Krossa negativa tankemönster, ångest och håglöshet via svamptripp?

Jag har haft väldigt negativa tankemönster den senaste tiden (senaste halvåret ungefär) och även haft ångest. Detta har resulterat i att jag har blivit enormt jävla håglös. Jag vet vad det är för saker allt beror på men jag kan inte bena ur det och lägga upp en strategi. Har inte lust att göra någonting alls men tvingar mig själv att träna nästan varje dag för att inte bli helt lealös. Håglösheten är kvar ändå även fast jag blir fysiskt starkare. Det kanske låter som en lite riskabel idé man jag har funderat på det ett tag och jag tror att en svamptripp eventuellt skulle kunna styra upp den här röran.
Jag har trippat på både LSD och svamp tidigare och svamptrippen var otroligt givande, kände mig nästan som en ny människa efter den. Full av energi och idéer.
Jag vet inte, jag anser mig själv ha ett starkt psyke när det gäller droger. Jag har bara sneat en gång i mitt liv och det var på LSD, men då var settingen sämsta möjliga och det hände vissa saker utifrån som gjorde att jag sneade. Dock så lyckades jag styra upp skutan så det gick relativt smärtfritt.

Det jag tänker är att jag ska trippa på en normaldos, kanske lite lägre, svamp och då ägna hela trippen, inte till att flumma runt utan verkligen försöka bena hur den här röran s.a.s.
Vad måste jag göra - Hur ska jag göra det - Hur ska jag tänka osv.
Vad jag minns från min svamptripp var att jag (som är brukligt) fick en massa insikter om saker och ting i mitt liv, inte flummiga insikter som inte betydde något efter trippen utan verkliga insikter som förbättrade mitt liv på riktigt. Aldrig någonsin i mitt liv har jag behövt sådana insikter så som nu. Svampen får agera som psykolog, typ. För någon mänsklig psykolog är helt uteslutet.
Vad tror ni, är det en bra idé?

Det kan absolut vara en bra idé! Tror du själv på idén, och "lägger upp" trippen på ett sätt som får dig att gå till djupet med dom frågor du vill ställa dig själv lär det fungera bättre än att någon utifrån försöker hjälpa dig.
Har haft samma tankar själv vissa perioder i mitt liv, att låta psykedeliska agera hjärnskrynklare.

Har dock aldrig riktigt kommit underfund med hur man ska lägga upp det hela, vilka frågor man bör ställa sig själv. Men det är nog upp till var och en att lista ut innan man försöker sig på det hela.

tankar är ytliga. svamp går på djupet. det är ingen mening att ställa frågor.

Det kan användas som ett verktyg bara för att inse att det är du själv som har makten att ändra saker. Själva trippen kommer inte förändra något alls, lägg inte för stor vikt vid att något kommer att förändras av att du trippar jag har gjort det förut och gått in med tanken att efter experimentation med svamp så kommer saker att förändras och det leder bara till en jobbig situation.




Du kommer inte att lära dig några stora hemligheter om livets hemliga sanning, det finns inget sånt. Snarare kanske du får en glims av lekfullheten och hur oseriöst allt är och med denna insikt börja se det mer som ett spel att spela mer än en verklighet att förlora. Jag tror personligen att vi alla skulle riskera mer om vi inte hela tiden hade den dömande rösten inuti oss, hela "gud ser dig" mentaliteten vi matas med sen vi var små. Om du fick leva i en annan människas kropp för en dag hade du nog inte tagit dina handlingar lika seriöst eller oroat dig eller varit självanalytisk men bara för att det är "du" eller "jag" som styr något som är "vårat" så blir det helt plötsligt något väldigt seriöst.


Aja rantar iväg här skriv pm om du har några frågor om psykedelisk svamp god kväll!

TS: Jag tror absolut att svamp kan vara till hjälp i ditt fall. Jag har själv använt svamp som ett psykoterapeutiskt verktyg och resultatet var så pass omfattande att människor som inte hade någon aning om att jag använde mig av detta kommenterade om hur jag tycktes ha genomgått en "fantastisk förvandling". Till skillnad mot den konventionella vården, så rådde svampen verkligen på min nästan livslånga depression och det med några få sessioner per år.

