talet)
En lärarinna i Svenska bar öknamnet Eljest bland eleverna.
Det enda eleverna gjorde på hennes lektioner var att räkna hur många gånger hon sa eljest

Själv klarade jag mig nog lindrigt undan som lärare i matte och biologi.

PS
Eljest är väl numera mest ett norrländskt adjektiv för att vara lite annorlunda, särartad, inte som vanligt folk.
Jag tycker t.ex. att Margot Wallström är lite eljest

Faktum är att jag - som är uppväxt i västernorrland - endast känt till "eljest" som en ålderdomlig synonym till "annars" så länge jag kan minnas. Det är genom litteratur och media som jag fått höra talas om det där att det skulle vara något man säger om byoriginal i norrland.<
Det är inte så att jag betvivlar att det förekommer, men jag tycker heller inte att det kräver en förklaring. "Eljest" som ord är inte helt uråldrigt (det fanns ju som du vittnar om personer som använde det på 60-talet), men det kommer snart vara historia om idioter står i TV och lägger fram det som att det *betyder* "byoriginal".

att göra ngn en björntjänst brukar misstolkas. Har kanske redan tagits upp i tråden.

Aldrig hört det i annan betydelse än att göra någon en tjänst som är till förfång för denne.