Citat:
Ursprungligen postat av
Fri
Jag vill diskutera den länkade artikeln nedan. Vad har ni som är makroekonomer eller som är intresserade av ämnet och fenomenet för åsikter? Jag avvaktar med att delge mina egna kommentarer tills jag vet hur landet ligger hära.
http://www.dn.se/debatt/lat-alla-inv...e-utbetalning/
Det finns mycket man kan säga om de stolligheterna. Men man kan väl ta sig an själva grundbulten:
Citat:
Om staten ökar mängden kronor i ekonomin sjunker så småningom penningvärdet och inflationsmålet kan uppnås. Produktionen kommer snabbt att höjas, eftersom en del av de extra kronorna kommer att spenderas direkt. Lediga resurser tas i anspråk. Arbetslösheten kommer att sjunka snabbare än annars vore fallet. Även när priserna stiger, kommer en högre efterfrågan att hålla i sig, åtminstone så länge räntorna inte höjs i motsvarande mån. Lönerörelsen blir dessutom enklare om arbetsgivare och fackliga organisationer åter kan enas om att utgå ifrån två procents inflation.
a) Först en förklaring till det något kryptiska "trycka pengar". Det handlar här om att staten skall låna upp och sedan spendera. I deras fall ska staten låna och delat ut som bidrag till konsumtion. Inte investeringar.
Folk får välja vad dom ska använda bidragen till. Men i praktiken innebär detta att staten lånar och köper Iphones av Apple vilket leder till jobb i Kina, och staten köper semesterresor till Thailand, vilket leder till jobb för Thailändare.
b) Ytterligare förklaring. När staten lånar så leder det till sist till en ökning av mängden statsobligationer. Och det är inte pengar/betalmedel.
Det finns exakt ingenting som säger att detta leder till ökad mängd betalmedel. Och ännu mindre ökad omsatt penningmängd.
Tittar vi i verkligheten på Japan som provat detta i ca 30 år så ser vi inte direkt att det varit inflationsdrivande. Låt vara då att man i Japan satsat mer på statliga investeringar, än rena bidrag.
c) Tomtarna väljer helt att bortse från realiteter i Sverige. Skulle nu detta fungera och inflationen kryper upp och reala lönekostnaderna faller och arbetslösheten börja minska,
så finns inga som helst hinder för facken att utpressa sig till löneökningar, vilket omintetgör alltihop. Vi ser att facken idag inte tar någon hänsyn. Förra året utpressade sig byggfacket till sig 2% reallöneökning, Trots att BNP/Capita inte ger något sådant utrymme.
Och så sitter vi där med lika hög arbetslöshet, och samma höga lönekostnader, och med större statsskuld som vi lämnar över till våra barn.
d) I de alternativ som de listade i slutet på artikeln, saknas det alternativ som verkligheten visar fungerar.