Min bror är bipolär och beter sig som en jävla imbecill [/mod]

Skit i han eller ge han rejjät med stryk så han får lite impulser som han inte kan slippa undan.

Om han får hjälp kanske han får bättre ordning på sig själv, något som skulle göra det lättare för mor din. Vet hon inte var han är lär hon oroa sig för detta.

Får han någon medicin eller annan behandling nu?

TS måste vara den stora idioten i familjen.

Jag förstår TS absolut. En bipolär person tar oändligt med plats och låter sina behov gå före alla andras. Att försöka göra en bipolär person nöjd är meningslöst och man får försöka ta hand om sig själv i första hand.
Bipolära personer med diagnos börjar ganska snart använda sjukdomen för att ursäkta sitt beteende (varvat med totalt förnekande av diagnosen oftast).
TS reaktion är ganska naturlig. Reagerar man på något annat blir man utnyttjad eller bortkollrad.

Du är ju fan värre än din bror på ett sätt om du inte kan ha sympati för hans psykiska sjukdom, det är ju i princip samma sak som en fysiskt sjukdom bara på insidan och därför syns det inte lika bra och är svårare att förstå eftersom att det lätt skiljer sig från person till person också. Du får ju inte heller din mamma att må bättre eller stressa mindre genom att ge din bror massa skit, klart hon blir upprörd om hennes två barn ger varandra skit pga att den ena är sjuk när hon själv också är sjuk?? Vad är det med dig egentligen? Tror du ärligt att psykiska sjukdomar är "ursäkter/påhitt" för att göra livet "lättare" eller slippa saker? Du behöver ju hjälp lika mycket som din bror, fast för dig att öppna några fönster i hjärnan så att du inte är så jävla trångsynt som du verkar vara.

Några andra här verkar ju behöva läsa på och lära sig lite mer om psykisk sjukdom och hur man ska ställa sig som anhörig och hjälpa på bästa sätt/vad man ska förvänta sig. Visst att det kanske är jobbigt och tar mycket energi att vara omkring en psykiskt sjuk, det vet även jag och det vet även den sjuke långt inne och mår troligtvis dåligt över det också även om det inte alltid syns (kan ju dock variera men det är nästan omöjligt för utomstående att faktiskt veta), och det gör ju inte saken värre att folk blir förbannade på dom endast pga att dom är sjuka och faktiskt ärligt inte kan kontrollera mycket av det dom gör speciellt om dom är psykotiska som du faktiskt säger att din bror är! Det blir mycket bättre med medicinering kombinerat med samtal men verkar ju inte som han får hjälp även om han faktiskt erkänner att han behöver det!

Du vet att alla bipolära inte är likadana och att väldigt många promenerar runt och har vanliga jobb och relationer va? Eller har du byggt din uppfattning på ett par personer du stött på eller en tråd på flashback där folk beklagar sig om sina bipolära anhöriga?

Ser att vissa hoppar på TS, men ingen människa är sin sjukdom.

Alla människor även om de har bipolär sjukdom, schizofreni, depression etc. har en personlighet (personliga egenskaper).

En person kan visst ha mindre bra personliga egenskaper, som har inget att göra med själva sjukdomen. Tycker inte att man ska glömma det, man måste ändå utgå ifrån att TS känner sin bror rätt så bra bättre än någon annan (sedan tidigare, innan sjukdomen bröt ut).

Det mindre bra TS har att säga om sin bror, måste inte nödvändigtvis vara ren okunskap om sjukdomen, förmodligen finns andra erfarenheter som spelar roll.

Du verkar inte veta hur borderline och bipolära individer fungerar. Jag vet iallafall hur min mor alltid måste få som hon vill annars blir det ett HELVETE.
Borderline är enligt mig den värsta psykiska problematiken man kan bära på, iallafall för omgivningen.

Mjo, du har rätt i att man inte är sin sjukdom, men det han poängterar ut starkt i hans utlägg är just att det är pga att han är bipolär, att han jävlas med flit i princip pga att han är bipolär etcetc, det är det folk reagerar på. Klart han kanske har en jävlig personlighet i grunden men det är ju inte det som varken TS riktigt skriver eller ingår i rubriken eftersom att i princip pekas på i princip alla inägg att det är pga sjukdomen som han bla "bestämde" sig för att "plötsligt" få..

Han har förbrukat min respekt för alltid, när han börjar med detta psykosbeteende helt plötsligt i detta läge, då är man lägre än skit. Tillochmed min mamma var irriterad, jag har stöttat henne mycket så börjar han bete sig som en galning, som dessutom söker uppmärksamhet hos mina föräldrar och min mamma som har en dödlig sjukdom (ca 80% chans att överleva bröstcancer med operation och allt men det är ändå oroligt då man inte vet). Han kan dra åt helvete faktiskt, han är inlagd på sjukhus förövrigt.

Börja bete sig som en schizo och komma hem till min mamma och bete sig som en galning, dessutom smått otrevlig och delar med sig av sina sjuka funderingar, när hon nyligen blivit diagnosticerad med bröstcancer. Det är verkligen att söka uppmärksamhet och utnyttja de som är i sitt livs mest psykiskt sårbara tillstånd.

Hur mår du själv egentligen? Det låter mycket som att du blir arg att din mor ger han all uppmärksamhet.

Sen ska du förstå en sak. Psykiska sjukdomar är INGET du väljer. Och du ska skärpa dig rejält angående den attityden. Du har en jävla översittare attityd där du förväntar dig att du har insikt i alla omständigheter.

Har din bror Bipolär så är det en av de psykiska sjukdomarna som även har en fysisk åkomma i förminskad hippocampus. Detta innebär att han har mycket svårt att hantera känslor. Det betyder att om du vill ha din bror i ditt liv från och med nu så MÅSTE du förhålla dig till den. Precis som du förhåller dig till din mamma.

Sen ska du absolut stå på dig. Det du känner är också lika viktigt. Men ordna nån jävla empati som inte är narcissistisk.

Ni verkar vara lite dysfunktionella allihop.

Din bror mår dåligt pga din mors sjukdom. Han är uppenbarligen inte i psykisk balans. Eller tror du han valt att "bli bipolär och skita i allt"?