"Hårdrocksprogram skulle upprätthålla sexistiska samhällsnormer”

Det har startat ett upprop under #hardrocksuppropet där man kräver mer hårdrock i Sveriges Radio och på SVT.

Detta gillar inte Emelie Draper Hårdrock mot rasism.

http://www.svt.se/opinion/emelie-draper-om-hardrock


"Det kommer att spelas modern metal, det kommer att kallas hårdrock och det kommer att vara fel den bemärkelsen.

Den scenen består nästan bara av vita heterosexuella män, på sin höjd skulle de kanske köra en timmes kvinnospecial i något program och ifall någon skulle klaga på det skulle det bara hänvisas till att det inte finns tillräckligt mycket eller kända kvinnor inom scenen.

Därefter skulle säcken knytas ihop och allmänheten skulle tro att det där är hårdrock; en heteronormativ vit musikgenre.

Det sista vi behöver är att public service slänger mer bränsle på normativitetselden.

Det där programmet skulle bidra till att upprätthålla rasistiska, sexistiska och homofobiska samhällsnormer.

Att bara spela sådan musik är exkluderande, eftersom det inte finns någon större variation bland bandmedlemmarna – vilket i förlängningen gör värdelösa saker med hårdrocksscenen som är mansdominerad, rasistisk och den är HBTQAI-fobisk."

Har hon rätt?

Nej hon har definitivt fel. Hårdrockscenen är inte stängd för kvinnor så det där feministdravlet kan hon ta och köra upp i sitt rövhål.

Dessutom finns det massor av kvinns som gillar hårdrock/metal.

Typisk försöker-göra-sig-märkvärdig-genom-korkade-kommentarer-snack.

Idag har jag lärt mig ett nytt ord: "HBTQAI-fobisk". Det finns ingen ände på eländet...

Faktum är ju att hårdrocken mycket väl kan vara mansdominerad utan att det är något problem ur jämställdhetssynpunkt. Så länge den inte är exkluderande för kvinnor så får man helt enkelt köpa att könsrepresentationen inte kommer att vara 50/50 inom alla områden.

Är det till exempel ett jämställdhetsproblem att 110% av alla som tittar på Sex and the city är kvinnor? Jag som är man (och vilken man, dessutom!) skiter fullständigt i detta, men hade jag velat hade jag haft all möjlighet i världen att ta del av eländet. Det känns rätt så rimligt. Precis på samma sätt är det med hårdrocken.

Har dessutom kunnat skönja en trend att kvinnliga hårdrocksmusiker blir mer och mer framträdande i takt med att Youtube och andra alternativa kanaler växt fram.

Det hade varit intressant om kritiken istället riktades mot till exempel bluesen, en företrädesvis svart musikstil som är extremt mansdominerad. Då blir det en fråga om vilken dimension som är överordnad och i det fallet tror jag tyvärr att utkomsten hade varit att det var mer OK eftersom ras-kortet övertrumfar kön-kortet. Hårdrocken är enligt Draper en "vit" företeelse (något som kan ifrågasättas...) och då är det OK att kritisera.

Vadå, till skillnad från neger-hophip som inte alls handlar om att konstant omnämna brudar som horor och att ligga med dem, när man inte knarkar eller begår "häftig" brottslighet, då eller?

Nu är du orättvis. neger-hophip brukar låta tjejer både svarta och latinos får vara med. De brukar få stå och twerka i bikini i gruppernas videos.

HBTQAI???

Vad i helvete är detta? Vad står AI för i den akronymen? Hur många bokstäver kan man lägga till?

Men mest vill jag veta vad AI står för - googlat lite och det är ju helt knäppt att akronymen används här och där men ingenstans kan jag finna en definition. Är det helt enkelt underförstått nuförtiden att alla bara ska förstå varje ny bokstav som läggs till?

Huvudsaken är väl att musiken som spelas är bra och vad som är bra är ju upp till var och en.

Snacka om att leva i en psykotisk fantasivärld.

A kanske står för asexuella och I för intersexuella, det som förut hette hermafroditer.

Hårdrock har historiskt varit väldigt inkluderande för kvinnor och hbtare, se bara på Twisted Sisters. Faktum är att det i flera subgenres är ideal med ett feminint/queerigt utseende.

Det är intressant hur hon antar att alla hårdrockare är heterosexuella, extremt normativt uttalande måste jag säga.

Att hårdrock och metal är alltför oblygt manlig musik, alltför tufft muskelstinn och nerlusad med onda hormoner, det har varit ett inkört tankespår bland yngre musiktyckare och aktivister här i landet i minst tio år. Det ska vara twee akustiska tjejduos eller slamriga tjejband med ostadigt punkbeat eller nån sorts konceptpop, och texterna ska handla om blommor eller flickdrommar eller att njuta av choklad.

Det verkar vara just det oblygt riffiga, högljudda och detta att banden lyckas överbyrgga köns- och åldersgränser i sin publik som irriterar. Svenska musiktyckare vill ha band som låter dem känna sig delaktiga i en kult tillsammans med några kompisar och andra musikskribenter. Tanken på ett stort publikhav som viftar med händerna och klappar med i beatet på sina ställen gör dem lätt illamående, likaså tanken på en musikkultur där både artister och publik sätter värde på att du kan lira på riktigt - och även i ganska högt tempo.

för att inte nämna det där arabiska dödsmetallbandet som alla älskar att älska just nu, man kan fan inte med intellektuell hederlighet påstå att metalscenen är exkluderande. sepultura? bad brains? fucking metallica? (kirk hammet/nya basisten)...

hon är nog en poser, hon vet ju uppenbarligen ingenting om metal.