Fenomenologisk analys av "den fria viljan"

Hur skulle en sådan analys fungera? Fenomenologi är som jag förstår det en medvetandefilosofi där man undersöker medvetandet, och man kan bara vara medveten om man är medveten om något (liksom man bara kan tänka om man tänker på något). Men hur skulle ett koncept som "den fria viljan" uppstå i medvetandet och hur skulle man analysera det med hjälp av fenomenologin?

Vi vet ju med förnuftet att den fria viljan inte kan existera, det är en metafysisk omöjlighet (vi måste använda oss av en rejäl dos magiskt tänkande för att inte hamna på kollisionskurs med kausaliteten, exempelvis). Men för fenomenologer så är ju inte förnuftet alltid det intressanta utan det intressanta är den rena erfarenheten, den som är fri från förnuftets fördummande och förmörkande effekter. Så hur skulle det gå till?

Mvh,
Nyfiken WardenMcClusky

Fenomenologi, och fenomenologisk metod är ju inget exakt. Satt och bläddrade lite i Varat och Tiden, tycker att Heidegger angriper det lite spännande (om än ej helt lättförståeligt).

Fenomenologi går ju tillbaka till tingen, hur de visar sig. Och hur visar sig fenomenet "fria viljan"? Ofta är det enligt H inte själva fenomenet som visar sig, utan annat, från vilket man kan dra slutsatsen att det underliggande fenomenet är på det ena eller det andra sättet. Det man ser är kanske en slumpmässighet hos tillvaron, och man upplever själv, med rätta, att man inte har koll på vad som skall hända, eftersom det händelseförlopp som föranleder den aktuella situationen är alltför komplex. Och här tycka sig märka en "fri vilja" visa sig som ett bakomliggande, inte omedelbart betraktningsbart fenomen. Man kan väl kanske börja där.

Istället för att babbla om Heidegger kollar vi hur hjärnan fungerar. Hjärnan är en köttklump på ungefär 1,5kg. Den består till största delen av fett. Genom detta fett går impulser av elektricitet som skickar små mängder signalsubstanser hit och dit. Allt detta är i enlighet med den newtonska eller klassiska fysisken. Ergo: någon fri vilja finns inte.

Det är dock knappast en fenomenologisk väg till att förstå "den fria viljan" som begrepp. Och dessutom ett självklart slagträ för materialistlägret. Tillför inte mycket.

Vad i Heideggers framställninf om Fenomenologin gör honom ointressant?

Är inte "fenomenologisk analys" självmotsägande. Antingen berättar man eller också analyserar man, eller?

Stora delar av framställningen är nonsens, i så motto att det bygger på ej definierade "hittepå" begrepp.
Sen kan man tillägga att allt som framställs av övertygade Nationalsocialister är, som sakframställning, ointressant

Helt ointressant då det inte förklarar vad medvetande är eller hur fri vilja uppstår för ett medvetet subjekt. Dessutom är tråden inte tänkt att vara en diskussion om fri vilja kontra determinism i allmänhet utan om fenomenologi och fri vilja som fenomen. Någon biologistisk/materialistisk förklaringsmodell hör således inte hit och är off-topic.

Om du inte förstår fenomenologi eller har några kunskaper om det så behöver du heller inte svara för då har du inget att bidra med.


Hur menar du?

Nu har du säkert läst igenom S und Z fler gånger än jag, men nog tycker jag att begreppen definieras ganska tydligt.
Varför skulle Heideggers medlemsskap i Nazistpartiet påverka intressantheten i S und Z? (Som dessutom publicerades 26. Med en dedikation till Husserl)

Fenomenologi är en rätt bred tradition som har sin grund i Kants och även Hegels filosofi men som gjordes till en mer systematisk filosofi av Edmund Husserl. Därefter har många utvecklat och påverkats av Husserls idéer. Att diskutera Heideggers nazisympatier hör liksom inte hit utan det finns en hel tråd för det där ni kan ha den diskussionen där.

Jag menar att inebörden av "fenomenologisk analys" är för mig obegriplig. Frågan har varit uppe tidigare: (FB) Hur går en fenomenologisk analys till?

Om en människa hävdar en teori för hur välden fungerar och samtidigt försvarar en världsbild som är snudd på psykiatrisk diagnos, hur kan man anse att det "hör liksom inte hit"?

På vilket sätt obegriplig? Menar du att du inte förstår vad fenomenologi är?

Och om du inte förstår fenomenologi, vad har du här i tråden att göra då?


För att vi inte diskuterar Heidegger som person här, eller specifikt hans filosofi i allmänhet. Det finns en tråd för en sådan diskussion redan, för den diskussionen där. Det är liksom irrelevant.

Mot detta kan man ha motargumentet att metafysiken inte är att lita på, utan att den är just en form av magi. Och till den magin tillhör tron på den övernaturliga, orimliga m.m attribut kausaliteten.

Ergo: eftersom den klassiska fysiken inte gäller så faller slutsatsen.

Sådär kan man hålla på med invändningar. Nu tänker jag inte utveckla saken i denna tråd, det vore ju helt off topic. Det räcker med att sluta sig till att ovanstående förnekanden av den fria viljan är omotiverade, orimliga och absurda.

Vad en fenomenologisk analys av den fria viljan är har jag för övrigt ingen aning om.