Hur står man ut med livet och livsbedrägeriet

God dag, jag läste nyss lite här om ett gammalt inlägg om nån som ville ha tips på suicid.
Tycker att ämnet blev dåligt genomlyst och tycker oxo synd att inte Flashback till-låter länkar om tips....

Livet är ingen dans på rosor. Men dom flesta klarar det någorlunda, mkt bra tom, typ svårt invalidiserade osv....

MEN, det finns Helvetiska till-stånd, som EJ för många går att härda ut, Du vet vi är inte alla ngn OS-guld atlet. Man kan ha blivit vräkt, är ensam sedan födseln, amputerade ben, mm, oförstående läkare på psyk som ger dej nån vätska som Du blir nedfryst av och ej kan kommunicera men ändå känner smärtan....

# Dödshjälp bör till-låtas, var och en som fyller 25 bör med posten få ett suicid-kit med den mest humana metoden. NPB, natriumpentobarbital - ett insomningsmjukmedel

Och vadå om det var fel, men då är man ju redan död och inget vet.....

Idag finns en hel del som går omkring o plågar sig, som ej vågar hoppa framför tåg, ej vet hur man gör en hängsnara, ej vet vilka gifter som beehövs osv, psykiatrin förstår noll...

Om mej, jag är 51 bast och föddes med psykisksjukdom o hade en djävulsk barndom. Kom aldrig in i livet med detta som jobb, familj, hobbies osv, utan jag driver omkring. Det som tillfälligt räddar mig är kaifan (hasch) men det har biverkningar. Psykiatrin vägrar lägga in mig, jag kan ej sköta mit hem, har ej tvättat i tv.stugan sedan mars, går i skitiga kläder, äter skräpmat, tröstsuper.....

Ingen förstår mig och ingen kan hjälpa mig, och jag kan inte be om hjälp o förstå de andra.....

Vi får inte rugga tillbax för att Helvetet finns bland oss, och då är den enda exit: suicid,
tack för ordet

Pandorak

Livet är svårt om du intalar dig att det är svårt. Livet är underbart.

Tack Ducadream att Du svarade, om det vore så enkelt som Du säger,
men,
jag drar ju slutsatser av det jag upplevt-varit med om.

Å andra sidan har Du ju en poäng, den klassiska läran om possitivt tänkande,
jag ska alltså försöka säga att:

ungefär som stig helmer i sällskapsresan 1: jag är inte rädd, jag är inte rädd, det går bra...

Jag älskar att äta god mat, och mina skulder skall ej behöva vara ngt hinder,
Jag älskar att titta på kvinnor och i framtiden borde jag få en egen, osv.....

Jag skall sova på Dina förslag så ber jag att få återkomma.....
Med vänlig hälsning pandorak

Vad vill du själv, vill du dö eller vill du leva?

jag vill leva, MEN, leva Lyckligt

* jag vill ha en tjejj
* jag vill ha rikedom och makt
* jag vill knulla....

MEN: pga min kroniska depp så..... har jag ej detta...

DOCK: tack vare Guds försyn så har jag börjat levat upp nu i 2 dagar,
dricker öl inte som tröst utan som fira en seger,

Idag har jag tvättat min skittvätt, flirtat med tjejjer, okey,
Du har Rätt Jag vill leva, men när det inte går att lefva.....

fortsättning följer - Tack för att Ni finns

"Livet är hårt och tufft, ibland är det svårt att leva" Citat Sebastian Dawkins

Att inte bry sig har hjälpt mig mycket, att heller inte ta sina tankar på så stort allvar, att inte lyda dem och agera efter dem också.


Detta är tankar exempelvis, tänker du inte dessa tankar så kommer du heller inte att må dåligt på grund utav dem. Ta kontrollen över ditt sinne och lär dig bemästra det, istället för att låta ditt sinne bemästra dig och din kropp. Meditation rekommenderar jag för det.

Förstå att orsaken till ditt lidande inte är orsakat av dessa yttre faktorer, utan p.g.a att du tänker på dessa yttre faktorer.

Du lever, utgå från det. Är det värt att trycka ned sig själv (göra det värre hantera) för det du drömmer om, när du har problem med det som det gestaltar sig just nu, livet. Glöm tidigare erfarenheter och använd dem konstruktivt, så de ger mening i ett bredare perspektiv. Skippa alkoholen (negativa biverkningar, när man lever socialt utsatt - det förslöar sinnet) sök fysisk aktivitet och skäm bort din kropp med bra mat, näringsmässigt (kör själv ett kilo morötter om dagen, en halv liter juice/saft) hjälpte det mig på fötter igen och förändrade mig helt, pigg och aktiv i känslan och framför allt positiv i tanken. Lär dig bruka cannabis måttligt, låt bli om du inte känner för det, lovar att i din ålder med återstoden av ditt liv i sikte, är det en klar fördel att inte vara halvalkoholiserad eller liknande vid pensionen, då kommer problemen med hälsa på löpande band, när det väl kärvar - i det läget är självmord en logisk utväg. Du har haft det tufft, så var en rakryggad fighter - det är du värd i självrespektens namn, kompis.

Bra sagt, håller med dig till 100 %. Precis så är det. Det är också min egen erfarenhet.

När man började mer eller mindre "observera" sina tankar eller ha distansen än att helt bli uppslukad, blev detta med livet och att leva betydligt mer rofyllt.

Intressant när TS nämner "MEN leva lyckligt".

Personligen har inte längre förväntningen eller ens uppfattningen kvar om "lyckligt". Lyckligt kan ju vara vad som helst, och ingenting. Tycker att det räcker gott, väl och långt, ... att bara leva.

Varför dra ut ett citat från en person med helt klart alla möjliga psykiska störningar, samt psykopatiska drag?

Exakt vad som menas med att livet är hårt och brutalt. För den som vill veta vad som händer imorgon så får man acceptera spelreglerna. Livet börjar varje gång du tittar på klockan. Du är spelpjäsen, spela spelet eller dö.

Har du inga andra värderingar här i livet?