Citat:
Lär dig vad hans sjukdom är och hur den kan visa sig.Han var helt normal långt upp in i vuxen ålder, tills han bestämde sig att skita i allt och bli "bipolär" helt plötsligt. Nu är han några år över 30, ganska misslyckad kan man väl säga, men han har ett jobb iallafall, men det var väl anledningen att han bestämde sig för att han var tvungen att bli bipolär, eftersom han är både lat och insåg att han inte skulle komma längre än där han är nu. Iallafall så blev mamma sjuk nyligen. Nu har jag inte en aning om vad han sysslar med, men jag hör honom utanför, han sov hemma inatt, något han aldrig gör annars. Mamma frågar om jag har några rena jeans att låna ut till honom, vadihelvete tänker jag och svarar nej bara (vilket jag inte heller hade). Sen hör jag något konstigt tjaffs, mamma säger att han måste ha rena jeans något mer, han säger att hon ska sluta säga åt honom vad han ska göra hela tiden. Han pratar som en efterbliven och säger "det är därför jag behöver hjälp".
Det som gör mig förbannad är att han börjar bete sig som en efterbliven idiot just när mamma blivit sjuk, det gör att jag har noll sympati för honom. Hur ska jag handskas med honom?
Det som gör mig förbannad är att han börjar bete sig som en efterbliven idiot just när mamma blivit sjuk, det gör att jag har noll sympati för honom. Hur ska jag handskas med honom?
Bipolaritet är lika individuellt som allt annat.
Följ med din bror till hans psykoterapeut, om han nu har någon, där kan även du få stöd och hjälp.
Jag tycker att även du verkar vara dysfunktionell. Det är Din bror och är han sjuk så gör han inte saker mot dig medvetet men det gör du.
Rekommenderar dig att fråga om du får vara med på anhörighetssamtal.
Tror det är viktigt för dig och din bror
