Min bror är bipolär och beter sig som en jävla imbecill [/mod]

Han var helt normal långt upp in i vuxen ålder, tills han bestämde sig att skita i allt och bli "bipolär" helt plötsligt. Nu är han några år över 30, ganska misslyckad kan man väl säga, men han har ett jobb iallafall, men det var väl anledningen att han bestämde sig för att han var tvungen att bli bipolär, eftersom han är både lat och insåg att han inte skulle komma längre än där han är nu. Iallafall så blev mamma sjuk nyligen. Nu har jag inte en aning om vad han sysslar med, men jag hör honom utanför, han sov hemma inatt, något han aldrig gör annars. Mamma frågar om jag har några rena jeans att låna ut till honom, vadihelvete tänker jag och svarar nej bara (vilket jag inte heller hade). Sen hör jag något konstigt tjaffs, mamma säger att han måste ha rena jeans något mer, han säger att hon ska sluta säga åt honom vad han ska göra hela tiden. Han pratar som en efterbliven och säger "det är därför jag behöver hjälp".


Det som gör mig förbannad är att han börjar bete sig som en efterbliven idiot just när mamma blivit sjuk, det gör att jag har noll sympati för honom. Hur ska jag handskas med honom?

Det låter som att du mest retar dig på din bror, utan att vara särskilt insatt i vad han egentligen har för problem. Om du har lust kan du ju försöka intressera dig för honom, be att få läsa hans psykjournal kanske (eller valda delar av den). Då kan du få en bättre bild av honom och hur du ska hantera honom.

Om du inte har lust att fördjupa dig i hans eventuella bipolaritet kan du väl bara utgå ifrån att han låtsas vara bipolär för att djävlas med dig och din mamma. Du kanske har rätt. Och i så fall är det väl bäst att minimera kontakten med honom. Låtsas lyssna när mamma pratar om honom. Svara enstavigt. Ge inte honom några kläder du är rädd om osv. Du lär nog inte kunna ändra på din mamma.

Han är bipolär, men sånt är bara trams i min mening, och ingen ursäkt. Jag blir förbannad för att han beter sig som att han är fulltständigt efterbliven just nu.

Vad baserar du din åsikt på? Låter både godtyckligt och okunnigt, och du låter minst sagt osympatisk. Din bror är ju dessutom medveten om sina svårigheter och verkar vilja ha hjälp, utan att få det(?). Vad du ska göra är att hjälpa till att tjata sönder psykvården om han inte har ork/förmåga göra detta själv.

Frågade mamma var det var frågan om, tydligen är han helt psykotisk just nu, tror att folk är ute efter honom och grejer varför han sov här i natt, har massa vaneföreställningar och verkar försvunnit från verkligheten. Men ifall han ska bete sig så när mamma just blivit sjuk kan han dra åt helvete.

ska han dra åt helvete för att han har en sjukdom han tydligen inte kan kontrollera? vilken bra brosa du är

Det är väl nu som bror ska komma in i bilden och hjälpa/stötta han och försöka se till att han få nån form av hjälp

Är du på riktigt? Det är inget han aktivt valt, det är så hans hjärna fungerar just nu. Hjälp honom få vård istället för att tycka synd om dig själv. Läs på om bipoläritet också.

Edit: Flyttar tråden. Relationer och samlevnad -> Psykisk hälsa.

/mod

saäker inte vad din mor behöver just nu men tror du att han fejkar sin psykos?
jag tror att både din mor och bror behöver hjälp.

Min mamma är allvarligt sjuk, men kan förhoppningsvis bli frisk efter operation, och jag tror att stress från hans psyksjukhet kan förvärra det. Därför har jag noll sympati för hans beteende, och funderar bara på hur jag ska få honom att hålla sig undan.

Nej han fejkar ingenting han är säkerligen galen.

Andas. Läs på om bipoläritet. Försök ha förståelse. Bipoläritet kan bryta ut just av att livet blir för tungt och om din mamma blivit sjuk kanske han inte kan hantera det på ett bra sätt och därför gått in i en psykos eller neråtperiod. Detta är mycket möjligt och jag tror det är bra om du är förstående både mot honom och din mor. Hon har nog med problem med sig själv och din bror, därför ger jag dig rådet att hjälpa din mor med honom ifall du bryr dig om henne.

Som andra har sagt är det mer än troligt att det just är din mammas allvarliga sjukdom som har förvärrat hans tillstånd. Det är ingenting han väljer, han är skör. Ett skov eller en episod har i princip alltid en trigger, och er mammas allvarliga sjukdom är en klassisk trigger.

När det gäller andras sjukdomar, psykiska eller fysiska, är det ointressant vad de handlar om "enligt dig". Din bror är bipolär, att du inte tror på bipolaritet är oväsentligt. Du kan göra ett tankeexperiment: Tänk om allting inte handlar om dig och vad du tror och vad du känner och tycker. Tänk om det finns andra som har andra upplevelser och erfarenheter än du - och våga sedan språnget och försök föreställa sig att deras upplevelser och erfarenheter är exakt lika giltiga som dina. Varken mer eller mindre.

Om du inte kan förstå det så kan du iaf lära dig att det ÄR så. Har man en empatistörning, vilket du verkar ha, så kan man naturligtvis inte vara empatisk, men om man har någon förmåga att abstrahera så kan man lära sig att människor är olika och att det inte automatiskt innebär någon värdering i sig.

Du kan försöka vara snäll mot din bror bara för att hjälpa din mamma genom den här svåra tiden. Det gör henne starkare om hon vet att din bror har någon (dig).