Sverige - landet som har svårt för lagom. Vad kan hända när "vinden vänder"?

Jag vidhåller: det här kan bli en av de viktigaste trådarna på Flashback, och den förtjänar samma grad av kontinuerlig reflexion som tråden om mediakriget. Varför? Därför att vi befinner oss i nya tider. Pendeln har svängt, vilket fordrar att perspektivet skärps och att vi börjar ta ansvar för vad vi säger och menar på ett annat sätt. Det har länge varit precis som för politikerna som sitter i opposition, de kan säga lite av varje för inget av det de säger har någon direkt effekt. Debatten om integration och invandring har varit så pass polariserad att det varit fullt rimligt att kläcka ur sig att invandrarna ska fösas ihop och skyfflas bort (eufemism), eftersom etablissemangets sida har torgfört lika orimliga idéer själv, t ex om fri invandring eller lönsam flyktinginvandring.

Så har båda sidor legat i varsin skyttegrav och förfasats av den andra sidan men egentligen inte tagit den på allvar, utan avfärdat de andra som idioter. Men nu när "vår" sida börjar bryta igenom fiendelinjen så skapas helt nya förutsättningar. "Folket" håller på att få en röst, men då är det också av största betydelse vad folket säger. Det börjar bli utrymme för betydelsefulla meningsutbyten, helt olikt de senaste årens pajkastning till ursäkt för debatt. Det här försätter oss, "folket", i en plötslig ansvarsposition. Länge har vi stått utanför den verkliga diskussionen och vi har beklagat oss över invandrarbrottslighet, sjunkande skolresultat och diverse vänsterextremt nonsens. För oss har alla tillgängliga fora fungerat som ventiler, inte mycket mer. Ventileringen har varit enkelriktad med en tydlig källa (folket) och en tydlig mottagare (eliten), det har inte funnits utrymme i detta slags kommunikation att t ex ta hänsyn till invandrarnas situation. Nej, det har varit svenskens röst och svenskens intressen, och detta har förtjänstfullt förmedlats och vidarebefordrats av SD.

Men snart duger det inte längre att bara ropa ut sin frustration, det är inte tillräckligt att påpeka alla de brister som vi snart alla har upptäckt hos den etablerade politikerklassen och i det omgivande samhälle som denna skapat. Folket har odlat en del hat och ohörsamhet, för att eliten själv har varit hatisk och ohörsam. Men vinden har nu vänt och folket och deras företrädare går fram för fulla segel. I takt med att vi erövrar allt större arenor för våra åsikter, gäller det att vi inte gör om elitens misstag att brännmärka alla som inte tycker exakt likadant. Nej, nu gäller det att vi etablerar ett diskussionsutrymme där närmast ingen diskussion tidigare förts - nämligen, mitt emellan extremvänsterns glorifiering och extremhögerns demonisering av all invandring och av invandrarna som sådana. Låt oss uppmuntra till och värna de goda argumenten och odla god karaktär, snarare än att fokusera på att besegra våra meningsmotståndare. Detta borde vara nog för att komma ur de senaste årens låsningar i samhällsdiskussionen.

Jag är övertygad om att svenskarna kommer att köra full fart åt det andra hållet. Det kommer att vara som att ett spjäll öppnas och strax ser vi Niklas Orrenius jaga Birgitta Ohlsson för att hon inte är rasist.

Att vinden vänder skrämmer mig inte men att orreniusarna på fullt allvar kommer att hävda att de alltid varit rasister skrämmer mig.

Just detta är viktigt att hålla i minnet. Det sker ofta väldiga kast. Vi kan exemplifiera med försvarspolitiken, där det länge vara det bästa, högsta och finaste att hålla sig med värnpliktsförsvar, varefter det tämligen kvickt byts fot, och värnplikt är gammat, dåligt, slaveri och ineffektivt. Kanske kastas det tillbaka.

På samma sätt kan det ske inom en rad olika politiska områden. Om detta kommer att sammanhänga med att SD på något sätt ingår i en regering är alldeles för tidigt sagt.

Vi hade en regeringskris förra hösten, och Stefan Löfvens beteende i samband med den krisen har faktiskt gjort mig övertygad om att dom aldrig kommer att ändra sig. Till skillnad från våra nordiska grannar ger dom SD exklusiv ensamrätt på att hantera migrationen som statsbärande parti. S tror att migrationsfrågan kommer att lösas bara tillräckligt många har ett arbete. Dom tror att vi inte har någon egen kulturell identitet och att arbetslöshet skapar fördomar.

Det kan vara klokt av S att hålla fast vid sin linje, därför att snart är det bara invandrare som röstar på S, och eftersom antalet invandrare uppgår till 2 miljoner i dag och 4 miljoner om 30 år så är det ingen obetydlig väljarbas.