Ofta kom dock insikterna spontant, trots att jag hade försökt "inrikta" kvällen på ett viss problem eller ämne som inte var direkt relaterat till insikterna. Man får helt enkelt följa med strömmen och vid mer än ett tillfälle insåg jag att det svampen visade mig faktiskt var mer relevant för stunden än det jag försökt styra in den på.

Jag vill dock påpeka att bara för att svampen (och i mindre grad San Pedro) har resulterat i flera psykogiska genombrott för mig, så betyder det inte på något vis att detta gäller alla. Jag tror att det finns en potential för att svampen kan hjälpa många, många människor, men i en del fall känner jag att någon form av guide kan vara att rekommendera. Jag talar inte om en sitter här, utan en erfaren terapeut, schaman eller dylikt. Att vi inte får ha tillgång till sådant i Sverige är tragiskt, men jag ger inte upp hoppet om en förändring någon gång längre fram. Själv har jag alltid utfört det här ensam, vilket förmodligen också inneburit att saker och ting har gått långsammare än nödvändigt, då jag har fått navigera okänd mark på egen hand, om man säger så.

Hur man ska lägga upp det hela är nog väldigt individuellt. Lägg undan ordentligt med tid, så att du har möjlighet att fundera på dina avsikter innan sessionen, kan genomföra hela sessionen utan att bli störd eller distraherad på annat vis, samt har tid på dig efteråt att smälta det hela. För journal där du går igenom dina upplevelser och vad du känner att de betyder för dig.

Det finns ett slags informellt nätverk därute som kallar sig för "The Guild of Guides". De tillhandahåller information om hur man kan genomföra en förhoppningsvist meningsfull session - de inriktar sig på svampen som en enteogen, men jag anser att psykoterapeutiskt och andligt bruk av svampen går lite hand i hand och är emellanåt svåra att skilja från varandra. Ta en titt på den här sidan om du vill, du kanske hittar lite tips av värde: http://entheoguide.net/wiki/Main_Page

Det där håller jag inte med om. Det är möjligt att du känner att du inte har fått lära dig några livssanningar, men det behöver inte betyda att detta gäller alla. Det finns goda skäl till att svampen har använts för andligt bruk i åtminstone 10000 år. Däremot håller jag med dig om att det är man själv som har makten (efter sessionen - inte under den, för allt i världen! ) Svampen liknas ofta med en läromästare, vilket jag tycker är ganska passande - den visar dig saker som kan förändra ditt liv till det bättre, men huruvida man tar till sig något av detta är upp till var och en. Precis som man kan strunta i vad en mänsklig lärare säger, så kan man strunta i budskap man fått under en svampsession. Det finns dock en skillnad som har haft en stor betydelse för min egen del - när man inser att man kommunicerar med sitt innersta väsen, att t ex rådet att inte vara så onödigt hård mot sig själv faktiskt kommer från din själ/vad du nu vill kalla det, så lämnar det ett mycket större intryck på mig än om detsamma hade sagt av en terapeut vars yrke är att rabbla upp sådant.

Säger du inte emot dig själv en aning nu? En människa som t ex har fått sitt liv förstört av den där dömande rösten, som kastats in i depression efter depression på grund av att negativa tankar snurrar runt i huvudet, kan ju uppleva hur hela livet förändras till det bättre genom att inte ta sig själv på så förfärligt stort allvar och därmed få den där rösten att hålla tyst (eller åtminstone inte tjata lika mycket). Det kan ju i vissa fall faktiskt förändra en människas hela förhållningssätt till sig själv och till sin omgivning. Är inte det lite av en livssanning?

