Citat:
Ursprungligen postat av
Ydalir
Ok, tack för svar. Frågan är ju vad detta på sikt får för konsekvenser.
Jag antar att vad vi behöver här i landet är ordentligt med låglönejobb för att skaffa sysselsättning åt långtidsarbetslösa men framför allt åt alla s k nyanlända som naturligtvis inte har så kvalificerad utbildning som regeringen ofta påstår, snarare tvärtom.
Samtidigt är ju regeringens åsikt (självklart stödd av fackföreningarna) att vi inte ska sänka lönerna utan konkurrera med kompetens. Hur ska vi då få till de låglönejobb som behövs? I exportsektorn kommer vi ju också att ha en ojämn konkurrerens med de verkliga låglöneländerna. Ska alla dessa arbeten tillskapas inom den inhemska tjänstesektorn?
Om vi nu inte förmår öka exporten och samtidigt fortsätter håller en försvagad krona med hjälp av negativ ränta och spär på inhemsk tjänstesektor med olika former av stöd (ROT, RUT osv) därför att priserna egentligen är för dyra för inhemska konsumenter vad händer då?
Som jag i min ovetenskaplighet ser det måste endera upplåningen öka (kanske det finansministern bäddar för genom sitt uttalande om att det är så billigt att låna till de nya skolor som behövs som en följd av alla nyanländas barn) eller välfärden sänkas?
Vad säger Simora och övriga nationalekonomer?
Ända sedan facket har tilltvingat sig löner utöver vad näringslivet kan bära har överheten tvingats antingen devalvera (när man hade fast växelkurs) eller försöka elda på med inflation, för att motverka reallöneökningarna så att näringslivet inte ska gå i konkurs. Alla regeringar oavsett färg har fått ägna sig åt det. Det är helt enkelt inget bra för landet om näringslivet går under.
Sossarna skattevansinne har också spelat in. Det har bidragit till att sänka konkurrenskraften för näringslivet. Tidigare drog sossarna upp skatten och anställde de arbetslösa i offentlig sektor. Men dom tvingades själva inse att den kommunistiska vägen om att förstatliga allt inte riktigt var den rätta.
Detta blev tydligt på 70-talet när andra länder hämtat sig efter andra världskriget och började dyka upp på världsmarknaden. Framförallt Japan. (Inte bara Sverige fick problem på 70-talet. I England fanns en liknande utveckling där Labour och facken jobbade hårt på att köra England ned i avgrunden fullkomligt). Därav flera devalveringar. Varav en väldigt kraftig 82 efter att Regeringen Palme tillträtt.
Så svaret på din fråga är att Sverige, liksom de flesta länder är för närvarande involverade i ett valutakrig där det handlar om att pressa ned sin växelkurs för att sänka lönekostnaderna för sitt näringsliv så det ska i första hand överleva i konkurrensen, och in andra hand kunna anställa av de arbetslösa.
För att ta det lite från grunden:
* sänkta (löne)kostnader ger bättre lönsamhet
* med bättre lönsamhet kan man ta större marknadsandel
* med ökande marknadsandel behöver man anställa fler människor
och för samhället gäller:
* med låg arbetslöshet, många anställda, lönsamt näringsliv, så trillar mycket skattepengar in, samt har man låga kostnader för arbetslöshet och sociala kostnader. Då kan man också få tillväxt.
----------------------------------------
Ett annat sätt vore att ha lite mer fri lönesättning. Då fick marknaden reglera det på egen hand.
USA har lite friare lönesättning än Sverige, och vi kan också se hur man där clearat den ganska hårda smäll man åkte på 2008. Deras arbetslöshet är nu nere på 5.1%.