Men för he...te. 100% finns inte!! Man får riksdagsmajoritet med ca 45% av ca 80%, de som lägger sin röst.
Och när pendel svänger så handlar det inte om parlamentarisk makt, utan om att fångarna bryter sig ut ur PK fängelset och ta hämnd, fruktansvärd hämnd.

Vore jag du skulle jag jobba på en reträttväg redan nu.

Kul med alla intressanta svar!

Jag tror att Sveriges svaghet och styrka ligger i att det finns just så många Orrenius / Falk Kupfer. Man är lydig och öppen, "Okay, nu är det detta som gäller, vi kör på i full fart!".

Exempel:
Sverige gjorde mycket rätt när vi både privat och offentligt gick all-in vad gäller IT och Internet. Skype (ja kodat i Estland men ändå), Minecraft och Spotify + de klassiska företagen och många andra nya. Mycket imponerande, och något som självklart hjälper Sverige att hålla sig så flytande som det faktiskt gör nu trots "allt".

Men Sverige har hamnat helt fel i invandringsfrågan.

Som RogerRoger antyder, balansgången kommer att bil svår. Den totala vreden från folket tror jag kan bli enorm och mycket svårhanterlig när det blir välkänt vilken ekonomisk och social belastning invandrarna är. De kostar pengar, de tar plats, de vill inte anpassa sig, de är våldsamma, de våldtar etc. Faktum är att de utför 50% av våldtäkterna, jobbar hälften så mycket som svenskar och när de väl jobbar så tjänar de ungefär hälften så mycket i genomsnitt. En total förlustaffär.

Titta på hur Tyskland till slut slaktade judar, som enligt min åsikt inte alls utgjorde någon belastning för landet. Tänk er hur man i Sverige skulle kunna pumpa upp hatet mot främst MENA-invandrare med en HELT FAKTABASERAD, men givetvis dramatiserad, kampanj. Dvs en helt sanningsenligt kampanj, utan lögner. Våldtäkt av svenska flickor, invandrare som förbrukar stora resurser så att pengarna inte räcker till dräglig åldringsvård, etc. Kanske just därför lyder mantrat "man får inte ställa grupp mot grupp" så tydligt från invandringsförespråkarna, för någonstans känner de på sig att det är där vi kommer hamna, rent mekaniskt, till slut.

Tänk er när opportunisterna kommer försöka profitera på invandringshets istället för som idag "godhet". Expressen hackar pro-invandrarsiter och publicerar listor över var flyktingförläggningar och kvarvarande invandrare bor. "Familjen Mustafa verkar inte fatta vinken, säger Ulf, ledare för områdets omtyckta milis med sitt jaktgevär käckt på ryggen."

Nej, Sverige har inlett vandringen på en oundviklig men svår stig.

När väl invandringen är stoppad, jag då blir ju nästa naturliga steg repatriering. Det är inte kul att tänka på det, men såvida man inte vill vara självbedräglig så är det ju där man hamnar. Självklart frivillig först, till och med med givmilda bidrag för att uppmuntra, men vad händer sedan? Vad skall Sverige göra med "de som biter sig kvar"? Tänk dig alltså en propaganda mot invandrare lika tung som den idag är för invandrare. Ett DN.se som ser ut som Avpixlat på steroider, fast nu är det nya mainstream istället för en kompletterande alternativ nyhetssite.

I vilken situation kommer våra grannländer att befinna sig? Hur kommer de och omvärlden att reagera på det som händer i Sverige? Kommer Sverige att återaktivera sitt kärnvapenprogram för att som Nordkorea "få vara ifred"? Kommer USA att påbörja sin vandring med Trump?

Tänk er när Orreniusarna och alla Falk Kupfers sätter tänderna i att "röka ut varenda en". Det lär inte bli roligt.

Hur kan det komma att se ut?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Svart_...rtikelserie%29
WIKIPEDIACITAT BÖRJAR
"Svart på vitt var en artikelserie om invandrare och flyktingar i Expressen ...
Den 5 september 1993 annonserades artikelserien genom affischer på busshållplatser, i Stockholms tunnelbana samt med annonser i flera tidningar utformade av reklambyrån Rönnberg McCann. I annonsen sitter en ensam kvinna med utsikt över en sjö följt av texten "Jag har inget emot invandrare, men vi har inte plats." I en tillhörande text skriver Expressens chefredaktör Erik Månsson "Hur länge kan vi i Sverige ge sken av att vi välkomnar invandrare och flyktingar? För det gör vi inte. Svenska folket har en bestämd åsikt om invandringen och flyktingpolitiken. Makthavarna har en helt motsatt åsikt. Det går inte ihop. Det är en opinionsbomb på väg att brisera. Därför berättar vi, med start idag. Precis som det är. Svart på vitt. Innan det smäller."

