Effekter idag, av den bortre parentesen. (Universums död)

Egentligen handlar det inte så mycket om min egen död, den har jag förlikat mig med. Det är snarare min upplevelse av att det finns en "evighet" någonstans, med eller utan mig.

Det är förlusten av denna "evighet" jag upplevde som gjorde att mitt liv blev meningslöst.

Visst, alla dessa funderingar är födda ur känslor och det kan vara svårt att klä dessa i ord och beskriva riktigt vad man menar, det är jag pinsamt medveten om.

Dogmer är sällan av godo, det har du rätt i men jag söker alltså något esoterisk/andligt i tillvaron. Möjligen förgäves.

Varför förgäves? Det du söker går ju att uppnå genom meditation, yoga och t.o.m. genom vissa psykedeliska substanser, även om effekten då blir kortvarig.

Den effekt där man t.ex. känner att tillvaron är 'ett' och där man känner att livet är 'tidlöst' kan uppnås temporärt av en substans som psilocybin och den kan uppnås permanent efter, ofta år, av meditativ utövning. Förändras perceptionen av världen så förändras ju världen själv, eftersom allt vi någonsin kommer i kontakt med är den tolkning av tillvaron som hjärnan gör.

Själva stommen för mänskligt lidande är det inre behovet att att ständigt uppsöka bekräftelse utanför sig själv, vilket landar i en rastlös strävan som aldrig vill ta slut. Hela poängen med spirituellt sökande är att detta sökande, som process betraktad, kan upphöra, varpå livet istället kan upplevas ro- och lekfyllt, fritt från alla de rädslor och begär som är förknippade med 'egot', samtidigt som man förblir fullt funktionell och ändå kan ta del av allt livet har att erbjuda.

Slutligen är det som AllisLove skriver. Dina tankar och känslor är inte 'du'. Du identifierar dig med fenomen som uppstår, så att säga, 'i dig'. Är du tanken som uppstår och försvinner eller är du den som bevittnar tanken? Är du känslan som uppstår och försvinner eller är du den som bevittnar känslan? Är du ett medvetande i en kropp eller är du ett medvetande i vilket bl.a. en kropp, men även skogar, berg, himlen och hela universum förnims?

Om du kan se att du inte är begränsad, utan formlös, genomsyrande all sinnlig varseblivning och även existerande bortom den, så försvinner all din ängslan. Sök att finna dig själv på djupet.

Ett sätt att tänka på det är de olika funderingar som finns om ett multiverse. Se t ex Tegmarks bok.

Men när det gäller den 'sista tiden' så finns det 'teorier' om att den kan göras till i praktiken oändlig.
https://en.wikipedia.org/wiki/Omega_Point

" According to this cosmology, it is required for the known laws of physics to be mutually consistent that intelligent life take over all matter in the universe and eventually force its collapse. During that collapse, the computational capacity of the universe diverges to infinity and environments emulated with that computational capacity last for an infinite duration as the universe attains a solitary-point cosmological singularity. This singularity is Tipler's Omega Point."
https://en.wikipedia.org/wiki/Frank_...oint_cosmology

Jag avsåg inte att 'invända' mot dig, utan inledde med ett 'Med andra ord:'. Buddhismen har inte konkreta lösningar på problem som universums oändlighet, för att de inte är väsentliga för vad man diskuterar inom buddhism.

Frågan om döden, och om ångest inför att tänka på sin egen totala förintelse m.m, är såklart central. Det var för egen del först när jag under 2012 läste ett antal sutror som jag fick någon form av 'grepp' om denna ångest. Viktigast var nog Lankavatara Sutra i Red Pines översättning. https://en.wikipedia.org/wiki/La%E1%...1ra_S%C5%ABtra, samt samma Red Pines översättning och kommentarsamling om Heart Sutra. https://www.goodreads.com/book/show/...he_Heart_Sutra

Sedan tillkommer att många vetenskapsmän tagit ut 'värmedöden' i förskott, så att säga. Liksom att de, kanske tämligen ogrundat, tagit för givet att universum är främmande för liv och att intelligent liv är en tillfällighet som inte är central för kosmos.

Ja Tegmark känner jag till genom populärvetenskapliga program på SR och Discovery. Visst hans hypoteser kan kanske vara till viss tröst, för min existentiella ångest . . .

EDIT: "The Omega point" hade jag aldrig hört talas om, däremot. Intressant vad människor kan fundera ihop.