Mopedbilar - Livslängd i Mil

Ser en o annan till o från - f f a har ungdomar i välbeställda
villaområden sådana. Låg bakom en i en halvmil idag.

Till skillnad mot moped/mc används dessa året runt-
antar att de har någon form av värme - så de går
ju många många fler mil per år.

Så hur många mil går att ta ut - frågan ställs ju huvudsakligen
därför att de går på maxfart o maxvarv hela tiden.

Rostar dom eller är många gjorda i icke-rostande material.

Är några riktigt bra o andra bara skit? Den jag låg bakom idag
hette Ligier - o en annan? jag sett kunde man missta för en mini.

Finns nästan inga beggade till salu, och dom kostar en rejäl jävla slant att köpa nya sett till vad man får. Små diesel motorer, håller nog säkert 5000mil, men dom är ju så slöa och går oftast korta sträckor så ingen mopedbil har nog gått särskilt långt.

Alla är riktig skit, plastiga jävla lådbilar som inte håller alls.
Åkt många mil, och fy fan vad onödigt att köpa mopedbil.

Yanmar bla.

Motorn är det minsta problemet. Brukar vara en industri/marin motor med mycket lågt effektuttag. Jag gissar att motorn håller 10.000 mil om ingen femtonåring pillar på den. Resten har nog vibrerat isär vid 3.000 mil.

Bättre att köpa en EPA/A-traktor ifall man skulle vilja ha en. visst kan det kännas bondigt men man får bra mycket mer för pengarna. Det var ju trots allt en bil en gång i tiden. En mopedbil har en effektgräns på 5hk, en A-traktor har ingen, bara utväxlingen som måste ändras (om jag kommer ihåg rätt). Om du vill köra olagligt så är A-traktor ännu bättre val, finns hur mycket som helst att köpa (Även om det inte är en Volvo 740 eller liknande så är det nog inte svårt att hitta delar till andra märken heller). Lycka till att hitta delar/trim till en mopedbil.

Och om det inte räckte, tänk på att en mopedbil har en maxvikt på 350kg, vilket betyder att om man krockar med något annat än en cykel så är det hej då med en.

Med detta i tanke så förstår jag inte varför någon i deras rätta sinne skulle skaffa en mopedbil.

Man är inte mer oskyddad än på en moppe. Snarast mer skyddad mot taskigt väder. Det som avskräcker är det ofta sjuka priset. Annars kan det vara en bra lösning för en pensionär på landet utan körkort.

Min granne, en äldre tant, har en Mucrocar. Hennes gubbe har en riktig bil och om de ska åka längre sträckor tar de den.

Tanten har sin till affären eller stoppar in sin hund där bak och åker ut till skogen, som hon gillar att gå i. Modellen har större bak än de flesta moppebilar så den rymmer en hel del. Den har väl gått 4-5 mil som längst vid samma tillfälle och eftersom tanten mest kör på svängiga småvägar i trakter med gott om vilt törs hon inte köra mycket fortare än tillåtna 45 km/tim. En perfekt pensionärsbil!

Problemet med den är att det tydligen är nästintill omöjligt att få tag i reservdelar. Tanten, och många andra, har fått vänta i många månader, ibland uppåt år(!) för att få reservdelarna från Frankrike. Generalagenten lyckas inte få fram delarna för fransmän skiter i andra än fransmän.

Tantens bil har Yanmarmotor, radio/stereo/cdspelare, bra uppvärmning, automatlåda. Kostar bara försäkringen, ingen skatt, behöver inte besiktigas, går på ca 3-4 dl diesel/mil. Pigg som sjutton, går och går i ur och skur. Trång som fan under motorhuven och för vissa fix måste det tas av framhjul för att komma åt. Lätt att tvätta eftersom chassit är av nån sorts komposit som inte blir repig. Ingen rost för det mesta är av plast och aluminium. Förmodligen livsfarlig kärra om man krockar. Tanten har kommit åt någon garagedörr och något staket men bitarna som lossnade gick lätt att klistra fast igen med silvertejp. Hon var förutseende nog att köpa en silverfärgad moppebil. :-)

Jag ska nog skaffa en för jag har inte bråttom och behöver sällan åka så långt, behöver jag en riktig bil kan jag låna sambons eller hyra.

Tillägg.

Nu har jag pratat med grannen. Moppebilen har gått i tio år och aldrig behövt åtgärdas genom att behöva lyfta på motorhuven annat än för ett batteribyte ( för att det första frusit sönder) och påfyllning av olja och spolarvätska. Plus allmän service enligt boken.

Övriga krämpor har gällt mer yttre saker som t,ex byte av vindrutetorkare, en lampa, backspeglar som har ramlat ur för att limmet torkat (!) och ibland problem med att hålla bakluckan uppe utan hjälp. För övrigt har den tydligen bara tuffat på.

Min morsa hade en (som tyvärr gick sönder å har en seg styv farsa som inte fixat den än) xD Den var begagnad å kostade ca 70 000kr. Pigg å kry, funkade i alla väder senast jag körde med den. Har stått still ett tag nu men startar fortfarande vad jag vet! Höll i ca 3-4 år tror jag innan den vart stående.

Baserat på förarna så är det nog sällan de har ork eller kunskap att åtgärda felen och det är ju ingen pryl man bara tar med sig under armen till en verkstad heller.
Vanliga fel är tändningen, tex CDIboxar som tar slut. Det går att byta rätt lätt, men är man lite skröplig eller inte har alla indianer i kanoten så sitter man ju där.
Andra fel kan vara rent konstruktionsmässiga ochdå blir det minst lika pilligt. Har man tur så får man tag på en reservdel.

Däremot får jag för mig att det är ganska enkla grejer att laga för den som är händig.
En del fall kan man få svårt att hitta reservdelar till när man söker på märket, men ofta sitter komponenterna på någon mer serieproducerad modell, som också finns listad i katalogerna.