Har jag autism?

Jag har själv svårigheter och diagnos men man ska inte låta det begränsa hela livet och skylla allting på sin diagnos. Man kan faktist lära sig att handskas med det. Och givetvis skiljer det sig från person till person, det finns ju folk med autism som inte kan prata.
OM TS hade svår autism så skulle hans föräldrar och skola redan ha märkt det, svår autism är något som märks vid väldigt tidig ålder. Autism överhuvudtaget brukar man kunna lägga märke till som lärare och förälder innan barnet fyller 18.

Man kan faktist anpassa ens liv utefter ens svårigheter, vad spelar det för roll om man har en diagnos eller inte? Om man redan vet sina fel och problem så kan man faktist söka hjälp, med eller utan diagnos. Varför lägga fokus på diagnos när du kan lägga fokus på att utvecklas och handskas med ditt sociala handikapp, TS?
Man måste helt enkelt lära sig att leva med sin funktionsnedsättning.
Jag VET hur svårt det är att träna på saker som man är obekväm med, under min sociala fobi behandling har det känts näst intill omöjligt, som om hjärnan bara spärrar kroppen och hur mycket man än vill så kan man bara inte, det går bokstavligen inte. Då får man testa nånting nytt, nånting enklare och sedan testa på nytt.

Och om man vill vara säker på att man har en diagnos så är det bara o göra en utredning, går inte att fråga flashback om man har autism eller inte.

Allt i livet måste man lära sig. Det man föds med är förutsättningarna. Det sagt så får man acceptera att man kan ha svårt med vissa saker och därför arbeta hårdare med det än andra. Generellt är det också bara bra för det bygger karaktär att jobba hård med svåra problem.

Men som jag bara försökte säga var det att vissa saknar sån pass förutsättning att "arbeta med det", inte riktigt går. Du kan bli bättre på det, men du kommer behöva jobba så hårt att allt annat försummas. Då kan man ju fråga sig när omgivningen får möta istället för att uppmana.

Om du undrar så lät dem till och med utvecklingsstörda individer gå i samma klass som normala.

Läste mitt inlägg igen och jag ber om ursäkt om jag verkade vara aggressiv eller taskig, det var inte menat, förlåt.

Och ja, som du beskriver det är det mycket möjligt att du kanske har asperger / autism.
Tycker dock att du kanske borde söka hjälp? Har sett flera utav dina inlägg där du beskriver ångest osv. Hur mår du egentligen? Går du i någon behandling?

Jag mår bra och rent ut sagt skit i omgångar. Men jag går hos en psykolog (som inte kommer fram till något).
För tillfället mår jag bra och det är dessa tillfällen jag tycker det är onödigt att söka hjälp (det är då jag glömmer bort hur jag har mått tidigare).

Fan vad jag hatar de sociala koderna. Mina vänner förstår inte mina skämt, och jag förstår oftast inte deras.
När de drog skämtet: marcopolo om du har tinnitus är det enda sättet för oss att veta är att träffa dig och lyssna på din tinnitus, och dem skrattade åt skämtet som fan. Men av egen erfarenhet vet jag att det finns ovanlig form av tinnitus som omgivningen också kan höra, men det visste inte kompisarna som drog skämtet. Missförstånd är något som ofta förekommer mellan mig och andra människor.

Jag har haft olika konstiga svårigheter genom hela livet som varit lite onormala. blev diagnostiserad med add nyligen.

Som du ser så klarar jag allt du tar upp, ändå har jag AST-diagnos. Det går inte att städa en diagnos utifrån detta lilla. Ta kontakt med psykiatrin och be om en utredning.

hur ser dina sociala lägen ut?

autister verkar kunna hantera färre lägen, delvis öppen/stängd och likställd inerauktion helt utan hierarki.

jobbade extra med en med grovt detta, försökte hitta kontakt genom att dra ner på tempot, samt meningar där inte någon interauktion var nödvändig. försökte även få kontakt genom att göra miner. lite som en apa.

autister verkar kunna hantera färre lägen, delvis öppen/stängd och likställd inerauktion utan hierark /fiende

jobbade med en grovt detta, hitta kontakt genom att dra ner på tempot, samt meningar där inte någon interauktion var nödvändig. gjorde ibland mindre miner istället för verbalt. lite som en apa.

passar det?

Jag brukade ofta göra miner när jag var yngre för att få kontakt med andra.
Jag är antingen hur öppen som helst, och har relativt lätt att prata med andra eller tystlåten och inte öppen alls. Exempelvis hos psykologen som jag går till blir det ofta pinsamma stunder. Sedan vågar jag inte allt medans jag är där.
Har svårt att ge andra komplimanger, och uttrycka känslor. Dels att hålla ögonkontakt, och krama andra.
Jag tror aldrig att jag kommer få ligga. Men att leva med någon annan person vill jag då verkligen inte göra.

Grejen är den att en autist har inte insikt i sin egen autism. Det är som en person i psykos. Man lever i sin egen värld. Det talar för att du inte har det.