I nätdejtingens virtuella värd osar det av unkna könsroller. Med tanke på att vårt samhälles generella ansats är jämställdhet i alla avseenden, blir dejtingsajterna en trist påminnelse om tider då männen förväntades jaga och kvinnorna passivt väntade på att bli uppvaktade.
 
Givetvis med sedvanliga undantag i en generalisering, förvandlas den moderna och självständiga kvinnan till en primadonna på en piedestal när hon stiger in nätdejtingens värld. Den generelle mannen, däremot, han blir komplett osynlig. Och med denna omöjliga utgångspunkt är det dessutom hans ansvar att väcka uppmärksamhet och övertyga om sin egen förträfflighet.
    
Knepen och trixen för att sticka ut från mängden (och på något jäkla sätt synliggöras) blir många. Somliga män väljer att köra med kvantitet, d.v.s. att spamma loss med 50 meddelanden om dagen, medan andra går på finess och stil, en tredje blir i ren desperation en snuskpelle, medan en fjärde går på magkänsla och är sig själv. Den sistnämnda anstasen gissar man nu vara den mest framgångsrika, men… faktum kvarstår att det egentligen inte spelar någon större roll vad mannen skriver. Oavsett vad god sed och uppfostran dikterar, så verkar orden ”tack för att du skriver, men nej tack” vara otroligt svårformulerade från den kvinnliga panelen. Efter en trägen insats får de flesta män möjligen ett svar som lyder: ”Och varför skulle jag vara intresserad av dig…”. Känslan av total hopplöshet och ren förnedran lurar bakom hörnet.
Men inte nog med det. I utvärderande sammanhang är det inte ovanligt att kvinnor uttrycker sin besvikelse över att ”fel män kontaktar dem”. Jodå, med tanke på ovan mängd och variation av andfådda kontaktförsök från alla osynliga män, behöver inte kvinnan göra större ansträngningar än att presentera en bild och tjosan-här är-jag, för att få en fylld inkorg av meddelanden. Men om det av alla dessa verkligen är ”fel män” som kontaktar dem, väcks följande tanke:
Varför denna passivitet? Väntan på att Mr. Perfect knackar på dörren kan bli oändligt lång… Du stolta, klocka och vackra kvinna, varför söker du inte själv? Gör dig till din egen lyckas smed genom att med egen drivkraft finna den rätte!
Eller är en virtuell värd undantagen från en vardag som ivrar jämställdhet? Är detta stället där våra urkrafter – våra essenser av gamla nedärvda könsroller, fortfarande är accepterade?
Vad tycker ni?
I konstruktiv anda,
Fiaspappa
			
			
		Givetvis med sedvanliga undantag i en generalisering, förvandlas den moderna och självständiga kvinnan till en primadonna på en piedestal när hon stiger in nätdejtingens värld. Den generelle mannen, däremot, han blir komplett osynlig. Och med denna omöjliga utgångspunkt är det dessutom hans ansvar att väcka uppmärksamhet och övertyga om sin egen förträfflighet.
Knepen och trixen för att sticka ut från mängden (och på något jäkla sätt synliggöras) blir många. Somliga män väljer att köra med kvantitet, d.v.s. att spamma loss med 50 meddelanden om dagen, medan andra går på finess och stil, en tredje blir i ren desperation en snuskpelle, medan en fjärde går på magkänsla och är sig själv. Den sistnämnda anstasen gissar man nu vara den mest framgångsrika, men… faktum kvarstår att det egentligen inte spelar någon större roll vad mannen skriver. Oavsett vad god sed och uppfostran dikterar, så verkar orden ”tack för att du skriver, men nej tack” vara otroligt svårformulerade från den kvinnliga panelen. Efter en trägen insats får de flesta män möjligen ett svar som lyder: ”Och varför skulle jag vara intresserad av dig…”. Känslan av total hopplöshet och ren förnedran lurar bakom hörnet.
Men inte nog med det. I utvärderande sammanhang är det inte ovanligt att kvinnor uttrycker sin besvikelse över att ”fel män kontaktar dem”. Jodå, med tanke på ovan mängd och variation av andfådda kontaktförsök från alla osynliga män, behöver inte kvinnan göra större ansträngningar än att presentera en bild och tjosan-här är-jag, för att få en fylld inkorg av meddelanden. Men om det av alla dessa verkligen är ”fel män” som kontaktar dem, väcks följande tanke:
Varför denna passivitet? Väntan på att Mr. Perfect knackar på dörren kan bli oändligt lång… Du stolta, klocka och vackra kvinna, varför söker du inte själv? Gör dig till din egen lyckas smed genom att med egen drivkraft finna den rätte!
Eller är en virtuell värd undantagen från en vardag som ivrar jämställdhet? Är detta stället där våra urkrafter – våra essenser av gamla nedärvda könsroller, fortfarande är accepterade?
Vad tycker ni?
I konstruktiv anda,
Fiaspappa
 )
   )
			 
					 
  och gett upp redan där.
  och gett upp redan där.   
			 
  
					 
					 
 