Föds vissa "onda"?

Jag tror följande.

Vi är skapta och formade av våran miljö. I princip nästan alla brottslingar så har de levt under dåliga förhållanden och sin omgivning. Mobbning, elaka föräldrar. Ingen kärlek.

Var ett snällt barn från början som bodde och växte upp i ett helvete? Föds barn elaka och mordiska?


Vi, samhället, skapar våra egna monster.

Samhället har alltid skapt "monster"; vi är inte bättre än dem borde vara slogan för denna värld.

Kan bara hålla med. Här på Flashback känns det som att majoriteten är hatiska och sprider hat omkring sig. Skrivit lite i Ida Johansson tråden och i princip alla där säger att gärningsmannen ser ut som ett äckel, förståndshandikappad och ful som en påse skit. Just sån attityd och hur man behandlar andra skapar just dessa monster som gör dessa fruktansvärda brott.

En hel del av kommentarerna får en att undra om de flesta ens är 18 år här på forumet.

Om barnet föds frisk är inget barn ont.
Det är precis som du säger miljö och andra faktorer som avgör sådant när barnet blir äldre.
Allt beror på uppväxten detta finns det massvis med studier på.

Man föds väl med predispositioner som betingar psykisk ohälsa, och fostran/omgivning påverkar om huruvida tillståndet överhuvudtaget dyker upp. Det är alltså något av en semantisk fråga, och beror lite på hur man väljer att perspektivisera.

Folk föds inte onda men en del har lägre intelligens, högre aggressionsnivå och även kanske en del fallenhet för sadism.

Detta är egenskaper som gör att folk hamnar i och kanske tom njuter av bråk.

Visst finns det psykiska sjukdomar och allt möjligt, men man ska nog inte stirra sig blind på det när det kommer till brottsförebyggande. Miljö gör mycket.

Finns även människor som växt upp under perfekta förhållanden men ändå blir grovt kriminella t.ex.

Är vi helt säkra på detta? Har du något exempel? Jag säger inte att psykopater och psykiska sjukdomar inte finns bland brottslingarna men just psykiska sjukdomar måste ju komma från någonstans? Föds man med en psykisk sjukdom t ex?

Barn föds med en instinkt för medkänsla enligt Dacher Keltner vilket backas av andra forskare som beskrivs här.

Att människor blir onda är ett resultat av skada/trauma som sker innan barnet föds, under uppväxten eller senare. Phineas Gage brukar anges som exempel på hur en vuxen man blev personlighetsförändrad genom att få en järnstång genom hjärnan. En järnstång är ett mycket påtagligt trauma men även mobbning och dylika behandlingar ger trauman som syns i hjärnan. Forskning visar att psykopater inte har de nervbanor som krävs för att känna empati; hos psykopaterna är det som att nervbanorna har kopplats om så att de känner njutning istället för igenkännande smärta när de ser andra lida. Dock går det att få psykopater att känna empati vilket visar på att förmågan är undertryckt snarare än att den inte finns alls.

Håller alltså med om att det är vi, samhället, som skapar våra egna monster vilket betyder att vi har makten att inte skapa fler än vi redan har. Vi spelar ett sjukt herre-på-täppan-spel där alla är förlorare eftersom även den som är på toppen hela tiden måste vara på vakt mot de som vill ta hans plats. Vi har drabbats av en slags kollektiv psykos. Det är samarbete och inte tävlan som bygger hållbara och blomstrande samhällen. T.o.m. Darwin skrev i sin Människans Härledning och Könsurvalet att det var samhällen som hade flest andel sympatiska individer som blomstrade mest och hade mest avkomma. Han härledde att det var människans förmåga till samarbete som gjort oss så framgångsrika.

P.S. Läste dina kommentarer i Ida-tråden och kan säga att du ger mig hopp för mänskligheten.

Mycket intressant inlägg! Var på väg att skriva något här i tråden, men du - och dina uppgifter - fick mig att se det lite på ett annat sätt. Väldigt intressant (och uppfriskande, tycker jag) tanke om att (alla?) barn föds med en instinkt för medkänsla, men trauman, såväl fysiska som psykiska, kan störa detta.

Men jag tror nog ändå, att vissa föds med större potential/"risk" för att utveckla negativa, "ondskefulla" egenskaper och beteenden, dock så kanske detta inte ens hade haft någon betydelse ifall dessa växte upp och kom till i en värld som tillgodosåg deras behov. Sen kanske hela trauma-argumentet har en mycket större vikt, men finns det andra alternativet, och hur påverkas en som har vissa tendenser och viss inneboende potential på vissa trauman, jämfört med någon annan med helt andra egenskaper?

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om saken just nu, kan det inte finnas exempel på människor som föds med så starka dragningar åt "ondskans håll" att de knappt annat än kan utveckla sådana egenskaper?

Dock så tror nog även jag att trauman, som sagt både fysiska och psykiska, tillsammans med miljö, kan tänkas ha en mycket viktigare input i det stora hela.

Definiera ond?

Personligen:
Alla barn är onda, dvs opräglade och helt naturliga. De känner ingen empati eller har större känsla för någon annan som inte ger dem mat och omsorg. Det är föräldrarnas/äldre som har uppgiften att lära dem godhet, dvs godhet i form av de normer som styr oss som vi kan relatera till och samsas om som inte är till nackdel för den närmaste kretsen eller den stora massan.

Har man bra föräldrar, ökar sannolikhenten att barnen blir "bra", dåliga föräldrar ökar risken för fortsatt "onda" barn. Sen sker ju misstag i naturen också samt olyckor med konstiga hjärnskador också.

Så, alla föds onda och lär sig bli goda istället för tvärtom, rätt logiskt tycker jag.