Citat:
Ursprungligen postat av
Elvislever241
ja det är ju så enkelt att ringa in en anmälan ,man kan faktiskt säga vad man vill om vem som helst och när det gäller barn kan man tom tolka det dom säger åt dom .
....obs true story ..
granne 1 har en hänggunga i sin silvergran en kväll rymmer 3 åringen klättrar upp i gungan trillar ur och skriker högt pappan går över och hämtar upp ,antar att granne 1 sover då hon är pensionär och lägger sig kl 19 men granne 1 hör ser allt och dagen efter när 3åringen äter hembakta bullar hos henne ser hon alla blå märken och barnets kladdiga mun och tröja dessutom har hon inga skor .. hon frågar vad som hänt 3 åringen säger.ont .. pappa ..aj aj ... ska hon då ringa in så hon i kan sova gott om natten ,eller ta ner sin gunga efter att ha pratat med föräldrarna och förtått vad som är orsaken till blå märkerna och flickans prat om hur hjältemodigt pappan räddade henne då hon föll ur gungan .
Du verkar ju vara helt bakom flötet, eller trollar du?
För det första, en granne som anmäler till socialen är inte samma sak som att en kontaktperson gör det. Kontaktpersonen är enligt lag skyldig att göra en anmälan. Huruvida grannen i exemplet gör rätt är således helt ovidkommande, men jag väljer ändå att svara på det.
1 känner grannen att detta är något som oroar denne bör denne anmäla.
2 ett flertal blåmärken i ansiktet är något att uppmärksamma då ett fall från en gunga rimligtvis inte borde resultera i fler än ett blåmärke.
3 samtalet mellan grannen och barnet dagen efter fallet vet du inget om. Vad barnet sa till grannen om pappa och ajaj vet endast grannen och barnet någonting om då det i exemplet du ger ovan ter sig som att endast barnet och grannen var närvarande.
Du låter som en desperat morsa som har behandlat sina egna barn illa och nu försöker urskulda dig och rena ditt samvete på flashback genom att bagatellisera barns upplevelser och utsagor.
Ska det vara så jävla svårt att inte behandla sina egna barn illa?