Hmm... Prova säga jag älskar dig/I love you till ditt eget hjärta varje morgon i en halvtimme-timme så autentiskt och kärleksfullt du kan, sen underdagen så älskar du den delen av dig själv som tänker på ett visst sätt, älskar känslan vad det än är du känner, och se vad som händer. "Jag älskar känslan som jag är, jag älskar dig, jag älskar dig, jag verkligen älskar dig, tack vackra känsla för att du visar mig vart jag kan sända mer kärlek till mig själv, jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar mig själv" Under dagen ge dig beröm för småsaker också så att du lyfter din energi och blir din egen bästa vän.. Fokusera på lätta småsaker som du gör rätt och ge dig löjligt mycket beröm för saker du gör riktigt bra som är hur enkla som helst. Kan bli riktigt roligt ur ingenting. Detta är alla råd från Matt Kahn, finns på youtube. Typ "See how easy I'm just walking here. So amazing just like that, left right, left right. No effort at all. Babies can't walk this well, they wouldn't even be able to keep their heads this high. Cause babies are short, and can't walk that well. And I'm tall. Jag har börjat praktisera detta, jag kan ju återkomma hur det går men det känns som man löser upp mycket genom att så kärleksfullt man kan bara älska, berömma allt som bubblar upp, bra som dåligt. Ger en mycket energi när man går in för det, man lyfter och saker börjar flöda snabbt för mig i alla fall.

Ett roligt ord, får mig att nästan börja skratta på tunnelbanan t.ex. "Vad magnifikt jag står här" Så är man helt upplyft på ett kick. Det är sådant jag menar, överdrivet enkla saker, ge massa beröm. Magnifikt är ett så löjligt roligt ord av någon anledning så att det fungerar superbra för mig, haha. Saken är att annat börjar flöda i fas med den känslan/vibrationen man lyfter upp sig till genom att berömma sig för småsaker, och annat som tankar, vanor och beteenden som inte hör hemma i den högre vibrationen man lyfter sig till faller naturligt bort mer och mer.

edit: sök på positive affirmations på youtube du resonerar med och kan ligga och träna om ditt tänkande till. Finns mycket bra, här är ett exempel https://www.youtube.com/watch?v=Q5xpZawDvE0

Om en svamptripp är rätt för dig kan inte jag avgöra åt dig, det är något du får känna efter själv...

Tackar för svar. Ska ge det ett försök. Hur jag ska lägga upp det hela vet jag inte riktigt dock. Får ta det som det kommer och inte ha några förväntningar.

Har själv kollat på mikrodosering utav svamp som medicin för att reparera huvudet och själen. Det verkar hjälpa mot galet mycket psykiskt och fysiskt i kroppen. Samt att de skapar nya neurologiska nätverk som inte hade kopplats ihop annars och reparerar skit.

2. Anxiety reduction. Dr. Stephen Ross has studied psilocybin-assisted psychotherapy as a treatment method for patients who are suffering from feelings of anxiety and depression as a result of being diagnosed with advanced/terminal cancer. The findings of the NYU Psilocybin Cancer Project, of which he is the principal investigator, indicate that patients with advanced/terminal cancer benefit from the administration of psilocybin in terms of their spiritual and mental well-being and reduced levels of anxiety, depression and pain. This is not surprising in light of the discoveries made by Dr. Franz X. Vollenweider, who has found that psilocybin reduces prefrontal cortex control over the amygdala, the so-called fear center of the brain. Incidentally, Dr. Vollenweider has also published reports on the reduction of depression in patients who regularly partake of psilocybin.

3. Quantum behavioral change. Society’s overall perception of individuals who partake in psychedelic substances is that they are anti-social and anti-establishment “misfits”, “burnouts” and “dope heads”. However, research that is being conducted by Dr. Roland Griffiths at the Johns Hopkins University indicates that taking psilocybin can produce positive changes in the personality, attitudes and behavior of participants (10). Individuals who have taken psilocybin report having renewed or stronger feelings of societal responsibility, empathy towards others and a fundamental understanding of the interconnection between all living things. The perceptual and cognitive changes incurred during the psilocybin encounter are partly to credit for these quantum behavioral changes.