Till lanseringen av själva artikelserien, som startade den 6 september, utformades en löpsedel "KÖR UT DEM!" Så tycker svenska folket om invandrare och flyktingar" som, istället för att som vanligt tryckas i svart på gult, trycktes i svart på vit bakgrund, en utformning som vanligtvis användes vid krig och begravningar.

I tidningen refererade Expressen till en opinionsundersökning som man låtit Sifo utföra. På frågan "Tycker du att myndigheterna aktivt skall försöka få de flyktingar som fått uppehållstillstånd i Sverige att återvända till sina ursprungsländer eller tycker du inte det?" 63 procent hade svarat att de borde förmås återvända, 24 procent tyckte motsatsen och 13 procent hade ingen bestämd uppfattning."
WIKIPEDIACITAT SLUTAR


Samtidigt tror jag utvecklingen och styrkan i det som händer kommer förvåna många (MENA) invandrare. De är relativt historielösa (vad gäller Sverige). Det enda de upplevt är ett mesigt undfallande Sverige. De "enda" svenskar de träffat är marginaliserade grupper i förorten. Dessa invandrargrupper kommer nog att ha extra svårt att hänga med och förstå vad som händer. Även här kommer det att krävas massiva informationskampanjer och utbildning för att få dem att förstå det nya läget. Medan andra grupper, som kanske t.ex. zigenare, är mer rörliga och snabbt tar sig vidare till nya jaktmarker.


Glöm inte hur de "godaste av goda" även tidigare bytt sida. Luciabeslutet fattades 1989-12-13. Redan 1990-01-11, inte ens en månad senare, gick Mona "Expo" Sahlin in i denna "rasistregering".
https://sv.wikipedia.org/wiki/Luciabeslutet
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sverig...rknadsminister


Jag önskar att vi inte hamnat där vi är idag. När vi väl, oundvikligen, slår in på den nya stigen kommer utvecklingen vara svår att stoppa. Precis som att Sverige ledde utvecklingen och var mest radikalt vad gäller mångkultur och massinvandring, är det troligt att pendeln svänger över och att vi blir mest radikala åt andra hållet. Som Grishka nämnde, Sverige verkar ha Borderline personlighetsstörning.

Vad kan ett land som tidigare relativt godtyckligt steriliserat sin egen befolkning tänkas göra med kostsamma, oanpassade och våldsbenägna invandrare? Snacka om "Kris i befolkningsfrågan"!

Så länge politikerna har kontroll över media så kommer pendeln inte att svänga särskilt långt. Media används som en buffert mot verkligheten, och är A och O när det gäller att styra ett folk.

Håller med om vartenda ord, men vill tillägga att det är just det som förändrats nu. För fem år sedan hade vi läst DN på morgonen. Nu läser vi den här tråden istället.

EDIT: Vilket DN själva verkar ha funderat över. Och kan man tänka sig, de har även förslag på åtgärder. Nu när man tappat kontrollen över informationsflödet får man helt enkelt sätta in polis mot dissidenterna.


Var försiktig med att läsa i den här tråden. Snart kan det räknas som hets mot folkgrupp. Skulle inte förvåna mig om det blir retroaktivt straffbart också.

Helt klart har invandrarna, betraktad som grupp, jobbat dåligt på sitt rykte i det nya landet. Att det sedan är en minoritet av dem som ställer till det spelar mindre roll, när konsekvenserna blir så påtagliga för oss alla. De ekonomiska argumenten når också djupt in i många svenskar. Vår inställning till människor är att man, såvida man inte saknar giltiga skäl såsom medfödda handikapp, ska bära sina egna kostnader och helst också skapa ett mervärde av sin existens här på jorden. Om då vissa invandrargrupper över lång tid ligger tiotals procentenheter lägre än svenskar i förvärvsarbetande och långt under i förvärvsinkomst, så väcker det irritation och rentav förakt.

Det finns nog en aningslöshet hos en del här på Flashback. Man befinner sig alltjämt i den frustrerade fasen där man lapar i sig av den ljusstrimma av hopp som SD:s framgångar bibringar. Vi är många som har varit i den fasen, där det viktigaste av allt blir att definiera vad man är emot, för att det är enda sättet att trygga det man föreställer sig vara för. Men i takt med att verkligheten ändras, något som kan gå rätt snabbt, så behöver vi lika fort sätta det vi står för under lupp.