6. Deep personal significance. Individuals who have taken psilocybin reported that the experience was one of the five most significant events in their lives. This opinion continued even 14 months after the psilocybin experience (13), arguing that the so-called psychedelic “trip” is not something to be taken lightly or dismissed.

7. Neuroplasticity. Neuroplasticity is defined as neuronal change that typically occurs in response to a stimulus, be it a hormone, environmental cue or behavior. In the case of psilocybin, repeated exposure of the brain to this substance may induce neuroplasticity via the modulation of discrete neural circuits. The work of Dr. Franz X. Vollenweider of the Heffter Research Institute has suggested that psilocybin influences glutamate release in the prefrontal cortex. Glutamate activates BDNF (brain-derived neurotrophic factor), a nerve growth factor that is key to neural growth, development and survival (14). The psychological changes that have been found to occur in individuals who take psilocybin, such as reduced levels of depression, can be attributed to heightened glutamate.

http://uk.businessinsider.com/magic-...4-10?r=US&IR=T

https://promega.wordpress.com/2011/0...gic-mushrooms/

http://reset.me/story/the-benefits-o...bin-mushrooms/




Har även läst en del om att det pågår studier nu med terapi/psykolog i samband med att vara påverkad av svamp, verkar väldigt positivt.

Oftast brukar mina trippar bli helt annorlunda beroende på hur jag mått innan.
Är min dagsform bra så kommer även min tripp att vara bra.
Därför tror jag att om du trippar nu efter att ha tänkt mycket negativt under en länge period har en större chans för att uppleva en snetripp.

( Jag trippar fortfarande lite från nattens bravader så ursäkta för osammanhängande svar )


MEN GO FOR IT

Jaaaaaa kör! Det låter som ett perfekt tillfälle. Du har verkligen klockren intention också. Jag skulle säga att var inte alltför försiktig med dosen. Med ditt sunda förnuft behöver du inte oroa dig över huvudtaget för att "snea", visst det kan komma perioder då det är lite tuffare, men det är en del av healingen. Bara att andas, byta musik kanske och påminna sig om att "this too shall pass"

Som någon skrev tidigare kan även mikrodos vara något, men jag rekommenderar dig att först köra på en större tripp, så kan du testa att mikrodosera kanske 2 veckor senare och se hur det känns.

Droger är temporära plåster på psykiska problem, det är inte alls lika konkret som läkemedelsbehandling av fysiska sjukdomar som till exempel diabetes eftersom där känner man till de biologiska mekanismerna och kan därefter anpassa läkemedlen efter dem. Psykiska problem är mer diffusa, vi har inte riktigt koll på de neurobiologiska mekanismerna, bortsett ifrån att det har med serotoninnivåerna, etc, sånt att göra, men hjärnan är oerhört komplex, titta på SSRI-behandling så kommer vissa preparat funka på vissa men ha helt andra effekter för andra. Men man vet inte exakt hur de egentligen fungerar. Det är trial and error som gäller där. Alternativet är att lösa problemen utan med hjälp av droger, som fysisk aktivitet, nya sociala relationer, bättre sömn, meditation etc, då dessa rent generellt funkar för de flesta. Alltså, identifiera ditt problem och jobba med det på egen hand, du vill inte vara beroende av externa substanser för att förbättra dig själv. I vissa fall, vid grava symptom, kan det vara behövligt med nån form av drog/läkemedel (same shit).

Känner du att du behöver prata med någon för att du mår dåligt kan du göra ett besök hos din vårdcentral och be om att få prata med en psykiatriker. Att bara prata ut kan hjälpa, men nya vanor och rutiner är egentligen nyckeln, och ett ständigt sökande efter utveckling och utmaning. Du känner ångest av en anledning, ta reda på varför och jobba med det istället för att söka svaret hos en drog, det kommer slå tillbaka på dig efteråt, särskilt om du börjar självbehandla utan någon kontakt med vården.

Vill du ha tips så är hård träning och meditation bra terapi för själen.

Lycka till.