Vi är ett historielöst folk, vi sveps ofta med i nuets och samtidens hänförande realism. Ett uttryck är vår trendkänslighet och innovationsförmåga, vi är alltid cutting edge. Med våra åsikter är det likadant. Det som var inne igår är ute idag. Om man inte, som TS gör, blickar tillbaka på vår historia, kan man just nu lätt få intrycket av att allt är av godo, eftersom vi håller på och kastar av oss oket från "kulturmarxismen". Det kan ju ändå inte bli värre än vad som varit, eller hur? Reinfeldt, Ullenhag, Lindberg, Sahlin, Pascalidou, Arnstad, Wolodarski... Listan över galenskaparna kan göras lång. Men bara det faktum att dessa och andra figurer i närtid fått sådant inflytande över oss, säger en hel del. Det var kanske ingen tillfällig blunder utan tvärtom väldigt typiskt för vårt lite schizofrena och flytande förhållande till verkligheten?

Det är därför på sin plats redan här och nu, att vi bromsar in en aning och ser till att bidra till en kritisk rörelse, där man vågar ifrågasätta varandra som åsiktsfränder. Vill vi verkligen ha ännu en makt vars enda kritiker befinner sig i skyttegravarna någon kilometer bort och som innerligt avskyr oss? Ska vi en dag också försätta oss i ett läge där vi inte kan backa från en galen inslagen väg, bara för att våra motståndare har fått ensamrätt på kritik av det vi gör? Ska vi också få bära känslan av att det vi gör är fel men vi saknar utvägar ifrån det eftersom vi från början avvisade kritikerna? Det börjar bli dags, redan nu, att ställa sig sådana frågor. För det är nu som vi formar embryot till det som komma skall.

Det fina ordet lagom har blivit ett skällsord i Sverige. Allt ska göras extremt numera. Det är naturligtvis dåligt för landet, då extremism sällan leder till något gott.

Om vi tittar på historien så kanske man kan få en ledtråd:

Vad hände under och efter röda tåget? Under den mest hysteriska röda perioden, vår kulturrevolution, flydde mängder av företagare och företag landet. Folk röstade med fötterna.

Under vår nuvarande mångkulturrevolution flyttar folk från förlorade områden till säkrare områden.
Folk röstar med fötterna.

Notera också att båda företeelserna har sin grund, näring och livskraft från samma revolutionära marxistiska kulturföreträdare som alla VILL skapa en revolutionär grogrund. Mest för att de inget annat kan än riva ner tidigare generationers arbete, inte för att de vill bygga något nytt och bättre.

Det är alltså samma revolutionära i grunden marxistiska dröm vi ser om och om igen, omförpackat på mediernas kulturredaktioner med nya kommersiella rubriker i tidens anda. Men också en tanke som tagit plats inom borgerliga partier och speciellt deras ungdomsförbund. En revolutionsromantik som inte ifrågasätts utan tvärtom hyllas.

Det är den klassiska kampen mellan de som vill riva ner det gamla och de som vill bygga nytt. För att ge plats åt dessa kulturnybyggen måste de med begränsad mental kapacitet riva ner befintliga strukturer. Och i den ordningen. Riva och sedan bygga.

I ett mer moget och ansvarstagande samhälle bygger man vidare på det som finns utan att först vandalisera det befintliga samhället.

Vad skiljer då dagens kulturrevolution från tidigare kulturrevolutioner?
Jo denna motreaktion mot mångkulturen som vi nu formligen ser explodera bland "Svenssons" drivs inte från kulturredaktionerna och är därför ingen toppstyrd kulturrevolution, utan en folkets motreaktion. Det är något helt nytt.

Och det skrämmer mer än något annat.

Det vi ser är inget annat än ett maktskifte av en revolutionär dignitet vi inte sett i Sverige tidigare.

Inte våld, inte demonstrationer, inte manifestationer, utan en kraftig uppslutning och sammanhållning människor emellan som tröttnat på revolutionsromantikernas härjningar.

En socialkonservativ folkrörelse helt enkelt. Folk röstar med fötterna återigen och väljer att inte följa revolutionsromantikerna ut i den mentala vildmarken.

Någon spände bågen för hårt.....

Älskar trådstarten och Sveriges historia det senaste 100 åren vilken helomvändning man gör inom ett par decennier i det här landet!

Jag tror Marxist-Röda kulturella och ekonomiska Sverige kommer tappa garden en dag den med som vi redan kan se nu när Svenskar allt mer lutar sig återigen som för 100 år sedan åt Höger hållet och börjar omfamna sina rötter, sitt land och värderingar!


Vad som händer då jo, Sverige och folket återigen byter riktning helt enkelt. Detta kan dock sätta käppar i hjulen för det mångkulturella "Nya Sverige" ifall svenskarna tappar intresset helt och till och med börjar i sin makt få bort utlänningarna som väller in i landet.